Vismutglans
| Vismutglans | |
 Vismutglans från Australien | |
| Kategori | Sulfid |
|---|---|
| Grupp | Stibnitgruppen |
| Strunz klassificering | 02.DB.05a |
| Kemisk formel | Bi2S3 |
| Färg | Metalliskt grå till gråvit |
| Kristallstruktur | Ortorombiska |
| Spaltning | Perfekt {010}, tydlig {100} och {110}[1] |
| Brott | Ojämnt, spröd |
| Hållbarhet | Böjlig |
| Hårdhet (Mohs) | 2–2½ |
| Glans | Metallisk |
| Refraktion | Opak |
| Streckfärg | Blygrå |
| Densitet | 6,78[2] |
| Referenser | [3] |
Vismutglans kallas även bismutinit och är ett vismuthaltigt malmmineral med den kemiska sammansättningen Bi2S3.[4] Den kan hittas i granitpegmatiter, i hydrotermala gångar, i vulkaniska fumaroler och i vissa skarn. Vismutglans är ena ändledet i en fast lösningsserie med antimonmineralet stibnit. Det utgör även ändled för en komplex grupp koppar-bly-sulfosalter mellan vismutglans och aikinit (Bi2S3 – PbCuBiS3).[5] Efter oxidation kan ett gult eller flerfärgat oxidationslager täcka ytan, men annars är mineralet metalliskt grått.[3] Mineralet har hittats på många ställen i världen, bland annat i gruvor i området Potosí i Bolivia. I Sverige är mineralet ganska ovanligt men har hittats i Bastnäsfältet i ferriallanit-(Ce)förande ceritmalm.[6]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ http://www.handbookofmineralogy.org/pdfs/bismuthinite.pdf vismutglans i Handbook of mineralogy
- ^ [1] Bismuthinitt på Store norske leksikon
- ^ [a b] Price, Monica; Walsh, Kevin (2005). Bergarter och mineral. Bonniers Naturguider. Översatt av Erik Jonsson. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. sid. 90,(7). ISBN 91-0-010458-2 Originalets titel: Rocks and Minerals (Doring Kindersley Ltd).
- ^ http://www.ne.se/vismutglans - från Nationalencyklopedin på nätet - http://www.ne.se - läst datum: 5dec 2013
- ^ Malcolm E. Back, Fleischers glossary of mineral species 2018, sid 407
- ^ L-H Hedin, M Jansson 2007, Mineral i Sverige, ISBN 978-91-88528-58-2 sid 64