omöjlighet

omöjligheten

omöjligheter

omöjligheterna

Substantiv [n]

Obestämd singular: omöjlighet

Bestämd singular: omöjligheten

Obestämd plural: omöjligheter

Bestämd plural: omöjligheterna

"Det är en omöjlighet, säger Ingvar Wennersten."
"Men flera personer som SVT Nyheter Blekinge pratat med menar att det är en omöjlighet att hinna med att utnyttja det under arbetstid."
"Vi har Djurgården hemma, och Sirius och Falkenberg borta, så det ser jag inte som någon omöjlighet över huvud taget, säger Christian Järdler, assisterande tränare."
"” En omöjlighet ”"
"Det är en grannlaga uppgift att försöka ena partiet men det tror jag inte är någon omöjlighet, säger Yvonne Andréasson."
"En praktisk omöjlighet."
"Något som Elina Gustafsson ( S ) menar hade varit en omöjlighet."
"Det hade varit en omöjlighet att hinna, säger Eva-Marie Lundberg på miljö och hälsoskyddsenheten i Ronneby kommun."
"Men enligt rektorn Gunilla Bergman skulle det vara en omöjlighet."
"Duschen låg nämligen i källaren och för Anna, som snart fyller 91 år, var det en omöjlighet att klara alla trappsteg."

konst

bildligt

något som är omöjligt, något som inte kan ske