gom

Se även göm.

Svenska

Substantiv

Böjningar av gom	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	gom	gommen	gommar	gommarna
Genitiv	goms	gommens	gommars	gommarnas

gom

1. (anatomi) taket i munhålan

   När jag är förkyld får jag en hemsk klåda i gommen.

   1875: Uppfinningarnas bok, Otto Wilhelm Ålund:

   Det fans inom naturens tre riken nästan ingen raritet, som ej på ett eller annat sätt tillgodogjordes för gomen.

   Synonymer: palatum

   Etymologi: Av fornsvenska gome m, goma f (”munnens övre eller nedre valv”), besläktat med danska gumme, isländska gómi, fornhögtyska guomo, fornengelska gōma. Jämför även engelska gum (”tandkött”).

   Sammansättningar: gomben, gombåge, gomlist, gomljud, gomsegel, gomspene, gomtak, gomutskott

Översättningar

palatum

• bokmål: gane ^(no) m, gomme m, gom m
• engelska: palate ^(en)
• finska: kitalaki ^(fi)
• franska: palais ^(fr) m
• frisiska: ferwulft n, ferwulf n
• färöiska: gómi m
• hebreiska: חֵךְ ^(he) m (khékh)
• isländska: gómur ^(is) m, bragðskyn ^(is) n
• italienska: palato ^(it) m
• japanska: 口蓋 ^(ja) (こうがい, kōgai)
• kroatiska: nepce n
• kurdiska: ezmanê dêv ^(ku)
• nederländska: verhemelte ^(nl) n, gehemelte ^(nl) n, palatum ^(nl) n
• polska: podniebienie ^(pl) n
• portugisiska: céu da boca ^(pt) m
• spanska: paladar ^(es) m
• tyska: Gaumen ^(de) m
• ungerska: szájpadlás ^(hu)
• älvdalska: guom m