iBet uBet web content aggregator. Adding the entire web to your favor.
Link to original content: https://runeberg.org/nfcc/0717.html
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rügen - Rügenwalde - Rygg, Nicolai Theodosius Nilssen - Ryggbrytning - Rygge - Ryggfena. Se Fiskar, sp. 411 - Ryggkota. Se Kota 1 - Ryggkärl. Se Insekter, sp. 712, med fig - Rygglinje - Ryggmärg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spannmål, särskildt halfön Wittow, R:s
kornbod. Fiske (sillfiske) är därjämte en viktig
binäring. Befolkningen skiljer sig från fastlandsborna
genom egendomligheter i dialekt, dräkt och seder,
ehuru dessa alltmer vika under inflytande af de många
sommargäster, som dels för hafsbadens skull, dels för
öns idylliska natur besöka ön. Bäst ha invånarna på
Mönchgut bevarat sina egendomliga drag. – Öns vapen,
som 1648–1814 ingick i svenska riksvapnet, är en
delad sköld: i öfre fältet (guld) öfverdelen af ett
med furstekrona krönt svart lejon, i nedre fältet
(blått) fem röda stenar, ordnade i en trappgafvel. –
Den ursprungliga germanska befolkningen (rugier)
på ön undanträngdes af de slaviske venderna, hvilka
längst höllo sig kvar därstädes. Minnen af dem äro,
jämte en mängd grafvar, lämningar (stora jordvallar)
af deras borgar vid Arkona, Stubbenkammer och Gartz
samt en mängd ortnamn. Länge hemsökte de hedniske
venderna närgränsande länder, i synnerhet Danmark,
med mord och brand, men 1168 eröfrades ön af konung
Valdemar I i Danmark, som tvang befolkningen att
öfvergå till kristendomen. Till en början under dansk
öfverhöghet, styrdes ön sedan af infödda furstar ända
till 1325, förenades då med Pommern och blef genom
westfaliska freden (1648) en svensk besittning. I
freden i Kiel 1814 öfverlämnades ön jämte återstoden
af Pommern åt Danmark i ersättning för Norge. Då Norge
emellertid gjorde motstånd mot föreningen med Sverige,
återtog Sverige sina eganderättsanspråk på ön, men
sålde den jämte Pommern 1815 till Preussen. Under
Sveriges krig med Danmark och Preussen intogs ön flera
gånger af fienderna, bl. a. 1677 genom danskar och
brandenburgare. Den återtogs redan 1678 af O. V. von
Königsmarck efter dennes seger vid Wacksow på R. (8
jan. 1678). 1807–10 och 1812–13 var ön besatt af
fransmännen. Se arbeten om R. af Credner (1893),
Wendler (1895), Haas (1896) och Deecke (1912)
m. fl. (J. F. N.)
Rügenwalde, stad i preussiska reg.-omr. Köslin
(prov. Pommern), vid Wipper, som 2 km. längre
ned faller ut i Östersjön vid badorten
Rügenwaldermünde, hvilken utgör R:s hamn. 5,978
inv. (1910). Fiske. R. besattes 1630 af svenskarna,
och dess befästningar förstärktes. (J. F. N.)
Rygg, Nicolai Theodosius Nilssen, norsk statistiker,
nationalekonom, f. 29 febr. 1872 i Stavanger, juris
kandidat 1894, 1898 anställd i norska statistiska
centralbyrån, 1910 professor i nationalekonomi,
sedan 1913 direktör i Norges statistiska centralbyrå,
har verksamt deltagit i åtskilliga socialpolitiska
kommittéer och är ordf. i den departementala kommitté,
som 1914 framlade förslag till lag om industriellt
hemarbete. Bland hans betänkanden o. a. skrifter må
framhållas Arbeids- og lönningsforhold for syersker
i Kristiania (1906), Om börn födte udenfor ægteskab
(1907), Skatternes fordeling (1909), Undersögelser
angaaende hjemmeindustrien (1911) och Undersökelser
angaaende drikfældigheten og dens sociale fölger i
Norge (1914). R. var 1900 en bland stiftarna af Norsk
förening for socialt arbeide, hvars förste ordf. han
blef, alltjämt omvald. K.V. II.
Ryggbrytning, skpsb. Ehuru ett på vattnet flytande
fartyg väger lika mycket som den af
detsamma undanträngda vattenmassan, motsvara dock
icke de lyftande krafterna vid olika delar af
fartygets längd de där verkande tyngdkrafterna,
utan öfverskott finnes än af den ena, än af
den andra. Så ha fartyg med skarpa för- och
akterskepp öfverskott af tyngdkraft i närheten
af stäfvarna och af lyftkraft i närheten af
fartygets midt; på fylliga fartyg, som föra tung
last, kan förhållandet vara motsatt. Härigenom
uppkomma redan i lugnt vatten krafter, verkande
att långskeppsvägen böja fartyget. Under sjögång
blir förhållandet enahanda. Om t. ex. fartygets
midt uppbäres af en vågtopp, under det att dess
ändar befinna sig i vågdalar, ökas betydligt
lyftkraften vid det förra stället och minskas vid
de senare. Ett motsatt förhållande inträffar, om
fartygets båda ändar uppbäras af hvar sin vågtopp,
under det att fartygets midt befinner sig i en
vågdal. Böjningsmomentet af tyngd- och lyftkrafterna
kan i svår sjögång, i synnerhet på fartyg med stor
längd i förhållande till sitt mallade djup, bli så
stort, att fartyget formligen afbrytes och går till
botten. Genom kraftiga långskeppsförbindningar,
särskildt i fartygets öfre del, samt dubbla
bottnar ökas ett fartygs motståndsförmåga mot
ryggbrytning. Jfr Kattrygg och Svinrygg.
C. K. S.
Rygge, härad i Smaalenenes amt vid Kristianiafjorden
strax s. om Moss. 80,29 kvkm. 3,582 inv. (1910). Jämte
jordbruk är industri en viktig näringsgren. I
s. ligger hamnen Larkollen (se d. o.). I R. ligga
de stora egendomarna Evje herrgård och Værne
kloster, kungsgård under medeltiden. R. är
rikt på grafhögar och andra förhistoriska
minnen. Smaalenenes kustbana passerar R. - Se
Fr. J. Holst, "R. herred 1814-1914" (1914).
K. V. H.
Ryggfena, zool. Se Fiskar, sp. 411.
Ryggkota, anat. Se Kota 1.
Ryggkärl, zool. Se Insekter, sp. 712, med fig.
Rygglinje, fortif., kallas i en sluten befästning
(en fältskans eller ett fort) den bakåt, d. v. s. i
motsatt riktning mot frontlinjen, vettande
försvarslinjen. Ryggvallen ges vanligen enklare
profil än verkets öfriga linjer, men då ingången
i regel förlägges till denna, förses den vanligen
med någon flankeringsanordning eller brytes så, att
flankering kan åstadkommas. I ett forts rygglinje
anordnas vanligen bostadskasematter o. d. L. W:son M.
Ryggmärg, Medulla spinalis, anat., den del
af det centrala nervsystemet, som är belägen
i vertebralkanalen (se Ryggrad). Den är hos den
fullvuxna människan vid pass 45 cm. lång och sträcker
sig från nackhålet t. o. m. första ländkotan, går
upptill, småningom vidgad, öfver i hjärnan (gränsen
är på fig. l utmärkt med en svart tvärlinje) samt
bildar nedtill en konisk spets (conus terminalis),
som utlöper i en fin tråd (filum terminale), hvilken
ändar nedtill vid x, en punkt, motsvarande den
nedre öppningen af vertebralkanalen (m på fig. l i
art. Ryggrad). I kanalen omges märgen af en fast slida
af hårda hjärnhinnan; denna ligger dock ej tätt intill
märgen, utan är skild därifrån af ett mellanrum,
fylldt af cerebrospinalvätskan och genomkorsadt af
en mängd bindväfssträngar från arachnoidea, samt af
de hinnklädda nervrötterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
