caput
Latin
[redigera]Substantiv
[redigera]caput n
- (anatomi) huvud
- (poetiskt) huvudet som centrum för tänkande och förstånd
- (överfört, om icke-levande ting) höjd, toppnivå, slut, ände, spets
- (överfört, om floder) källa, upprinnelse
- (överfört, om floder, ovanligt) mynning, utlopp
- (överfört, botanik) rot
- (överfört, poetiskt, om träd) topp, (träd)krona
- (överfört, botanik) rot
- (litteratur) man, person, individ, djur; levande varelse
- (bildligt) liv (som kraft), själsliv
- (bildligt) liv
- huvudsaklig person; huvudperson, ledare
- huvudsakligt föremål eller plats; huvuddel; huvudstad eller liknande
- (litteratur) paragraf, stycke
- Synonymer: capitulum
- (anatomi, nylatin) huvudlik utbuktning från ett organ eller kroppsdel, vanligen av ben
- Hyponymer: caput ulnae
- (medicin, nylatin) en specifik sjukdom där symtomet är allvarlig svullnad av mjuk vävnad hos ett nyfött barns huvudsvål som utvecklas då bäbisen färdas genom födelsekanalen
- Användning: Caput kan användas med antingen genitiv eller dativ i betydelsen huvudstad.
- Besläktade ord: capitālis, capitāneus, capitastrum, capitātiō, capitātus, capitellum, capitilavium, capitium, capitium, capitō, capitulātim, capitulum, occiput, sinciput
