Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now! Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
Grön-pil, f. Salix amygdalina. Sk. (Fries, Fl. Scan.).
Grönske, m, 1) grönt slem (i källor och stillastående vatten); 2) fig. När rågen är nära mogen, säges stundom: ”om dä vurte regn, så dä kunne skölja grönsken åv rågen”. Sdm.
Grönskólling, m. ung menniska, hvilken, såsom man säger, ännu ej blifvit torr bakom öronen. Sk. (Luggude, Gärds h.). Grönn-onge, m. id. Sk. (Oxie).
Grönsvär, m. gräsmatta; grönsvål. Allm. Gråjnsvärd. G. D. grønsvær.
Grönt, n. grönsaker. ”Stuva grönt”. Sm., bl.,sk.
Grönsvide, n. Salix nigricans. Sk. (Fries, Fl. Scan.).
GROBBÄ, groffel, s. grov.
GROFFA, gröffa, v. n. 1 smågrymta,
småskrika, med långt uppehåll mellan hvarje läte. Sk.,hl.
GRÓLLTA, v. n. 1 smågrymta, skrika sakta;
om grisarnes skrik efter suggan. ”Grisen grólltar”.
Bhl.,hl. Grullta, Vg.; gryllta, Bl;; grullta, gnullta,
gnyllta. Sm. Jfr mht. grillen (gral, grullen),
skrika, gifva ett gällt ljud från sig. Ben. 1, 573..
GRÔ-MARK, f. jäsjord. Nk. Genom
omkastning troligen i st. f. går-mark; s. går.
GRÓMM, s. går.
GROMMA el. grumma, v. n. börja förvandlas
till smör. ”Fleian grumme”, grädden löper ihop
till smör. Hs. (Db.). Jfr gorm.
Grom, adj. som börjar förvandlas till smör; om grädde. Hs. (Bergsjö).
Gróma, f. grädde, som börjar skära sig till smör, då hon tjärnas. Hs. (Bj.).
GRONGA, s. grunna.
GROSA, 1) v. a. 1 a) smickra, öfverdrifvet
berömma. Hl.,sk. (Ing.). Grossa, krusa för, göra
väsende af. ”Ja ska väl grossa honom”. Sm.
(Östbo); b) smeka, kela med (kreatur). Grösa.
Bl.; 2) v. n. skämta, gyckla, prata tokigheter.
”Grossa me töserna”, skämta mod flickorna. Kl.
Jfr mht. grôzen, v. n. blifva stor, tilltaga;
græzen, v. a. göra stor: ”des wart sin lop gegræzet”
(Ben. 1, 580); it. grossare.
GROSKE, groskig, groska i sej, s. gro.
GROSSEL, grosslig, s. grut.
GRóSSHANDLARE, m. kringvandrande
krämare, som på landet utbjuder hvarjehanda
kramvaror. S. Sk. (Ox., Skytts h.).
GROTÄS (ipf. -ä), v. d. hota, uttala hotelser,
yttra ondt uppsåt. Han grotäsä ti’ä, att’n skull
slå i häl’n”. Vb.
GROV, adj. 1) eg. grof. Riksspr. Grop (n.
grovt, compar. gropänä, superl. gropäst), grof,
tjock. Vb.,mp. Grótt (compar. gróttäre), a) grof,
tjock. Sdm. (Thoresund), vb.; b) grof, grofhyad.
”Dä ä e grott menniska”. Sm. ”Han ä så grótt”.
Hs. (Bj.). ”Ho var sä grott i syna”; c) ful,
stygg. ”Hä var likkul’n grótt’n kar”, det var då
en ful och grof karl. Vb.; 2) hafvande: gravida.
G.,fl.(Öb.). Fsv. grofver, adj. a) grof: rudis,
crassus. S.S. 1, 16, 65; b) svår, vigtig: gravis.
St. Rimkr. s. 204: ”grofva beskyllningar”; deraf
groflika, adv. groft. Horol. f. 91 v.; fn. grófr, grof, plump; d. grov; nht. grob; holl. grof. Jfr
holl. groot gaan, eg. gå stor; vara hafvande;
swz. gross, hafvande; ns. groot, stor. S. groa.
Groven, adv. mycket, fasligt. ”Dä va groven”. Hs.,mp.
Grov-hylt, adj. grofhyad. Sm.
Gróv-lett, adj. som har grof hy, grofva anletsdrag. Vb.
GRUA, gruva, s. gräva.
GRUBBLA, v. n. 1 halfhögt yttra sitt misnöje,
puttra. Sdm. (Dalarö). Jfr grummsa.
GRULLTA, s. grollta.
GRUM, adj. 1) grym, stygg. ”Han ä så
grum å sej”. Grómm, id. Sk. Gröm, grem. ful,
stygg. Vl.; 2) dugtig, god, ypperlig. Jtl. Gröm, a) id. ”En gröm prest”, en ypperlig, god
predikant. Hj.; b) dugtig, vacker, välklädd. ”Ho va
så start gröm”, hon var så utmärkt vacker. V. Dl.
Fn. grimmr, grym; fsv. grimber, grymber,
grymbir, grøm, id. S.S. 1, 99, 177. Kg. St. 72, 73;
grummeliker, id. Fr. af N. v. 1090; grymelika,
grymmelika, adv. grymt, förfärligt. Sv. Pr. K. f.
85. S.S. 2, 1, 5. Didr. af. B. 249; grymelikhet,
grymlikhet, grymlighet, f. grymhet. Sv. Pr. K. f.
85, 86 v., 101, 103. S.S. 1, 203. Sv. Pr. L. XX,
s. 12. Cod. A. 27, f. 269. Tref. tid. f. 46 v.;
grymhet, f. grymhet. S.S. 1, 77. Spec. Virg. s.
221; grymmeliker, grymmeliger, adj. grym, bister.
S.S. 2, 96. S.F.S. 6, 1; grymoghet, f. grymhet.
Skaft. v. 1398; fht. grim, grym (Graff 4, 323);
mht. grim, grimme, rasande; fe. grim, grym; d.
grum, id. 1 mht. finnes det starka verbet qvar
grimmen (gram, grummen), a) rasa af vrede,
smärta; b) tjuta, vråla och i fsv. har troligen
äfven förekommit grimma (gram, grummit), rasa,
vara vild.
Grómma,grumma, adv. farligt, mycket, särdeles. ”Dä va grómma grannt”, det var mycket vackert. ”Dä ä grumma vail dóm emelen”, de hålla mycket af hvarandra. Förgrummande, adv. ganska mycket. ”F. arti(g)t”, högst besynnerligt. Bl. D. d. grumme, adv. högligen, mycket.
Grómma ópp, v. n. 1 starkt mulna; om hotande åskmoln. ”Dä grómmer ópp i sydvest". Grumma, v. imp. id. Sk.
Grymaktig, adj. grym till utseendet, ful. Vg.
Grymfärdeli(g), adj. i. q. grymaktig. Ög. Grömfärdeli(g), id. Vg.
Grymsyttinge el. grömsyttinge, m. ful, grof menniska. ”Dä va en grymsyttinge”. Vg. (Elfb.).
Grumhejta,gromhejta, adv. mycket (väl, bra). Jtl. Grymheta, grömt, grömmare, adv. mycket, ganska mycket. Hs.
Grymlig, adj. grym, bister till uppsynen. Sm. Grömmeli(g). Ög.
Gräum’, v. n. fara häftigt eller vårdslöst fram. ”He gräumar på sjön”, säges då hafsström eller storm prässar vågorna mot hvarandra. Fl. (Öarne i Qv.).
GRUM, grums, grumsi, grunk, grunkig,
gräumot, s. går.
GRUMÄ, 1) v. a. krossa, grusa sönder (med ett
knastrande ljud), t. ex. ett ägg, en tallrik; 2) v.
n. braka, knastra. S. G.
GRUNA, v. a. 2 1) förmoda, gissa. ”Ja grundte
la dä”. Hl, (kring Varberg). Grunna, v. n. o. a.
a) ana, ”Ja grunnar att dä ä välle så som du
tror”. Ög. (Ydre); 2) begrunda, öfverlägga. Allm.
Gruunn (ipf. -ä), id. Vb. Grunna, id. ”Hva
