fort

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även Fort, fort. och Fort..

Svenska

[redigera]

Adverb

[redigera]
Böjningar av fort 
Positiv fort
Komparativ fortare
Superlativ fortast

fort

  1. (om en rörelse) med hög hastighet eller fart
    Bilen körde mycket fort.
    Synonymer: hastigt, snabbt
    Sammansättningar: fortkörning
  2. (om en utveckling eller förändring) med en stor förändring inom kort tid
    Kostnaderna växte fortare än inkomsterna.
    Synonymer: snabbt
  3. med kort eller ingen väntetid
    Jag kom in fort till läkaren; jag behövde inte ens vänta två minuter.
    Synonymer: snabbt, snart
  4. (ålderdomligt) framåt, vidare
    1859: Unga Roberts resa till Grönland:
    Hundarne drefvo emellertid björnhonan in i en trång och stenig dal, der hon hade svårt att komma fort.
    Besläktade ord: för, fortsätta
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Diverse: Det finns inget adjektiv till ordet "fort".
Se även: så fort, så fort som

Översättningar

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av fort  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ fort fortet fort forten
Genitiv forts fortets forts fortens

fort

  1. (militärt) del av befästningsverk

Översättningar

[redigera]

Bokmål

[redigera]

Adverb

[redigera]

fort (komparativ: fortere, superlativ: fortest)

  1. fort

Adjektiv

[redigera]

fort

  1. kvick, rask

Substantiv

[redigera]
Böjningar av fort  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ fort fortet fort, forter forta, fortene
Genitiv forts fortets forts, forters fortas, fortenes

fort n

  1. (militärt) fort

Danska

[redigera]

Adverb

[redigera]

fort

  1. fort
    Användning: Endast i uttrycket: fare fort.

Substantiv

[redigera]
Böjningar av fort  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ fort fortet forter forterne
Genitiv forts fortets forters forternes

fort n

  1. (militärt) fort

Engelska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av fort  Singular Plural
Nominativ fort forts
Genitiv fort's forts'

fort n

  1. (militärt) fort
    Besläktade ord: fortress, fortify, fortification, forte, fortis, force, reinforce

Franska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av fort  Singular Plural
Maskulinum fort forts

fort m

  1. fort

Adjektiv

[redigera]
Böjningar av fort  Singular Plural
Maskulinum fort forts
Femininum forte fortes
Kompareras med plus resp. le/la/les plus.

fort

  1. stark

Nynorska

[redigera]

Adjektiv

[redigera]

fort

  1. kvick, rask

Adverb

[redigera]

fort (komparativ: fortare, superlativ: fortast)

  1. fort

Substantiv

[redigera]
Böjningar av fort  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ fort fortet fort forta

fort n

  1. (militärt) fort

Tyska

[redigera]

Adverb

[redigera]

fort

  1. borta, bort, undan
  2. vidare
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Sammansättningar: fortbilden, Fortbildung, fortlaufen