Svartvit stare

	Svartvit stare; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Starar; Sturnidae
Släkte	Gracupica
Art	Svartvit stare; G. contra
Vetenskapligt namn
	§ Gracupica contra
Auktor	(Linnaeus, 1758)
Synonymer
	Sturnus contra;

Svartvit stare^[2] (Gracupica contra) är en asiatisk fågel i familjen starar inom ordningen tättingar.^[3] Den förekommer huvudsakligen i Sydasien i Indien och Myanmar, sedan östligare populationer numera urskiljs som de egna arterna thaistare och jallastare. Arten är även införd i flera länder, bland annat till Arabiska halvön, Taiwan och Japan.

Utseende

Svartvit stare är en rätt stor stare med en kroppslängd på 23 centimeter, karakteristiskt tecknad i vitt och svart. Överdelen, strupe och bröst är svarta medan kind, tygel, vingtäckare och övergump är vita. Den har en lång och gul näbb med rött på näbbasen och rödaktig bar hud runt ögat. Könen är lika medan ungfåglarna är mörkbruna där de adulta fåglarna är svarta.^[4]

Utbredning och systematik

Svartvit stare förekommer ursprungligen i södra Asien. Den delas in i två till tre underarter med följande utbredning:^[3]^[5]

Gracupica contra contra – förekommer i norra och centrala Indien
Gracupica contra sordida – förekommer i norra Assam, inkluderas ofta i nominatformen^[5]
Gracupica contra superciliaris – förekommer från Manipur och Myanmar söderut till Tenasserim

Fågeln är även införd till Japan, Saudiarabien, Taiwan och Förenade Arabemiraten.^[1]^[6]

Tidigare inkluderades arterna jallastare (Gracupica jalla) på Java och thaistare (Gracupica floweri) i Sydostasien, men jalla urskildes som egen art 2016 av Birdlife International. International Ornithological Congress följde efter 2021, men gick då även steget längre att även urskilja thaistaren, baserat på studier.^[7] Även svenska BirdLife Sveriges taxonomiska kommitté erkänner sedan 2022 tre arter i komplexet.^[8]

Släktestillhörighet

Tidigare placerades den i släktet Sturnus, men flera genetiska studier visar att släktet är starkt parafyletiskt, där de flesta arterna är närmare släkt med majnorna i Acridotheres än med den europeiska staren (Sturnus vulgaris).^[9]^[10]

Levnadssätt

Arten påträffas huvudsakligen i låglänta områden upp till 700 meters höjd, i jordbruksområden, fuktiga gräsmarker och kring bebyggelse. Den ses också ofta vid reningsdammar och soptippar. Fågeln födosöker ofta i små grupper på fält, gräsmattor och öppen mark efter säd, frukt, insekter, maskar och mollusker.^[11]

Häckning

Häckningssäsongen är från mars till september i Indien. Boet är en lös gräshög som formats till en kupol med en ingång på ena sidan. Det placeras i ett stort träd (som mango, banjanträd eller jackfrukt^[12]) eller ibland i någon konstruktion som människan skapat.^[13] Honan lägger fyra till sex ägg som ruvas i 14–15 dagar. Båda könen matar ungarna som är flygga efter tre veckor. Svartvit stare kan lägga fler än en kull.^[4]^[14]^[15]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och tros öka i antal.^[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).^[1] Den beskrivs som generellt vanlig till ganska vanlig, även om den är sällsynt och lokalt förekommande i Pakistan.^[16]

Närbesläktade jallastaren, tidigare kategoriserad som underart till svartvit stare, har däremot nästan helt försvunnit de senaste decennierna till följd av fångst för burfågelhandeln. Den tros vara utdöd på Sumatra och på Java tros endast ett mycket litet bestånd finnas kvar i avslägna områden i centrala delen av ön. Det finns också en liten population på Bali som kan härröra från förrymda burfåglar.^[17] IUCN kategoriserar därför jallastaren som akut hotad (CR).^[18]

Referenser

^ [a b c d] Birdlife International 2022 Gracupica contra . Från: IUCN 2022. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-2. Läst 11 december 2022.
^ ”Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter – februari 2023”. BirdLife Sverige. https://birdlife.se/tk/svenska-namn-pa-varldens-faglar/. Läst 22 augusti 2023.
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2022. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2022 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
^ [a b] Rasmussen, P.C.; Anderton, J.C. (2005). Birds of South Asia. The Ripley Guide. Volume 2. Washington DC and Barcelona: Smithsonian Institution and Lynx Edicions. Sid. 583.
^ [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2023. IOC World Bird List (v13.2). doi : 10.14344/IOC.ML.13.1.
^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 191. ISBN 978-84-941892-9-6
^ Baveja P, KM Garg, B Chattopadhyay, KR Sadanandan, DM Prawiradilaga, P Yuda, JGH Lee, FE Rheindt. 2020. Using historical genome-wide DNA to unravel the confused taxonomy in a songbird lineage that is extinct in the wild. Evolutionary Applications. 2020;00:1–12.
^ Erling, J., Lagerqvist, M., Asplund, G., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2022). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (1). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2022/02/Rapport12-2022.pdf. Läst 14 februari 2022.
^ Lovette, I.J., B.V. McCleery, A.L. Talaba, and D.R. Rubenstein (2008), A complete species-level molecular phylogeny for the “Eurasian” starlings (Sturnidae: Sturnus, Acridotheres, and allies): Recent diversification in a highly social and dispersive avian group Arkiverad 21 oktober 2012 hämtat från the Wayback Machine., Mol. Phylogenet. Evol. 47, 251-260.
^ Zuccon, D., E. Pasquet, and P.G.P. Ericson (2008), Phylogenetic relationships among Palearctic-Oriental starlings and mynas (genera Sturnus and Acridotheres: Sturnidae), Zool. Scripta 37, 469-481.
^ Freare, Chris; Craig, Adrian (1998). Starlings and Mynas. London: Croom Helm. Sid. 167–168. ISBN 071363961X.
^ Pandey, Deep Narayan (1991). ”Nesting habitat selection by the Pied Myna Sturnus contra Linn”. J. Bombay Nat. Hist. Soc. 88 (2): sid. 285–286. https://biodiversitylibrary.org/page/48673707.
^ Tiwari, JK (1992). ”An unusual nesting site of Pied Myna”. Newsletter for Birdwatchers 32 (3–4): sid. 12. https://archive.org/stream/NLBW32_34#page/n13/mode/1up.
^ Ali, S & S D Ripley (1986). Handbook of the birds of India and Pakistan. Volume 5 (2nd). New Delhi: Oxford University Press. Sid. 172–175.
^ Narang, ML; Tyagi, AK; Lamba, BS (1978). ”A contribution to the ecology of Indian Pied Myna, Sturnus contra contra Linnaeus”. J. Bombay Nat. Hist. Soc. 75: sid. 1157–1177. https://biodiversitylibrary.org/page/48297392.
^ Grimmett, R.; Inskipp, C.; Inskipp, T. 1998. Birds of the Indian Subcontinent. Christopher Helm, London.
^ Eaton, J. A., Shepherd, C. R., Rheindt, F. E., Harris, J. B. C., van Balen, S. B., Wilcove, D. S. and Collar, N. J. 2015. Trade-driven extinctions and near-extinctions of avian taxa in Sundaic Indonesia. Forktail 31: 1-12.
^ Birdlife International 2016 Gracupica jalla Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.

Externa länkar

Wikispecies har information om Gracupica contra.
Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör Gracupica contra.
Bilder & media
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c d] Birdlife International 2022 Gracupica contra . Från: IUCN 2022. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-2. Läst 11 december 2022.

[BLS-2] ”Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter – februari 2023”. BirdLife Sverige. https://birdlife.se/tk/svenska-namn-pa-varldens-faglar/. Läst 22 augusti 2023.

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2022. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2022 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26

[pcr-4] [a b] Rasmussen, P.C.; Anderton, J.C. (2005). Birds of South Asia. The Ripley Guide. Volume 2. Washington DC and Barcelona: Smithsonian Institution and Lynx Edicions. Sid. 583.

[IOC-5] [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2023. IOC World Bird List (v13.2). doi : 10.14344/IOC.ML.13.1.

[Mitchell-6] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 191. ISBN 978-84-941892-9-6

[7] Baveja P, KM Garg, B Chattopadhyay, KR Sadanandan, DM Prawiradilaga, P Yuda, JGH Lee, FE Rheindt. 2020. Using historical genome-wide DNA to unravel the confused taxonomy in a songbird lineage that is extinct in the wild. Evolutionary Applications. 2020;00:1–12.

[BirdLife-8] Erling, J., Lagerqvist, M., Asplund, G., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2022). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (1). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2022/02/Rapport12-2022.pdf. Läst 14 februari 2022.

[9] Lovette, I.J., B.V. McCleery, A.L. Talaba, and D.R. Rubenstein (2008), A complete species-level molecular phylogeny for the “Eurasian” starlings (Sturnidae: Sturnus, Acridotheres, and allies): Recent diversification in a highly social and dispersive avian group Arkiverad 21 oktober 2012 hämtat från the Wayback Machine., Mol. Phylogenet. Evol. 47, 251-260.

[10] Zuccon, D., E. Pasquet, and P.G.P. Ericson (2008), Phylogenetic relationships among Palearctic-Oriental starlings and mynas (genera Sturnus and Acridotheres: Sturnidae), Zool. Scripta 37, 469-481.

[freare-11] Freare, Chris; Craig, Adrian (1998). Starlings and Mynas. London: Croom Helm. Sid. 167–168. ISBN 071363961X.

[12] Pandey, Deep Narayan (1991). ”Nesting habitat selection by the Pied Myna Sturnus contra Linn”. J. Bombay Nat. Hist. Soc. 88 (2): sid. 285–286. https://biodiversitylibrary.org/page/48673707.

[13] Tiwari, JK (1992). ”An unusual nesting site of Pied Myna”. Newsletter for Birdwatchers 32 (3–4): sid. 12. https://archive.org/stream/NLBW32_34#page/n13/mode/1up.

[hbk-14] Ali, S & S D Ripley (1986). Handbook of the birds of India and Pakistan. Volume 5 (2nd). New Delhi: Oxford University Press. Sid. 172–175.

[15] Narang, ML; Tyagi, AK; Lamba, BS (1978). ”A contribution to the ecology of Indian Pied Myna, Sturnus contra contra Linnaeus”. J. Bombay Nat. Hist. Soc. 75: sid. 1157–1177. https://biodiversitylibrary.org/page/48297392.

[16] Grimmett, R.; Inskipp, C.; Inskipp, T. 1998. Birds of the Indian Subcontinent. Christopher Helm, London.

[17] Eaton, J. A., Shepherd, C. R., Rheindt, F. E., Harris, J. B. C., van Balen, S. B., Wilcove, D. S. and Collar, N. J. 2015. Trade-driven extinctions and near-extinctions of avian taxa in Sundaic Indonesia. Forktail 31: 1-12.

[IUCNjalla-18] Birdlife International 2016 Gracupica jalla Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]

[15]

[16]

[17]

[18]