iBet uBet web content aggregator. Adding the entire web to your favor.
iBet uBet web content aggregator. Adding the entire web to your favor.



Link to original content: http://sv.wikipedia.org/wiki/VM_i_fotboll_1966
Världsmästerskapet i fotboll 1966 – Wikipedia Hoppa till innehållet

Världsmästerskapet i fotboll 1966

Från Wikipedia
(Omdirigerad från VM i fotboll 1966)
Världsmästerskapet i fotboll 1966
Världsmästerskapet i fotboll
Evenemangsfakta
Datum1130 juli 1966
ArrangörFifa och FA
VärdnationEngland England
Spelplatser8
Deltagare
Nationer i kval70
Nationer16
Statistik
Matcher32
Mål89 (2,8 per match)
Publik1 614 677 (50 459 per match)
Flest målPortugal Eusébio (9 mål)
Bäste spelareEngland Bobby Charlton
0
Mästare England (1:a titeln)
Finalist Västtyskland
Trea Portugal
000Fyra Sovjetunionen
 Föregående Följande 
1962 Chile Mexiko 1970
Drottningen och Bobby Moore

Världsmästerskapet i fotboll 1966 spelades i England i juli 1966. England blev världsmästare hemma på Wembley Stadium efter finalseger över Västtyskland. Det krävdes dock förlängning för att avgöra finalen sedan Västtyskland genom Wolfgang Weber kvitterat till 2–2 i sista ordinarie matchminuten. I förlängningen gjorde Geoff Hurst två mål vilket gav England segern. Hursts 3–2-mål är än idag omdebatterat. Bollen gick via ribban ner på mållinjen innan tyskarna rensade undan den och det är osäkert om den var inne. Domaren dömde efter konfererande med linjedomaren att det var mål och sedan kunde Hurst i slutminuten blir historisk tremålsskytt. Andra profiler i det engelska världsmästarlaget var målvakten Gordon Banks, Bobby Moore och Bobby Charlton.

En överraskning i turneringen var Italiens tidiga sorti. Laget förlorade med 1–0 mot Nordkorea, som därmed tog andraplatsen i gruppen, bakom Sovjetunionen, och gick till kvartsfinal. De dubbla regerande världsmästarna Brasilien åkte även de hem efter ett gruppspel med ett stundtals brutalt spel som inte passade de tekniska Brasilienspelarna. Det brutala spelet gjorde att laget delvis fick klara sig utan världsstjärnan Pelé, som skadades i en av gruppmatcherna. Brasilien skulle dock komma tillbaka redan 1970, där Pelé sedan blev en av finalhjältarna.

74 lag deltog i kvalspelet till VM 1966, och spelade om 14 platser till mästerskapet. England, som värdnation, och Brasilien, som regerande mästare, var automatiskt kvalificerade för världsmästerskapet, vilket innebar att totalt 16 lag skulle deltaga vid slutturneringen.

De 16 platserna delades ut som följande:

  • Europa (Uefa): 10 direktplatser, varav 1 gick till värdnationen England, vilket lämnade kvar 9 platser, som 32 länder spelade om (inkluderande Israel och Syrien).
  • Sydamerika (Conmebol): 4 direktplatser, varav 1 plats gick till de 2-faldigt regerande mästarna Brasilien, vilket lämnade 3 platser kvar att tävla om. Nio lag tävlade om de resterande platserna.
  • Nordamerika, Centralamerika och Västindien (Concacaf): 1 plats, som 10 länder spelade om.
  • Afrika (Caf) och Asien (AFC): 1 plats, som 18 länder spelade om (inkluderande Australien från Oceanien).
England England 1966
Världsmästerskapet i fotboll 1966 på en karta över England
London
London
Manchester
Manchester
Liverpool
Liverpool
Sunderland
Sunderland
Middlesbrough
Middlesbrough
Birmingham
Birmingham
Sheffield
Sheffield
Birmingham Liverpool
Villa Park
Kapacitet:55 000
Goodison Park
Kapacitet: 70 000
London
Wembley Stadium
(1923–2000)

Kapacitet:100 000
White City Stadium
Kapacitet: 76 567
Manchester Middlesbrough Sheffield Sunderland
Old Trafford
Kapacitet: 42 730
Ayresome Park
Kapacitet: 40 310
Hillsborough Stadium
Kapacitet: 42 730
Roker Park
Kapacitet: 40 310

Europa (UEFA)

Afrika (CAF)

Asien (AFC)
Sydamerika (CONMEBOL)

Spelartrupper

[redigera | redigera wikitext]
Urna 1: Sydamerika Urna 2: Europa Urna 3: Latineuropa Urna 4: Övriga
Grupp 1 Grupp 2 Grupp 3 Grupp 4

16 lag delades in i fyra grupper om fyra lag i respektive grupp, via lottning. Lottningsgrupperna delades in efter världsregioner: Sydamerika, nordeuropa, latineuropa och resterande länder.

De två bäst placerade lagen i varje grupp gick vidare till utslagsspelet (kvartsfinal).

Nr
Lag
S V O F GM IM MS P
1  England 3 2 1 0 4 0 +4 5
2  Uruguay 3 1 2 0 2 1 +1 4
3  Mexiko 3 0 2 1 1 3 −2 2
4  Frankrike 3 0 1 2 2 5 −3 1
11 juli, 19:30 England  0 – 0  Uruguay Wembley Stadium, London
13 juli, 19:30 Frankrike  1 – 1  Mexiko Wembley Stadium, London
15 juli, 19:30 Uruguay  2 – 1  Frankrike White City Stadium, London
16 juli, 15:00 England  2 – 0  Mexiko Wembley Stadium, London
19 juli, 16:30 Mexiko  0 – 0  Uruguay Wembley Stadium, London
20 juli, 19:30 England  2 – 0  Frankrike Wembley Stadium, London
Nr
Lag
S V O F GM IM MS P
1  Västtyskland 3 2 1 0 7 1 +6 5
2  Argentina 3 2 1 0 4 1 +3 5
3  Spanien 3 1 0 2 4 5 −1 2
4  Schweiz 3 0 0 3 1 9 −8 0
12 juli, 19:30 Västtyskland  5 – 0  Schweiz Hillsborough Stadium, Sheffield
13 juli, 19:30 Argentina  2 – 1  Spanien Villa Park, Birmingham
15 juli, 19:30 Spanien  2 – 1  Schweiz Hillsborough Stadium, Sheffield
16 juli, 15:00 Argentina  0 – 0  Västtyskland Villa Park, Birmingham
19 juli, 19:30 Argentina  2 – 0  Schweiz Hillsborough Stadium, Sheffield
20 juli, 19:30 Västtyskland  2 – 1  Spanien Villa Park, Birmingham
Nr
Lag
S V O F GM IM MS P
1  Portugal 3 3 0 0 9 2 +7 6
2  Ungern 3 2 0 1 7 5 +2 4
3  Brasilien 3 1 0 2 4 6 −2 2
4  Bulgarien 3 0 0 3 1 8 −7 0
12 juli, 19:30 Brasilien  2 – 0  Bulgarien Goodison Park, Liverpool
13 juli, 19:30 Portugal  3 – 1  Ungern Old Trafford, Manchester
15 juli, 19:30 Ungern  3 – 1  Brasilien Goodison Park, Liverpool
16 juli, 15:00 Portugal  3 – 0  Bulgarien Old Trafford, Manchester
19 juli, 19:30 Portugal  3 – 1  Brasilien Goodison Park, Liverpool
20 juli, 19:30 Ungern  3 – 1  Bulgarien Old Trafford, Manchester
Nr
Lag
S V O F GM IM MS P
1  Sovjetunionen 3 3 0 0 6 1 +5 6
2  Nordkorea 3 1 1 1 2 4 −2 3
3  Italien 3 1 0 2 2 2 0 2
4  Chile 3 0 1 2 2 5 −3 1
12 juli, 19:30 Sovjetunionen  3 – 0  Nordkorea Ayresome Park, Middlesbrough
13 juli, 19:30 Italien  2 – 0  Chile Roker Park, Sunderland
15 juli, 19:30 Chile  1 – 1  Nordkorea Ayresome Park, Middlesbrough
16 juli, 15:00 Sovjetunionen  1 – 0  Italien Roker Park, Sunderland
19 juli, 19:30 Nordkorea  1 – 0  Italien Ayresome Park, Middlesbrough
20 juli, 19:30 Sovjetunionen  2 – 1  Chile Roker Park, Sunderland

Slutspelsträd

[redigera | redigera wikitext]
 
KvartsfinalerSemifinaler
Final
 
          
 
23 juli – London
 
 
 England1
 
26 juli – London
 
 Argentina0
 
 England2
 
23 juli – Liverpool
 
 Portugal1
 
 Portugal5
 
30 juli – London
 
 Nordkorea3
 
 England (e.f.)4
 
23 juli – Sheffield
 
 Västtyskland2
 
 Västtyskland4
 
25 juli – Liverpool
 
 Uruguay0
 
 Västtyskland2
 
23 juli – Sunderland
 
 Sovjetunionen1 Bronsmatch
 
 Sovjetunionen2
 
28 juli – London
 
 Ungern1
 
 Portugal2
 
 
 Sovjetunionen1
 

Kvartsfinaler

[redigera | redigera wikitext]
25 23 juli England  1 – 0  Argentina Wembley Stadium
15:00
Hurst Mål 78′
(0 – 0)
Rapport
London
Publik: 90 000
Domare: Rudolf Kreitlein (Tyskland)

26 23 juli Västtyskland  4 – 0  Uruguay Hillsborough Stadium
15:00
Haller Mål 11′83′
Beckenbauer Mål 70′
Seeler Mål 75′
(1 – 0)
Rapport
Sheffield
Publik: 34 000
Domare: Jim Finney (England)

27 23 juli Sovjetunionen  2 – 1  Ungern Roker Park
15:00
Chislenko Mål 5′
Porkujan Mål 46′
(1 – 0)
Rapport
Bene Mål 57′
Sunderland
Publik: 26 844
Domare: Juan Gardeazábal Garay (Spanien)

28 23 juli Portugal  5 – 3  Nordkorea Goodison Park
15:00
Eusébio Mål 27′43′ (str.)56′59′ (str.)
José Augusto Mål 80′
(2 – 3)
Rapport
Pak Seung-Zin Mål 1′
Lee Dong-Woon Mål 22′
Yang Seung-Kook Mål 25′
Liverpool
Publik: 51 780
Domare: Menachem Ashkenazi (Israel)
29 25 juli Västtyskland  2 – 1  Sovjetunionen Goodison Park
19:30
Haller Mål 42′
Beckenbauer Mål 67′
(1 – 0)
Rapport
Porkujan Mål 88′
Liverpool
Publik: 38 300
Domare: Concetto Lo Bello (Italien)

30 26 juli England  2 – 1  Portugal Wembley Stadium
19:30
B. Charlton Mål 30′80′
(1 – 0)
Rapport
Eusébio Mål 82′ (str.)
London
Publik: 95 000
Domare: Pierre Schwinte (Frankrike)
31 28 juli Portugal  2 – 1  Sovjetunionen Wembley Stadium
19:30
Eusébio Mål 12′ (str.)
Torres Mål 89′
(1 – 1)
Rapport
Malofeyev Mål 43′
London
Publik: 88 000
Domare: Ken Dagnall (England)
32 30 juli England  4 – 2  (e.fl.)  Västtyskland Wembley Stadium
15:00
Hurst Mål 18′101′120′
Peters Mål 78′
(1 – 1)
Rapport
Haller Mål 12′
Weber Mål 89′
London
Publik: 98 000
Domare: Gottfried Dienst (Schweiz)
9 mål
6 mål
4 mål

3 mål

2 mål

1 mål

Självmål

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]