tjusning

tjusningen

tjusningar

tjusningarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: tjusning

Bestämd singular: tjusningen

Obestämd plural: tjusningar

Bestämd plural: tjusningarna

"– Slitna planer har ju en tjusning det också, men det är klart att det är härligt att få bättre förutsättningar."
"Och det är fartens tjusning som är det mest fängslande med sporten menar utövarna."
"– Men jag känner inte alls samma tjusning."
"Har man ännu inte upptäckt dess tjusning är det rätt tidpunkt nu."
"Resejounalisten Karin Wallén reser ofta ensam och menar att det finns en tjusning i att resa i väg utan sällskap."
"Det finns en tjusning och en spänning som är förlorad efter man har sett det."
"Det är också en utsatthet som både är arbetsam och innehåller en tjusning, säger hon."
"Skidåkning i fjällen har sin stora tjusning men också sina risker."
"Det är också en utsatthet som både är arbetsam och innehåller en tjusning, säger Agneta Andersson."
"En tjusning"

det att tjusa