Ljugarn
| Ljugarn | |
| småort | |
 Stranden i Ljugarn.
| |
| Land |  Sverige
|
|---|---|
| Landskap | Gotland |
| Län | Gotlands län |
| Kommun | Region Gotland |
| Distrikt | Ardre distrikt |
| Koordinater | 57°20′5″N 18°42′32″Ö / 57.33472°N 18.70889°Ö |
| Area | 194 hektar (2020)[1] |
| Folkmängd | 195 (2020)[1] |
| Befolkningstäthet | 1,01 inv./hektar |
| Tidszon | CET (UTC+1) |
| - sommartid | CEST (UTC+2) |
| Riktnummer | 0498 |
| Tätortskod | T2524[2] |
| Småortskod | S2394[3] |
| Beb.områdeskod | 0980TB108 (1960–2015)[4] 0980SB108 (2015–)[4] |
| Geonames | 2694593 |
  Ortens läge i Gotlands län
| |
| Wikimedia Commons: Ljugarn | |
| SCB:s bebyggelseområdesavgränsning Redigera Wikidata | |
Ljugarn är en ort i Gotlands kommun i Gotlands län. Strax norr om orten ligger fiskeläget Vitvär och naturreservatet Folhammar. 2015 förlorade Ljugarn sin status som tätort på grund av folkmängden minskat till under 200 personer.[5]
Etymologi
[redigera | redigera wikitext]Namnet Ljugarn är känt sedan 1646 då det skrevs Lougards hamn och 1695 är orten omnämnd som Långgarns hamn. Efterleden garn är känd från flera gotländska ortnamn och betyder "tarm" och används i överförd betydelse om uddar.[6] Förledets ursprung är dunkelt. En vanlig tolkning är den ljusa udden[7].
Historia
[redigera | redigera wikitext]Ljugarn är en gammal hamn belägen på gränsen mellan Sudertredingen och Medeltredingen.[8] På 1600-talet byggdes en kalkugn nere vid hamnen och i början av 1700-talet ytterligare en, "Storugn", vars ruiner ännu står kvar.[9] På 1720-talet[10] antas den byggnadsminnesmärkta Strandridaregården ha uppförts[8]; den siste strandridaren lämnade Ljugarn 1822.[10]
Handel
[redigera | redigera wikitext]Fram till 1800-talet exporterades kalk, kalksten, tjära och trävaror från Ljugarns hamn. 1880 släcktes "Storugnen" och kalkbränningen var därmed ett avslutat kapitel.[10] Rester efter kalkugnar finns fortfarande kvar vid hamnen. 1828 fick Handelshuset Donner tillstånd att bedriva handel på orten. Efter att Donners försattes i konkurs 1845 kom handeln att domineras av Olof Gottfrid Claudelin och två efterföljande generationer Claudelin. Det "Claudelinska huset" finns kvar centralt i samhället med ett större kalkstenshus från 1600-1700-talet ombyggt cirka 1870.[11][12][8]
Badort
[redigera | redigera wikitext]De första badgästerna i Ljugarn brukar anses vara Adolf Hauffman, lärare i Stockholm men bördig från Östergarn, och hans vän Sigurd Bolin, 1887. De marknadsförde också Ljugarn, som blev den första badorten på Gotland.[10] Gotland hade blivit populärt bland tidens societet genom prinsessan Eugénie som bodde i Västerhejde på västra ön sedan 1860-talet. Ljugarn blev en elegant badort; stora sommarvillor uppfördes längs "Strandvägen" och 1930 återfanns inte mindre än fem badpensionat i Ljugarn, däribland Ljugarns pensionat, Pensionat Lövängen och Pensionat Bringsarve.[8]
Bland Ljugarns kända sommargäster räknas bland andra under ett drygt halvt sekel borgarrådet Yngve Larsson, som uppförde fastigheten "Barnarve" 1919.[13] Konstnären Louis Sparre uppförde 1914 det närbelägna "Sandarve".[8] Bland de tidiga badgästerna märks även amiralen och marinmålaren Jacob Hägg.[14] 1912 bygges Tallunden, en sommarvilla i jugendstil med glasveranda och under 1920-talet tillkom Ljugarns badpensionat, pensionat Lövängen och pensionat Bringsarve.[15]
Ljugarns semesterby grundades 1955 som Vitvärs semesterby och var då den första i sitt slag på Gotland.[16] 1953 bildades "Föreningen Ljugarn", medlem i Gotlands hembygdsförbund. Föreningen äger en bastubyggnad med framträdande läge söder om sandstranden, samt en stolpkvarn.[17]
Ljugarn blev 1952 lotsplats, hamn, fiskeby och centralort i Ljugarns landskommun.
Befolkningsutveckling
[redigera | redigera wikitext]| Befolkningsutvecklingen i Ljugarn 1960–2015[18][19] | ||||
|---|---|---|---|---|
| År | Folkmängd | Areal (ha) | ||
| 1960 | 329 | |||
| 1965 | 308 | |||
| 1970 | 281 | |||
| 1975 | 255 | |||
| 1980 | 251 | 149 | ||
| 1990 | 262 | 152 | ||
| 1995 | 276 | 153 | ||
| 2000 | 295 | 154 | ||
| 2005 | 275 | 155 | ||
| 2010 | 238 | 155 | ||
| 2015 | 198 | 192# | ||
Anm.: Ej tätort 2015.
# Som småort. | ||||
Samhället
[redigera | redigera wikitext]
Inne i Ljugarn finns en långgrund sandstrand som är cirka 1 500 m lång[20] och en av Gotlands längsta. I samhället finns sedan tidigt 1900-tal bland annat pensionat, restauranger, vandrarhem, Konsumbutik och konditori.[21][22]
Logi återfinns i form av hotell, gästhamn, pensionat, B&B, stugor, camping och flera vandrarhem (däribland Strandridaregården vid hamnen i Svenska Turistföreningens regi[23]).[24] Till de möjliga förströelserna kan räknas Ljugarns golfklubb.[25] och ett antal mindre museer i regi av föreningen "Ljugarns kulturudde".[26]
Fotogalleri
[redigera | redigera wikitext]-
Storvägen, cirka 1913. -
-
Ljugarns fyr. -
Espegards konditori. -
Smakrike krog & logi. -
Restaurang och pizzeria Bruna dörren. -
Ljugarns strandcafé.
.JPG)
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Statistiska småorter 2020, befolkning, landareal, befolkningstäthet per småort, SCB, 31 mars 2022, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Befolkning i tätorter 1960-2010, SCB, läs online, läst: 26 september 2013.[källa från Wikidata]
- ^ Småorter 2015, SCB, 19 december 2016, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Kodnyckel för SCB:s statistiska tätorter och småorter - Koppling mellan gammalt och nytt kodsystem, SCB, 11 november 2021, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ ”Förändringar i antalet tätorter, 2010-2015” (excel). Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/contentassets/3730f954f3d247c59b1e2f12e899db72/mi0810_2016a01_forandringar-i-antalet-tatorter-2010-2015.xlsx. Läst 27 oktober 2016.
- ^ Wahlberg, Mats, red (2003). Svenskt ortnamnslexikon. Uppsala: Språk- och folkminnesinstitutet (SOFI). sid. 194. Libris 8998039. ISBN 91-7229-020-X
- ^ Hallin, Bo (1991). Den ljusa udden - Ljugarn under 100 år
- ^ [a b c d e] ”Ljugarn”. Ljugarn.com. Arkiverad från originalet den 18 februari 2015. https://web.archive.org/web/20150218041035/http://www.ljugarn.com/Default.aspx?ID=2437&MenID=5363-work=Website-publisher=Ljuvliga. Läst 18 februari 2015.
- ^ Vägen till kulturen på Gotland, Gotländskt arkiv 1987 s. 169.
- ^ [a b c d] ”Ljugarn”. Gotlandsguiden.se. Arkiverad från originalet den 17 februari 2015. https://web.archive.org/web/20150217121602/http://www.gotlandsguiden.se/norrsoder/103-gotlandskaorter/471-ljugarn. Läst 21 juli 2009.
- ^ ”Claudelinska Huset”. Oxenstierna.com. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304054959/http://www.oxenstierna.com/property_card.php?lang=sv&prid=862&lang=sv&show_life_events=1&show_literature=1&show_properties=1&sum_properties=&show_images=1&session_id=. Läst 17 februari 2015.
- ^ ”Ljugarns samhälle”. Segotland.se. Arkiverad från originalet den 22 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100822174904/http://www.segotland.se/servlet/GetDoc?meta_id=1115&file_id=4.
- ^ von Heijne, Hans (2 oktober 2003). ”En sammanställning Ljugarn-litteratur ur skriften 'Från Hallute Backe till Langbjenne'”. Arkiverad från originalet den 9 januari 2007. https://web.archive.org/web/20070109065943/http://web.telia.com/~u87146397/ljugarn/bibliografi.htm. Läst 17 februari 2015.
- ^ ”Ägare; Storvägen 13”. ljugarn.net. http://www.ljugarn.net/historia/Bebygg/Sto13ag.htm.
- ^ Vägen till kulturen på Gotland, Gotländskt arkiv 1987 s. 170.
- ^ ”Historik”. Ljugarnssemesterby.se. Arkiverad från originalet den 17 februari 2015. https://web.archive.org/web/20150217121850/http://www.semesterby.se/sv/om/historia. Läst 17 februari 2015.
- ^ ”Ljugarn”. Gotlands Hembygdsförbund. Arkiverad från originalet den 9 maj 2008. https://web.archive.org/web/20080509074938/http://www.gotlandshembygdsforbund.com/foreningar/ljugarn.htm.
- ^ ”Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Statistiska centralbyrån. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. https://www.webcitation.org/5zewoamwt?url=http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2005A01x/MI0810_2005A01x_SM_MI38SM0703.pdf. Läst 8 februari 2012.
- ^ ”Småorter 2010”. Statistiska centralbyrån. Arkiverad från originalet den 1 november 2013. https://web.archive.org/web/20131101152627/http://www.scb.se/statistik/MI/MI0811/2010A01/MI0811_2010A01_SM_MI38SM1203.pdf. Läst 25 oktober 2012.
- ^ ”Stuga i Ljugarn, Gotland”. Strandstugor.se. http://www.strandstugor.se/Strandstugor/Stuga_i_Ljugarn,_Gotland.html. Läst 17 februari 2015.
- ^ ”ÄTA I LJUGARN”. Ljugarn.com. Arkiverad från originalet den 18 februari 2015. https://web.archive.org/web/20150218041031/http://www.ljugarn.com/?MenID=5024&ID=2437. Läst 18 februari 2015.
- ^ ”KONSUM LJUGARN 100 ÅR”. Ardre-ljugarn.se. Arkiverad från originalet den 3 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160303221645/http://www.ardre-ljugarn.se/konsum100ar.htm. Läst 17 februari 2015.
- ^ ”STF Vandrarhem Ljugarn”. Svenska Turistföreningen. Arkiverad från originalet den 18 april 2013. https://archive.is/20130418091723/http://www.svenskaturistforeningen.se/sv/upptack/Omraden/Gotland/Vandrarhem/STF-Vandrarhem-Ljugarn/. Läst 17 februari 2015.
- ^ ”BO I LJUGARN”. Ljugarn.com. Arkiverad från originalet den 18 februari 2015. https://web.archive.org/web/20150218035524/http://www.ljugarn.com/?MenID=5023&ID=2437. Läst 18 februari 2015.
- ^ ”Startsida”. Ljugarns golfklubb. http://www.ljugarnsgk.se.
- ^ ”Ljugarns kulturudde”. gotland.net. Arkiverad från originalet den 3 april 2015. https://web.archive.org/web/20150403155540/http://gotland.net/plats/ljugarns-kulturudde. Läst 3 maj 2015.
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Pihl Atmer, Ann Katrin; Tham, Jan (2002). Sommarnöjen vid vattnet. Stockholm: Bonnier. Libris 8403268. ISBN 91-0-056984-4
- Gerentz, Sven (2001). ”Ljugarn: en lanthamn bland lanthamnar”. Från Gutabygd 2001,: sid. 125-142 : ill.. 0349-9278. ISSN 0349-9278. Libris 9649045
- Hallin, Bo (1991). Den ljusa udden: Ljugarn under 100 år. Visby: Ödin/Hanseproduktion. Libris 7751961. ISBN 91-85716-63-4
- Heijne, Hans von (2003). Från Hallute backe till Langbjenne: Ljugarn-ltteratur : en sammanställning. Ljugarn: För. Ljugarn. Libris 9152186
- Jonsson, Marita; Lindquist, Sven-Olof; Hejdström, Raymond (1987). Vägen till kulturen på Gotland. Gotländskt arkiv, 0434-2429 ; 59(1987). Visby: Gotlands fornsal. Libris 7793296. ISBN 91-971048-0-9
- Leksell, Erik-Gustaf (1975). ”Som sommargäst på Ljugarn i början av 1900-talet”. Gotländskt arkiv. Visby: Gotlands fornsal. ISSN 0434-2429 Libris 3737750
- Monthan, Olof (1974). ”Ljugarns strandridaregård: Tal vid återinvigningen den 6 juli 1974”. Gotländskt arkiv. ISSN 0434-2429
- Ljugarn och dess strandridare. Visby: B. Press. 1977. Libris 7640277. ISBN 91-7400-070-5
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Föreningen Ljugarns webbplats
Wikimedia Commons har media som rör Ljugarn.
