DEBATT. Kumla har stängt ner alla IT-system efter ett cyberangrepp som drabbat kommunen. P4 Örebro rapporterar att hackarna bakom angreppet har fått tillgång till ”i princip allting”. Verksamheten sköts nu med papper och penna.
Norrköping och Kalix är två andra exempel på kommuner med dyrköpta erfarenheter av digitala attacker. Cyberattackerna ökade med 165 procent (!) i Sverige under årets tredje kvartal enligt en ny rapport från Check point research, vilket är den kraftigaste ökningen i hela Europa.
I en av Svenskt Näringslivs undersökningar svarade nästan var tredje företag att de har utsatts för cyberangrepp under ett år.
Biobiljetter som inte går att köpa, begravningsbyrån får lägga kistor och urnor på vänt, matvarukedjan får stänga ner, löneutbetalningar kan inte genomföras.
Vi har tyvärr en flod av exempel. Frågan är om, hur och när dessa angrepp riskerar rikets hela säkerhet, våra liv och vår hälsa.
Ett godtyckligt duttande utan en strategi blir en schweizerost.
Regeringsföreträdare – och i synnerhet moderater – har med hög svansföring talat om behovet av en strategisk cyberpolitik.
Men efter 25 månader i regeringsställning väntar vi fortfarande på den utlovade strategin.
Cyberpolitiken blir i stället mer svävande och med fler otydliga roller.
Det är till och med svårt att veta vilken av regeringens 24 ministrar som har huvudansvaret för samhällets informations- och cybersäkerhet.
Eftersom ordet cyber är lite hippt är det inte ovanligt att lite olika personer vill ge sig in i ämnet, även statsministern.
I oktober begärde jag en interpellationsdebatt om den utlovade informations- och cybersäkerhetstrategin med digitaliseringsminister Erik Slottner (KD).
Han vill inte svara och passade vidare över debatten till ministern för civilt försvar, Carl Oscar Bohlin (M) som i sin tur har blivit försenad, därefter ställt in med kort varsel.
Väntar fortfarande
Själva debatten i sig är väl en struntsak. Men det är inte de möjliga konsekvenserna av en dåligt skött digital politik.
Sveriges 10 miljoner invånare, 1,2 miljoner företag och sisådär 342 myndigheter väntar fortfarande på den SD-stödda M-KD-L-regeringens utlovade strategi.
Ett godtyckligt duttande utan en strategi blir en schweizerost.
För ett år sedan var budet att en kommande strategi skulle beslutas denna höst, alltså halvvägs in i mandatperioden. Och, vi väntar fortfarande.
Vi kommer säkert få höra att det nu pågår en ”historisk satsning på cybersäkerhet”, eller ”största satsningen som en regering har gjort”, eller ”omläggning”, ”nytt” och ”nya”.
Ansvaret är skillnaden
I denna ordsallad, glöm då inte att det råder stor enighet kring alla satsningar på vårt totalförsvar, inklusive vår digitala motståndskraft. Det mesta som finns på plats i dag är arv och ramverk från S-ledda regeringar.
Den stora skillnaden just nu är ansvaret, hur man agerar, om man har en plan och om man har kompetensen som krävs.
”Om du inte vet vart du ska så spelar det inte heller någon roll vilken väg du tar.”
Det är kattens svar i Lewis Carrolls bok Alice i underlandet från 1865, när Alice frågar efter vägen.
Och tyvärr beskriver det regeringens agerande i denna viktiga fråga.
Av Markus Selin (S)
riksdagsledamot, suppleant i försvarsutskottet och EU-nämnden, civilingenjör och civilekonom