gäll
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
Se även gall.
Svenska
[redigera]Adjektiv
[redigera]Böjningar av gäll | Positiv | Komparativ | Superlativ | |
---|---|---|---|---|
Attributivt | ||||
Obestämd singular |
Utrum | gäll | gällare | |
Neutrum | gällt | |||
Bestämd singular |
Maskulinum | gälle | gällaste | |
Alla | gälla | |||
Plural | gälla | |||
Predikativt | ||||
Singular | Utrum | gäll | gällare | gällast |
Neutrum | gällt | |||
Plural | gälla | |||
Kompareras alternativt med mer och mest. | ||||
Adverbavledning | (gällt)? |
gäll
- (om ljud) hög(ljudd), genomträngande, skarpt (ljud) med hög frekvens; modernt ofta om ton som ligger högt på tonskalan; förr även allmännare: ljudlig, kraftigt ljudande eller klingande, dånande; även högröstad
- 1765: Tom Jones eller Hitte-barnet, sida 252, Henry Fielding (översatt av Mårten Ekelund):
- Et gäldt skrik.
- Ett gällt skrik.
- Et gäldt skrik.
- 1880: Niagara, ur: Samlade dikter. Förra delen, Johan Nybom:
- Allt levande så plötsligt undanvek,
i denna dödens vilda jättelek,
och satan skrattade så gällt i bergen,
så att det skar och kylde genom märgen.
- Allt levande så plötsligt undanvek,
- Fraser: (konkreta) gäll röst
- Varianter: Gälle, Gällen, Gäller
- Sammansättningar: gälljudad, gälljudande, gälljudd, gällskratt, gällskri, gällskrik, gällskrika
- Etymologi: Av stammen i svenska gälla, ursprungligen av fornnordiska gella. Besläktat med substantivet gäll, samt svenska gala, gall, gallra och sjönamnen Hjälmaren, Jälmaren, Galmaren etc.
- Besläktade ord: gala, gall, gallra, (adjektivet) gäll, gälla
- 1765: Tom Jones eller Hitte-barnet, sida 252, Henry Fielding (översatt av Mårten Ekelund):
- (om färg) gräll och stickande, bjärt och skrikande; färgstark
Översättningar
[redigera](om ljud) skarp och genomträngande
(om färg) gräll och stickande, bjärt och skrikande
Substantiv
[redigera]Böjningar av gäll | Singular | Plural | ||
---|---|---|---|---|
neutrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
Nominativ | gäll | gället | gäll | gällen |
Genitiv | gälls | gällets | gälls | gällens |
gäll n
- (om ljud) verbalsubstantiv till gälla; galande; förr även allmännare: rop, skrik
- Etymologi: Från fornsvenska gæl (verbalsubstantiv till fornsvenska gælla), av fornnordiska rötter, ursprungligen ett verbalsubstantiv till fornnordiska gella. Besläktat med adjektivet gäll, samt svenska gala, gall, gallra och sjönamnen Hjälmaren, Jälmaren, Galmaren etc. Kognat med isländska gjǫll (verbalsubstantiv av gjalla), engelska yell etc.
- Besläktade ord: gala, gall, gallra, (adjektivet) gäll, gälla
- (historiskt) pastorat (omfattande ett en eller flera socknar)
- 1985: Innan Alingsås blev stad: en västsvensk gränsbygds äldsta historia, Birgit och Peter Sawyer:
- I förteckningen över Alingsås gäll ur taxeringslängden till Älvsborgs lösen 1615 finns namnen på de borgare, som flyttat hit från Nya Lödöse.
- I förteckningen över Alingsås gäll ur taxeringslängden till Älvsborgs lösen 1615 finns namnen på de borgare, som flyttat hit från Nya Lödöse.
- Sammansättningar: bondgäll, bönehusgäll, dekangäll, djäknegäll, kapellgäll, kaplansgäll, klockargäll, kyrkgäll, prebendegäll, predikogäll, prostgäll, prästgäll, regalgäll
- 1985: Innan Alingsås blev stad: en västsvensk gränsbygds äldsta historia, Birgit och Peter Sawyer:
Översättningar
[redigera]Verb
[redigera]gäll
- böjningsform av gälla