SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
hinder
hinder [hin´der] substantiv hindret; pl. ~, best. pl. hindren äv. hinder­lopp: ​3000 m hinder
Singular
ett hinderobestämd form
ett hindersobestämd form genitiv
hindretbestämd form
hindretsbestämd form genitiv
Plural
hinderobestämd form
hindersobestämd form genitiv
hindrenbestämd form
hindrensbestämd form genitiv