iBet uBet web content aggregator. Adding the entire web to your favor.
Link to original content: https://runeberg.org/nfbq/0682.html
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mauritia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1303
Mauritius- Maurokordatos
1304
peisk, afrikansk eller blandad härkomst,
malagas-ser, malajer, singaleser, resten européer och
half-blod. Större delen af den hvita befolkningen
tillhör romersk-katolska kyrkan (117,102 år 1901),
6,644 voro protestanter, och flertalet indiska kulier
är hinduer. Såväl den protestantiska kyrkan (under en
biskop af M.) som den katolska (likaledes under en
biskop, af Port Louis) åtnjuter statsunderstöd. För
den högre undervisningen finnes ett Royal college
; för den lägre funnos 1910 149 stats- eller af
staten understödda folkskolor. I spetsen för öns
förvaltning står en guvernör jämte ett verkställande
råd af 5 officiella och 2 valda led. Därjämte
finnes ett lagstiftande råd af 27 medlemmar, af
hvilka 10 väljas. Fransk lag är hufvudsakligen ännu
gällande, och franska språket användes uteslutande
i förvaltningen och rättskipningen. Mått och vikt
grunda sig på metersystemet. Koloniens inkomster
uppgingo 1910-11 till 742,000 pd och utgifter till
634,550 pd. Förnämsta inkomsten härrör af tullar och
järnvägar. Statsskulden uppgick 1910 till 1,300,890
pd. öns hufvudort är Port Louis, på västra kusten,
med 50,060 inv. (1911). Till kolonien räknas äfven
öarna Rodriguez, S:tBrandonl. Cargados-öarna,
Trois F r é r e s och Chagos-öarna, af hvilka den
största är Diego Garcia, inalles 340 kvkm. med
6,115 inv. (1909). - Ön upptäcktes af portugiserna
1507 och var då obebodd. 1598 togs den i besittning
af holländarna, hvilka kallade den M. efter prins
Morits af Oranien och anlade ett fort på ön, men intet
egentligt nybygge. Sedan de 1710 öfvergett ön, togs
den i besittning af fransk-ostindiska kompaniet (efter
1767 franska kronan), som kallade den Ile-de-France
och genom flera utmärkta guvernörer, särskildt Mahé
de Labourdonnais (1734-46), lade grunden till dess
välstånd genom att införa sockerkulturen. 1810
intogs ön af engelsmännen och tillerkändes dem i
första Parisfreden (1814), med villkor att invånarna
skulle få behålla sina lagar, sitt språk och sin
religion. Scenen i Bernardin de Saint-Pierres bekanta
idyll "Paul et Yirginie" är förlagd till M., hvarom
många lokalsägner ännu erinra. Se N. Decotter,
"Geography of M. and its dependencies" (1892).
(J- F. N.)
Mauri’tius [-tsius] den helige, Savojens
skyddspatron. Se Tebaiska legionen.
Maiiri’tius [-tsius], kejsare 582-602. Se östromerska
riket.
Maiiri’tiushampa [-tsius-], bot. Se Four-c r o y a.
Mäuri’tius och Lasarusorden [-tsius-], italiensk
orden. Se Ordnar.
MaTjri’tiusorkaner [-tsius-], meteor., tropiska
cykloner, som. passera i närheten af ön Mauritius i
Indiska hafvet. Mellan 10 och 15° s. br. fortskrida
de åt v., hvarefter deras bana böjer sig alltmer mot
s. och s. om vändkretsen viker af åt ö.; ej sällan
synas dessa cykloner vara nästan stationära. 1848
-85 studerades de noga af den på Mauritius bosatte
engelske meteorologen Meldrum. N- E-m.
Mauritzberg (Mö ritsberg), gods i ö. Husby socken,
Östergötlands län, med synnerligen vackert läge
vid bredaste delen af Brå viken. 14 m ti, tax. till
246,000 kr. (1911). Huvudbyggnaden, som till grunden
är från 1500-talet, brändes af ryssarna
1719, men återuppbyggdes 1725. Den är i två våningar,
belägen på ett berg och synlig vida omkring. Gården
är uppkallad efter Morits Birgersson Grip, hvars
vapen är uppsatt Öfver porten, och troligen
bebyggd af hans dotter Ebba, gift med riksrådet
Svante Baner. Egendomen har gått genom många händer
(drottning Kristinas hofskräddare Claude Hägerstierna,
Johan och Klas Ekeblad, Klingspor, frih. Konrad
Ribbing, grefve Krister Bonde) samt tillhör nu (1912)
grefve Birger Mörner. Wbg.
MäiiYo, påfven Gregorius XVLs namn som
klosterbroder. Se Gregorius 18, sp. 193.
Mau’ro Ca’stro. Se Akjerman.
Maurokorda’tos (äfven skrifvet Maurocor-d a t o eller
Maurogordato), berömd fana-riotfamilj från Chios
(se Fanarioter). - 1. Alexandros M., turkisk läkare
och diplomat, f. omkr. 1636, d. 1709, var sultanens
lifmedikus och utgaf arbetet Pneumaticum circulandi
sanguinis instrumentum (1664; ny uppl. 1870). 1673
utnämndes han till förste dragoman hos Porten
och gjorde i denna sin egenskap grekerna stora
tjänster. Som sändebud i Wien och underhandlare
vid fredskongressen i Karlowitz utmärkte han sig
för betydande diplomatisk förmåga. Han erhöll
tysk riks-greflig värdighet, föll 1703 i onåd, men
återkallades till inflytande vid hofvet af sultan
Achmed III. - 2. N i kola os M., den föregåendes son,
f. 1670, d. 1730, blef 1697 förste dragoman och 1708
hospo-dar i Moldau - den förste representanten för
fa-narioternas styrelse i Donauprovinserna - samt 1716
hospodar i Valakiet. - 3. Joannes M., den föregåendes
broder, d. 1720, blef 1709 stor-dragoman och 1718
hospodar i Moldau. - 4. K o n-stantinos M., son till
M. 2, d. i rysk fångenskap 1769, var flera gånger
hospodar än i-Valakiet (1730, 1735-41, 1744-48),
än i Moldau (1741- 44, 1748-49). - 5. Alexandros
M., den föregåendes broder, hospodar i Valakiet,
nödgades 1787 fly till Ryssland, där han erhöll
furstlig värdighet af Katarina II. - 6. Alexandros
M., furst M., den föregåendes sonson, en af de mest
framstående ledarna i grekiska befrielsekriget, f. 15
febr. 1791 i Konstantinopel, d. 18 aug. 1865 på Egina,
erhöll en vårdad uppfostran, företog vidsträckta resor
och begaf sig 1821 på kallelse af Alex. Kantakuzenos
från Pisa till Grekland, hvarefter han tog verksam
del såväl i själfva befrielsekriget som i de
parlamentariska förhandlingarna samt utmärkte sig
genom klokhet och kraft. Som nationalförsamlingens
president utfärdade han 1822 den grekiska
själfständighetsförklaringen. Kort därefter utsågs
han till främste medlem af det- fem-mannaråd, som
skulle handha den verkställande makten. Visserligen
blef han vid Peta (16 juli 1822) slagen af turkarna,
men hans och Botzaris’ lysande försvar af Missolonghi
(nov. 1822-jan. 1823) väckte allmän beundran. För
att förekomma en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
