Ulrik Torsslow
Ulrik Torsslow | |
Litografi 1847 | |
Född | Olof Ulrik Torsslow 18 december 1801 Stockholm, Sverige |
---|---|
Död | 1 september 1881 (79 år) Stockholm, Sverige |
Utbildad vid | Kungliga Akademien för de fria konsterna |
Aktiva år | 1819–1863 |
Maka | Sara Torsslow (1830–1859) |
Olof Ulrik Torsslow, född 18 december 1801 i Stockholm, död där 1 september 1881, var en svensk skådespelare, teaterdirektör, målare och tecknare.
Biografi och karriär
[redigera | redigera wikitext]Torsslow var son till bankokommissarien Mattis Torsslow. Han studerade 1816–1819 vid Kungliga Teaterns elevskola och fick då, endast 18 år gammal, spela Hamlet. Han verkade vid Kungliga Teatern fram till 1834.
Bland hans roller fanns Philibert d.y. i Bröderna Philibert av Louis-Benoît Picard, Mortimer i Maria Stuart av Friedrich Schiller, Feodor i Feodor och Maria av August Lafontaine, Adolf i Grefvarne Klingsberg av August von Kotzebue, Ernest i Mannen och älskaren av Jean-Baptiste-Charles Vial, Hamlet, Strozzi i Strozzi och Martino av Eugène Scribe, Richelieu, Lord Lilburne i Natt och morgon av Edward Bulwer-Lytton, Macbeth, Kung Lear, titelrollen i Jovial av Emmanuel Théaulon, titelrollen i Ludvig XI av Casimir Delavigne, titelrollen i Kean av Alexandre Dumas den äldre, Kardinal Montalto i Klostret Castro av Prosper Dinaux, Bolingbroke i Ett glas vatten av Eugène Scribe och Gustaf Vasa i Solen sjunker av Johan Börjesson. Han ansågs som en mångsidig skådespelare och var också verksam som scenlärare och som pjäsöversättare.
Han ledde de två stora strejkerna vid Dramaten 1828 och 1834, kallade "De Torsslowska grälen", och medverkade genom dem till att det kungliga teatermonopolet upphävdes i Stockholm 1842. Han var anställd på Dramaten 1819–43 och 1856-63, på Mindre teatern 1843–56, direktör för Djurgårdsteatern 1835–37 och på Mindre teatern 1846–54 och ledde ett eget teatersällskap 1835–39.
Strejken 1827 utlöstes som en protest mot de reformer som planerades av direktör Puke. Puke planerade att avskaffa recetterna[1] och aktörernas andelar i teatern och ersätta den med en fast lön, vilket innebar en stark sänkning av aktörernas inkomster eftersom, den fasta lönen var låg, och man därför hade löst detta genom att utöka den med just recetter och lottointäkter. Puke använde sig dessutom flitigt av de gamla disciplinära reglerna, som bland annat innebar arrest i skådespelarnas loger.
I strejken ingick bland andra Carl Gustaf Lindström, Elisabet Frösslind, Isak Albert Berg, Lindman, paret Kinmansson, Nils Almlöf, Charlotta Almlöf, Johan Jacob Fahlgren, Charlotta Eriksson, Karolina Bock, Maria Deland.
Aktörerna lyckades stoppa hans reform, men misslyckades med att avskaffa disciplinärreglerna, förutom att arresten upphävdes för kvinnliga skådespelares del. Man förutsåg därför en ny strejk ganska snart.
Strejkarbetarna krävde antingen att systemet med de av direktionen ifrågasatta lottandelarna skulle garanteras och slås fast, eller, om de måste ersättas med en fast lön, att denna lön i så fall skulle bli högre för att ersätta förlusten av lottsystemet, eftersom man hade lottsystemet för att kompensera just för den låga, fasta lönen.
Lottandelarna avskaffades, fast lön infördes, men ingen minimilön. De som deltagit i strejken blev till stor del avskedade, men vissa återanställdes sedan med lägre lön än de haft före strejken.
Strejken fick då till följd att teatermonopolet i Stockholm avskaffades. Paret Torsslow, liksom andra aktörer som avskedats från Dramaten efter strejken, uppträdde då på Djurgårdsteatern om somrarna, och i Kirsteinska huset om vintrarna. Torsslow övertog Djurgårdsteatern 1835, först tillsammans med Pierre Joseph Deland, från 1837 ensam, och tänkte göra en riktig teater av den genom att spela där året om. Det pågick en debatt om att upphäva monopolet från 1798, och då Torsslow 1841 meddelade att han tänkte börja spela teater även på vintrarna i Djurgårdsteatern vara sig man hindrade honom eller inte, var förbudet i praktiken upphävt, vilket skedde formellt 1842.
Torsslow turnerade från 1835 till 1839 med eget sällskap tillsammans med Pierre Deland, från 1837 ensam; 1839 spelade de i Kirsteinska husets festlokal i Stockholm om vintrarna, och 1843 anställdes paret Torsslow "Lindebergska scenen", det vill säga Nya teatern, som han sedan ledde 1846–1854, först tillsammans med Edvard Stjernström och från 1850 ensam. År 1856 återvände han till Dramaten, där han var verksam till 1861; han uppträdde för sista gången 1863. Han var från 1830 gift med Sara Fredrica Strömstedt, och far till Helfrid Kinmansson, Harald Torslow samt farfar till Valborg Moberg och Einar Torsslow.
Torsslow var i unga år elev vid Konstakademien i Stockholm och medverkade i akademiens utställningar mitten av 1820-talet. När han drog sig tillbaka från teaterkarriären 1863 tog han delvis upp sitt konstnärskap. Han räknades skicklig porträttmålare. Porträtten utfördes vanligen i akvarell och han är representerad på Nordiska museet med ett självporträtt och med en skissbok med ett 30-tal laverade bilder vid Musikhistoriska museet[2]. Någon av hans teckningar återutgavs i boken Det glada Sverige, III[3] som utgavs 1947.
Ulrik Torsslow är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.[4]
Teater
[redigera | redigera wikitext]Roller (ej komplett)
[redigera | redigera wikitext]Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Svenskt konstnärslexikon del V, sid 469, Allhems Förlag, Malmö. Libris 8390293
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Procentuell del av inkomsten
- ^ Scenkonstmuseet
- ^ Libris
- ^ SvenskaGravar
- ^ ”Recension”. Aftonbladet: s. 2. 15 maj 1845. http://tidningar.kb.se/4112678/1845-05-15/edition/0/part/1/page/2. Läst 21 maj 2017.
- ^ ”Stockholm”. Aftonbladet: s. 1. 7 oktober 1846. http://tidningar.kb.se/4112678/1846-10-07/edition/0/part/1/page/1. Läst 25 mars 2017.
- ^ [a b] ”Stockholm”. Aftonbladet: s. 2. 13 oktober 1846. http://tidningar.kb.se/4112678/1846-10-13/edition/0/part/1/page/2. Läst 25 mars 2017.
- ^ ”Stockholm”. Aftonbladet: s. 1. 22 oktober 1846. http://tidningar.kb.se/4112678/1846-10-22/edition/0/part/1/page/1. Läst 5 maj 2016.
- ^ [a b] ”Stockholm”. Aftonbladet: s. 2. 3 november 1846. http://tidningar.kb.se/4112678/1846-11-03/edition/0/part/1/page/2. Läst 25 oktober 2017.
- ^ ”Mindre teatern”. Aftonbladet: s. 3. 8 januari 1847. http://tidningar.kb.se/4112678/1847-01-08/edition/0/part/1/page/3. Läst 23 april 2017.
- ^ ”Mindre Teatern”. Aftonbladet: s. 2. 22 februari 1847. http://tidningar.kb.se/4112678/1847-02-22/edition/0/part/1/page/2. Läst 9 juni 2017.
- ^ ”Tidningsnotis”. Aftonbladet: s. 2. 23 mars 1847. http://tidningar.kb.se/4112678/1847-03-23/edition/0/part/1/page/2. Läst 9 juni 2017.
- ^ ”Teater”. Aftonbladet: s. 3. 1 maj 1847. http://tidningar.kb.se/4112678/1847-05-01/edition/0/part/1/page/3. Läst 9 juni 2017.
- ^ ”Mindre teatern”. Aftonbladet: s. 2. 2 oktober 1847. http://tidningar.kb.se/4112678/1847-10-02/edition/0/part/1/page/2. Läst 11 augusti 2018.
- ^ [a b] ”Teater”. Aftonbladet: s. 2. 6 november 1852. http://tidningar.kb.se/4112678/1852-11-06/edition/0/part/1/page/2. Läst 9 februari 2017.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Torsslow, Olof Ulrik i Nordisk familjebok (första upplagan, 1892)
- Torsslow, Olof Ulrik i Herman Hofberg, Svenskt biografiskt handlexikon (andra upplagan, 1906)
- Nordensvan, Georg, Svensk teater och svenska skådespelare från Gustav III till våra dagar. Förra delen, 1772-1842, Bonnier, Stockholm, 1917
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Bergman, Bo (1945). Minne av Olof Ulrik Torsslow.: Författad.. [Stockholm]. Libris 2983322
- Fridén, Ann (1990). ”Olof Ulrik Torsslows konstresor i landsorten 1834-1853”. Att resa var nödvändigt : äldre svensk landsortsteater (1990): sid. 84-111, 212-216. Libris 9632930
- Hedberg, Frans (1888). På ömse sidor om ridån: minnen och bilder ur teaterlifvet. Stockholm: Lamm. sid. 30-49. Libris 98196. https://runeberg.org/fhsvsk/0036.html
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Nils Arfwidsson, Teaterbilder från fordom, 1885
|