Igår drog kampanjen inför det kommande presidentvalet i Belarus (Vitryssland) i gång på allvar. Men inte med att kandidaterna publicerade valmanifest eller höll presskonferenser. Däremot med omfattande polisräder mot en av de oberoende medborgarrörelser som under våren vuxit fram som en potentiell motkraft till regimen. I en lång rad belarusiska städer genomfördes husrannsakningar, varvid datorer och dokument beslagtogs.
Initiativet ”Tala sanning” (Гавары праўду) grundades i februari i år och leds av en av landets främsta författare, Uladzimer Njakljajeu. Bakom rörelsen står också flera kända kulturpersonligheter, däribland poeten och nobelpriskandidaten Ryhor Baradulin och den legendariska teve-stjärnan Zinaida Bandarenka. Syftet sägs vara att göra upp med de lögner som belarusierna tvingats leva med under många år. En av dess första aktioner bestod av ett massutskick av vykort där mottagarna uppmanas just att ta ställning för sanningen.
Även om Njakljajeu har understrukit att ”Tala sanning” är en bred medborgarrörelse snarare än en oppositionell politisk aktör, så har den uppenbarligen väckt stark oro hos de belarusiska myndigheterna. Och kanske är det inte så konstigt. De renodlade oppositionspolitikerna är idag i stor utsträckning marginaliserade och har få möjligheter att nå ut till landets medborgare. Njakljajeu och hans vänner har via sin kulturella auktoritet en ställning som är svår att mäta och bedöma, men nog inte bör underskattas. Han har heller inte uteslutit att han kan komma att ställa upp i det presidentval som enligt planerna ska hållas i början av år 2011.
Njakljajeu greps igår i samband med polisinsatsen mot ”Tala sanning”. Ytterligare flera personer som är aktiva inom rörelsen rönte samma öde. Lite tragikomiskt i sammanhanget är att den brottsrubricering som ligger till grund för gripandena handlar om spridande av lögnaktig information…
Det tycks hursomhelst råda konsensus bland människorättsförsvarare och samhällsanalytiker om hur man ska tolka det inträffade. Alla som uttalar sig sätter räderna i samband med det stundande presidentvalet. Regimen vill rensa upp bland de oberoende krafter som på ett eller annat sätt kan komma att spela en roll inför valet. Man gör det genom att slå till hårt mot dem som aktivt tar ställning och engagerar sig för samhällsförändringar. De trakasserier som nyligen riktats (och alltjämt fortgår) mot flera ledande oberoende journalister passar också in i detta mönster. Nyckelordet är i vanlig ordning kontroll över så stor del som möjligt av samhället, befäst med hjälp av den rädsla som man med avskräckande ingripanden vill skapa hos befolkningen.
Den allmänna prognosen tycks vara att vi kommer att få se mer av samma vara under den närmaste tiden. President Aljaksandr Lukasjenka vill försäkra sig om en ny mandatperiod vid makten, och han skyr inga medel för att uppnå sitt mål. Strategin är uppenbar: En skrämd och därigenom passiviserad befolkning är mindre benägen att protestera mot det fusk som utan tvekan väntar i samband med presidentvalet.
Belarusbloggen om Vitryssland 