blåsa

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Wikipedia har en artikel om:
blåsa

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av blåsa 1-2. Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ blåsa blåsan blåsor blåsorna
Genitiv blåsas blåsans blåsors blåsornas

blåsa

  1. liten rundad böld på huden som innehåller vätska, orsakad av retning eller infektion
    De här skorna ger mig blåsor.
    Sammansättningar: blåstång, brännblåsa
  2. (anatomi) inre rundad bildning för vätska eller gas, som självständigt ord ofta om urinblåsan
    Jag måste springa och tömma blåsan.
    Sammansättningar: gallblåsa, urinblåsa
  3. (slang) klänning böjningar
    Hon har en fin festblåsa.
    Användning: Oftast sammansatt som festblåsa.

Översättningar

[redigera]

Verb

[redigera]
Böjningar av blåsa  Aktiv Passiv
Infinitiv blåsa blåsas
Presens blåser blåses
Preteritum blåste blåstes
Supinum blåst blåsts
Imperativ blås
Particip
Presens blåsande, blåsandes
Perfekt blåst

blåsa

  1. (opersonligt, intransitivt, om vind) naturligt strömma fram luft parallellt med jordytan
    Det blåste så mycket att flera träd ramlade.
    Synonymer: fläkta (mildare), storma (starkare)
    Jämför: vina, susa, ryka, yra, dra
    Besläktade ord: blåsig, blåst
    Sammansättningar: blåsväder, blåsorkester
    Fraser: (partikelverb) blåsa bort, blåsa igen, blåsa ned, blåsa omkull, blåsa upp, blåsa snålt
  2. (om person, generellt) skicka ut en kraftig luftström genom munnen med hjälp av lungorna; andas ut kraftigt
    Blås på soppan – den är varm.
    Det borde bli lika naturligt att rutinmässigt lämna ett salivprov för drogtest som det är att blåsa i en alkoholmätare.
    Fraser: (partikelverb) blåsa av, blåsa bort, blåsa ned, blåsa på, blåsa under, blåsa upp, blåsa ur, blåsa ut, underblåsa
    Jämför: pusta, flåsa, frusta
  3. (om redskap) skicka ut en kraftig luftström med hjälp av en fläkt eller kompressor eller dylikt
    Sammansättningar: blåsbälg, blåslampa
    Fraser: (partikelverb) blåsa av, blåsa bort, blåsa ned, blåsa på, blåsa under, blåsa upp, blåsa ur, blåsa ut, underblåsa
    Besläktade ord: blåst
  4. (om person) skicka utandningsluften i en alkoholmätare för att polisen kan avgöra om personen druckit alkohol och därmed begått rattfylleri
    En gång fick jag blåsa hemma på parkeringen.
  5. (vardagligt) lura, lura av
    Han blåste mig på en hel månadslön!
    Fraser: bli blåst
    Besläktade ord: blåsning

Översättningar

[redigera]

Bokmål

[redigera]

Substantiv

[redigera]

blåsa

  1. böjningsform av blåse