iBet uBet web content aggregator. Adding the entire web to your favor.
iBet uBet web content aggregator. Adding the entire web to your favor.



Link to original content: https://sv.wikipedia.org/wiki/Ludvig_XVI_av_Frankrike
Ludvig XVI av Frankrike – Wikipedia Hoppa till innehållet

Ludvig XVI av Frankrike

Från Wikipedia
Louis XVI
Kung Ludvig XVI,
porträtterad 1779 av Antoine-François Callet
Regeringstid 10 maj 1774-21 september 1792 (18 år)
Kröning 11 juni 1775, Notre-Dame de Reims
Företrädare Ludvig XV
Efterträdare Ludvig XVII
(Erkänd av rojalister)
Nationalkonventet
(De facto Frankrikes statsöverhuvud)
Gemål Marie Antoinette av Österrike
Barn Marie Theresia Charlotte
Louis Joseph Xavier François
Ludvig XVII
Marie Sophie Hélène Béatrice
Ätt Bourbon
Far Ludvig av Frankrike
Mor Maria Josefa av Sachsen
Född 23 augusti 1754
Slottet i Versailles, Versailles, Frankrike
Namnteckning
Död 21 januari 1793 (38 år)
Place de la Révolution, Paris, Frankrike
Begravd 21 januari 1815
Klosterkyrkan Saint-Denis, Paris, Frankrike

Ludvig XVI (franska: Louis XVI), född 23 augusti 1754 i Versailles, död 21 januari 1793 (avrättad) i Paris, var kung av Frankrike och Navarra 1774–1792. Han var son till Ludvig av Frankrike och Maria Josefa av Sachsen, samt sonson och efterträdare till kung Ludvig XV av Frankrike. Han gifte sig 1770 med Marie Antoinette av Österrike, dotter till den tysk-romerske kejsaren Frans I och Maria Teresia av Österrike.

Trontillträde och tidiga regeringsår

[redigera | redigera wikitext]

Då Ludvig XVI besteg tronen 1774 var det nödvändigt med stora samhällsreformer på grund av den växande oron i landet.[1] Han hade goda intentioner, men den rådande situationen i landet krävde en bestämd och självständig regent.[2] Ludvig var istället osäker, vankelmodig och helt ointresserad av att regera; det sägs att han egentligen hellre ville ägna sig åt låssmide och jakt på hjort än att vara kung.[3] Utrikespolitiken, som var det område där Ludvig ägnade styrandet ett visst personligt intresse, lät han skötas av Charles Gravier de Vergennes, som lyckades återvinna en hel del av Frankrikes förlorade internationella anseende. På det ekonomiska området gick det däremot sämre, Ludvig var rädd för adelns makt och vågade därför inte stödja de reformvänliga ministrarna.[4] I tur och ordning föll finansministrarna Jacques Turgot, Jacques Necker, Charles Alexandre de Calonne och Étienne Charles de Loménie de Brienne då deras försök att reformera statsfinanserna stötte på hovmännens motstånd.[5][6] Även sedan generalständernas sammankallande tvingats fram valde Ludvig att söka stöd hos högadeln och uppträdde tafatt och oförstående inför oppositionen, vilket bidrog till den våldsamma omstörtningen som komma skulle.[5]

Revolution och konstitutionell monarki

[redigera | redigera wikitext]

När Bastiljen stormades den 14 juli 1789, vilket markerade början på franska revolutionen, befann sig Ludvig på jakt. Det påstås att när han fick meddelandet om situationen i Paris så frågade han "Är det uppror?" och fick till svar Non Sire, c'est une révolution ("Nej, Ers Majestät, det är revolution").[7] Samma dag skrev han i sin dagbok Rien ("Ingenting"), och det syftade på att han under jakten inte lyckats skjuta en enda hare.[8]

Ludvig XVI, porträtterad 1775 av Joseph Siffred Duplessis.
Ludvig XVI målad av Alexander Roslin.

I början av oktober 1789 tågade ca sextusen kvinnor (främst från det tredje ståndet) till slottet i Versailles för att demonstrera mot det höga brödpriset som då rådde i landet. Detta tåg kallades "Kvinnotåget", och man krävde att kungen skulle komma till Paris samt att man skulle få mat. Med kvinnorna kom även Nationalgardet och Ludvig bestämde sig i efter diskussion med utsända från Paris att han godtog kravet, och följande dag lämnade hovet Versailles för Paris.[9][10] 1791 gjorde kungafamiljen med Axel von Fersens hjälp ett misslyckat flyktförsök till staden Varennes-en-Argonne i norra Frankrike. Där blev Ludvig, som var förklädd till lakej, igenkänd av stadens borgmästare. Han arresterades och fördes tillsammans med sin familj tillbaka till Paris. Flyktförsöket kom att ytterligare undergräva kungaparets ställning.[11]

Fängelsetid och död

[redigera | redigera wikitext]

Den 10 augusti 1792 stormades Tuileriepalatset och kungafamiljen fängslades. Den 21 september samma år avsattes Ludvig. Med 683 röster av 721 förklarades Ludvig XVI (eller "medborgare Capet" som han benämndes) den 15 januari 1793 av nationalkonventet skyldig till landsförräderi. Dagen därpå dömdes han till döden med 361 röster mot 360. De mest radikala revolutionärerna, jakobinerna, ville säkert bli av med kungen redan av inrikespolitiska skäl, men anklagelsen för landsförräderi berodde inte bara på det. Verkligt graverande för kungen var hans kontakter med de landsflyktiga franska adelsmän som från bland annat Koblenz planerade anfall på fosterlandet i kontrarevolutionärt syfte.[12] Härigenom kom kungen att framstå som allierad med den yttre huvudfienden, Österrike, som ju till yttermera visso också var den hårt kritiserade drottningens hemland.[13]

Ludvig XVI giljotinerades på morgonen den 21 januari 1793[14][15] på Place de la Révolution, nuvarande Place de la Concorde, i Paris.

Barn

[redigera | redigera wikitext]
  1. Marie Theresia Charlotte (1778-1851), gift med Ludvig Anton av Bourbon, hertig av Angoulême
  2. Louis Joseph Xavier François (1781-1789)
  3. Ludvig XVII (1785-1795)
  4. Marie Sophie Hélène Béatrice (1786-1787)

Anfäder

[redigera | redigera wikitext]
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
8. Prins Ludvig, dauphin
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
4. Kung Ludvig XV
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
9. Marie-Adélaïde av Savojen
 
 
 
 
 
 
 
 
2. Prins Ludvig, dauphin
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
10. Kung Stanislav I Leszczyński av Polen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
5. Marie Leszczyńska av Polen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
11. Katarina Opalinska av Polen
 
 
 
1. Kung Ludvig XVI
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
12. Kung August II av Polen, kurfurste av Sachsen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
6. Kung August III av Polen, kurfurste av Sachsen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
13. Christiane Eberhardine av Brandenburg-Bayreuth
 
 
 
 
 
 
 
 
3. Maria Josefa av Sachsen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
14. Kejsar Josef I av det tysk-romerska riket
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
7. Maria Josefa av Österrike
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
15. Wilhelmina Amalia av Braunschweig-Lüneburg
 
 
 


Källor

[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Bergström Alla tiders historia, s. 149-150, Gleerup 2003
  2. ^ McKay, "A History of World Societies", s. 551, New York 2007
  3. ^ Haslip J. Marie Antoinette, s. 53,55, Stockholm 1991
  4. ^ McKay, "A History of World Societies", s. 665, New York 2007
  5. ^ [a b] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 714 
  6. ^ Calonne i Nordisk familjebok (första upplagan, 1878)
  7. ^ Haslip J. Marie Antoinette, s. 219 Stockholm 1991
  8. ^ Fraser A. Marie-Antoinette, s. 41, Borgå 2003
  9. ^ ”Kvinnotåget till Versailles”. SO-rummet. Arkiverad från originalet den 22 december 2015. https://web.archive.org/web/20151222153409/http://www.so-rummet.se/aret-runt/kvinnotaget-till-versailles. Läst 16 april 2017. 
  10. ^ Haslip J. Marie Antoinette, s.242-249, Stockholm 1991
  11. ^ Fraser A. Marie-Antoinette, s. 304-327, Borgå 2003
  12. ^ Fraser A. Marie-Antoinette, s. 336-382, Borgå 2003
  13. ^ Bergström Alla tiders historia, s. 150-152, Gleerup 2003
  14. ^ hans nyström, perspektiv på historien,gleerups 2011
  15. ^ Bergström Alla tiders historia, s. 152, Gleerup 2003

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Ludvig XV 		Kung av Frankrike
1774–1792 		Efterträdare:
Ludvig XVII
(erkänd av rojalister)
Efterträdare:
Nationalkonventet
(de facto Frankrikes statsöverhuvud)
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Ludvig_XVI_av_Frankrike&oldid=56288745”