Lilla Namo’s Stad

Lilla Namo’s Stad gör sitt första personporträtt i serien "Platserna som formar oss", och vem bättre att börja med än dagens gäst! Vi har landat i Stockholm och Fisksätra, eller Fiskis som det även kallas. En plats som betyder hem för sångerskan Sabina Ddumba. Hur påverkas vi av olika platser - i ung och i vuxen ålder? Vad gör dessa platser med vår identitet? Hur vet vi att nått är “hem”? Hur uppfattas vi av andra människor på olika platser? Har Namo myntat ett nytt ord och VARFÖR tycker Sabina och Namo att det är skönt att smälta in och se ut som alla andra? Vi reser mellan förorter i Stockholm från Fiskis till Tensta, vi pratar känslor om och upplevelser av Uganda, hur det känns/inte känns att vara svart beroende på vart man är, vi är på musikrelaterade visiter i Nigeria och USA och vi häpnas över vad människor har för tankar om andra människor (oss) som bor eller har bott i en förort. Det här avsnittet vill ni höra, för när våra röster möts skapas ASMR!

Graffiti, street art, post-graffiti, muralkonst, spraykonst, klotter osv. Ja, kärt (eller kära i plural) barn har många namn och somliga blandar ihop konst med vandalisering eller skadegörelse men det finns stora skillnader mellan de olika namnen. Det är helt enkelt än idag ett känsligt ämne trots att vi ser mer och mer laglig street art på våra fasader. Man kan kalla det vad man vill men Daniel Fahlström, även känd under sitt alias HUGE, har varit med i gamet sen 80-talet och hans konst är allt förutom skadlig. Tvärtom gör hans konst människor glada och platser trevliga. Vad gör denna typen av konst med våra städer och varför spelar det någon roll vem som är avsändare av konsten? Vad har Daniel för koppling till ballonger och hur har Sveriges nolltolerans påverkat vår kontext jämfört med andra platser som inte har nolltolerans? OCH, vilken amerikansk rappare har Daniel sålt konst till?     Vi pratar om hur allting började med graffitin i pappas garage, om varför han blev kallad till rektorn 1987 till att han nu ställer ut på galleri i Paris. En väldigt häftig resa att följa, än mer häftig eftersom Daniel verkar så extremt ödmjuk och avslappnad kring sitt skapande och vad han har åstadkommit genom sin konst, för vem blir inte glad av ballonger? Förutom att han just nu är aktuell med att ställa ut skulpturer i Paris så har han även en stor fasadmålning, med sin signaturstil, på Kronobergsgatan i Stockholm som är värd att se.

Co-working trenden har boomat på senare år men begreppet används första gången redan i slutet på 90-talet för att beskriva samarbetade med stöd av datorer och dåtidens teknologi. Den första kända fysiska co-working platsen startades 2005 av Brad Neuberg i San Fransisco, i Spiral Muse, där han lånade lokalen av ett feministiskt kollektiv som han hyrde ut två dagar i veckan. Men att mötas och nätverka och dela ideér har alltid varit städers essens på ett sätt och att skapa en microstad i en ruff brutalistisk miljö frodas kreativitet, precis på samma sätt som kreativitet dras till storstäder. Gamla arkitektskolan, som idag är omgjord till A House, är just ett sådant ställe och de har jobbat på att rätt människor ska infinna sig där, just på grund av att det är människorna som skapar platsen inte enbart arkitekturen och inredningen.  Tua Asplund som är VD för A House har många bra tankar om vad som utgör en fungerande mötesplats och hur man bör jobba för att skapa mer tillåtande platser (ett sätt som de själva fick förtroende att jobba på när de skapade A House). Vad tillför A House resten av staden, vilka fattas där och hur kommer det att utvecklas i framtiden? Vi pratar också om Tua’s favoritost, barriadas i Lima, varför Tua inte ens tycker om begreppet co-working och bjuder på snack om bajsbruna bilar och är det verkligen sant att Namo älskar samhällsklyftor!?

Sometimes we come across people that we might have known in a past life. Kieran Long is one of those people for me. When he came to the pod studio it felt like we had known each other for ages. Not only because of his very inviting personality but also because we share a lot of common thoughts but yet from two different worlds. Kieran is not apologetic in his statements about the urban realm and architecture which I miss in the open debate. As the head curator of ArkDes, Sweden’s National Center of Architecture and Design, former curator of London’s Victoria and Albert museum and architect journalist he has a very important role and voice in the public debate, and I feel very hopeful that he, of all, is that voice. Mr. Long's style is progressive in a charismatic and diplomatic way. We conversate about ArkDes, urban injustice, gentrification, segregation, the concrete jungle and why NWA and hip hop should be an exhibition at ArkDes! Mr. Long, although born in New Hampton, England, is a true Londoner living in Stockholm which has given him an interesting angle in how he can compare the two cities. He also tells us why that little bird in the coffee shop is so important, how crime is interesting to the cities we live in and we also get the answer to IF he like bricks or nah. I mean he IS a Londoner after all!A lot of laughs in this one. I absolutely LOVE this episode!

Aadel Kersh startade sitt alldeles egna kafferosteri 'Kersh Kafferosteri' hemma i köket för 10 år sen och har idag flyttat ut från köket till Gustavsberg där rosteriet sprider kaffedoft. Kaffet är någonting som kopplar ihop Aadels finska och palestinska arv som vi får veta mer om när vi djupdyker i hur allting startade. Aadel har även skapat 'Bitza' en plats där arabiska pizzor gräddas också det kopplat till Palestina. I detta avsnitt pratar vi såklart om kaffe och varför kaffe är problematiskt genom dess användning av mark och arbetskraft för att tillfredsställa oss västerlänningar och vårt blödande kaffebehov. Vi pratar om hur mat och plats hör ihop, om Bitza och om hur det var att flytta från Södra Station på Södermalm till den vackra kuststaden Akko i Palestina. Han har hunnit med mycket men det verkar bara vara början för någon vars drömmar görs till verklighet genom hårt arbete!

Brady Burroughs är.....! Hur presenterar man någon som man tycker är jättecool? Sådär ödmjuk, oliktänkande, modig och kunnig. Brady är från en småstad i Maryland, USA, ute på landet och bor idag i Tensta som hon under pandemin känner är som en liten egen stad. Hennes hem och community. Hon är arkitekt, lärare och i mina ögon konstnär. I det här avsnittet pratar vi om identitet, intersektionalitet, feminism och ras. Allt i förhållande till staden. Hur påverkas vem vi är av maktrelationer? Vem är vi i staden och hur ändrar vi den berättelsen? Och hur bra klarar Brady, Namo's slang-quiz?