iBet uBet web content aggregator. Adding the entire web to your favor.
iBet uBet web content aggregator. Adding the entire web to your favor.



Link to original content: http://sv.wikipedia.org/wiki/H.S._Nyberg
H.S. Nyberg – Wikipedia Hoppa till innehållet

H.S. Nyberg

Från Wikipedia
H.S. Nyberg
H.S. Nyberg, 1948.
Född28 december 1889[1]
Söderbärke församling[1], Sverige
Död9 februari 1974[1][2] (84 år)
Uppsala domkyrkoförsamling[1], Sverige
BegravdUppsala gamla kyrkogård[3]
kartor
Medborgare iSverige
Utbildad vidUppsala universitet[1]
SysselsättningOrientalist[1], religionshistoriker[1]
Befattning
Stol nummer 3 i Svenska Akademien (1948–1974)[4]
Styrelseordförande, Svenska teologiska institutet (1954–1971)
ArbetsgivareUppsala universitet
MakaFanny Nyberg
(g. 1920–)[5][1]
BarnIngegerd Fries (f. 1921)[5]
Sigrid Kahle (f. 1928)[5]
Utmärkelser
Hedersdoktor vid Uppsala universitet (1941)[6]
Redigera Wikidata

Henrik Samuel Nyberg, känd som H.S. Nyberg, född 28 december 1889 i Söderbärke socken, död 9 februari 1974 i Uppsala, var en svensk orientalist, religionshistoriker och språkvetare samt ledamot av Svenska Akademien.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Nyberg var professor i semitiska språk vid Uppsala universitet 1931–1956. Efter studier i Uppsala och Kairo utvecklades han till en internationellt ledande filolog, religionshistoriker och orientalist. Han gjorde banbrytande insatser bland annat inom forskning på det medelpersiska språket. Under ett långt forskarliv ägnade han sig åt vetenskapliga studier i olika religioner och deras historia och litteratur: judendomen, kristendomen, islam, manikeismen och zoroastrismen. Han förblev dock hela livet praktiserande kyrkokristen med en grundläggande personlig acceptans av det kristna trosinnehållet och engagerades i Svenska kyrkans diskussion om ny psalmbok och ny bibelöversättning, och han var en period ledamot av kyrkomötet. Före och under andra världskriget intog han en klar antinazistisk hållning.

Nyberg utgav bland annat Le livre du triomphe et de la réfutation d'Ibm-er-Rawendi l'hérétique (även på arabiska 1925), Hilfsbuch des Pehlevi (1-2, 1928–1931; utvidgad engelsk utgåva 1969–1974), Manual of Pahlavi (1964) och Irans forntida religioner (1937, ny uppl 1966). Hans hebreiska grammatik från 1952 är mycket använd, och utkom i en ny utgåva 1972, en engelsk översättning är under arbete av professor Mats Eskhult. Nybergs språk- och religionsvetenskapliga arbeten utgavs postumt 1975 i serien "Acta Iranica" vid universitetet i Leiden i fyra 500-sidiga volymer med titeln Monumentum H.S. Nyberg. Nyberg har också skrivit biografier över Henrik Schück 1948, Johan Adam Tingstadius (1958) och Esaias Tegnér d.y. (1966).

Nyberg var mycket omtalad för sina unikt omfattande språkkunskaper; han kunde 28 språk. Förutom sitt modersmål behärskade han mycket väl i tal och skrift tyska, franska, engelska och egyptisk arabiska. Han kunde skriva, läsa och tala spanska, italienska, ryska, polska, litauiska och finska. Han kunde felfritt skriva och läsa latin, grekiska, hebreiska, klassisk arabiska, och läsa och skriva arameiska, syriska och etiopiska; nypersiska, medelpersiska, mandeiska, armeniska och georgiska samt turkiska och sanskrit. Han kunde också begripa kurdiska, balochi, urdu och bengaliska.[7] Trots sitt livslånga intresse för det forntida Iran fick han först på 1950-talet tillfälle att besöka landet.

Nyberg blev ledamot av Svenska Akademien 1948, där han innehade stol 3. Han var även ledamot av Kungliga Humanistiska Vetenskapssamfundet i Uppsala 1934, Vitterhetsakademien 1935, Nathan Söderblom-sällskapet 1940, Vetenskapsakademien 1943, Kungliga Vetenskapssamhället i Uppsala 1954, Det Kongelige Danske Videnskabernes Selskab 1940, Egypt Academy of the Arabic Language 1948, Iraq Academy 1960 samt ytterligare flera utländska vetenskapliga sällskap. Han var ordförande i styrelsen för Svenska teologiska institutet i Jerusalem 1954–1971. Han var hedersledamot i Sveriges Advokatsamfund 1938, i Royal Asiatic Society 1946, Han var också guvernör i Rotary och 1916–1917 ordförande för föreningen Heimdal.

Nyberg hade många framstående studenter i iranistik, däribland Geo Widengren, Stig Wikander, Sven S. Hartman och Bo Utas.

Familj

[redigera | redigera wikitext]

Nyberg var son till komminister Anders Fredrik Nyberg och Ida Jansson. Själv skrev han sig alltid endast med initialerna H.S. Nyberg, och det är under detta namn han blivit känd.

Han var gift första gången från 1920 med folkskolläraren Fanny Hasselberg (1894–1947), dotter till prästen och författaren Carl Hasselberg och Olga Arbman. De fick barnen Ingegerd 1921, Lars 1923, Sigrid 1928, Tore 1931 och Gunnar 1936.[8] Dottern Ingegerd var lärare, präst och författare; hon var gift med språkforskaren Sigurd Fries. Dottern Sigrid kom att skriva hans biografi och fullfölja hans engagerade intresse för Främre Orienten. Sonen Tore blev historiker och har som sådan varit verksam vid Syddansk Universitet i Odense.

Andra gången gifte han sig 1950 med Ingegerd Duske (1912–1953), dotter till köpmannen Karl Alfred Duske och Anna Maria Pehrsson, samt tidigare gift med landsfiskalen Ragnar Alexius Lindow.

H.S. Nyberg är begravd på Uppsala gamla kyrkogård.[9]

Bibliografi

[redigera | redigera wikitext]
  • Toll, Christopher (1959). Professor H. S. Nybergs författarskap: bibliografi. Uppsala: Uppsala universitet, Institutionen för semitiska språk. Libris 394368 

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b c d e f g h] Henrik (H S) S Nyberg, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 8431, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: nyberg-henrik-samuel, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Nyberg, Henrik Samuel, Svenskagravar.se, läs online, läst: 19 juli 2020.[källa från Wikidata]
  4. ^ Nyberg, Henrik Samuel (H. S.), orientalist, Svenska Akademin ledamotsregister: nyberg-henrik, läst: 19 juli 2020.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c] Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1930, Riksarkivet, läs onlineläs online, läst: 19 juli 2020.[källa från Wikidata]
  6. ^ Teologiska fakultetens hedersdoktorer, Uppsala universitet, läs online, läst: 30 augusti 2017.[källa från Wikidata]
  7. ^ Sigrid Kahle, sid 305
  8. ^ NYBERG, HENRIK S, professor emeritus, Uppsala i Vem är Vem? / Svealand utom Stor-Stockholm 1964 / s 610.
  9. ^ H.S. Nybergs gravplats Arkiverad 25 maj 2018 hämtat från the Wayback Machine. från svenskagravar.se

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Företrädare:
Georg Achates Gripenberg 		Föreningen Heimdals ordförande
1916–1917 		Efterträdare:
Nils Quensel
Företrädare:
Östen Bergstrand 		Inspektor för Västmanlands-Dala nation
1931–1956 		Efterträdare:
Gunnar Tideström


v • r
Ledamöter av Svenska Akademien, stol 3
Lista över ledamöter
v • r
Svenska orientalister
Carl Magnus Agrell | Herman Almkvist | Tor Andræ | Matthias Asp | Carl Aurivillius | Henric Benzelius | Carl Fredrik Bergstedt | Jacob Jonas Björnståhl | Bengt Magnus Bolméer | Henrik Brenner | Johannes Bureus | Olof Celsius den äldre | Johan Fredrik Sebastian Crusenstolpe | Abraham Konstantin Mouradgea d'Ohsson | Magnus Dublar | Johan Engeström | Peter Forsskål | Jonas Hambraeus | Sven S. Hartman | Jonas Fredrik Hesse | Petrus Holm | Bo Holmberg | Bonde Humerus | Achatius Kahl | Sigrid Kahle | Gustaf Knös | Tryggve Kronholm | Carlo Landberg | Gustaf Lillieblad | Henrik Gerhard Lindgren | Arne Melvinger | Axel Moberg | Davoud Monchi-Zadeh | Matthias Norberg | Johan Teodor Nordling | Andreas Norrelius | H.S. Nyberg | Jonas Otter | Claes Ramström | Gösta Rignell | Karl-Erik Rignell | Carl Schultén | Pehr Sjöbring | Johan Gabriel Sparfwenfeldt | Haquin Stridsberg | Anders Svanborg | Esaias Tegnér den yngre | Abraham Thorberg | Johan Adam Tingstadius | Christopher Toll | Carl Johan Tornberg | Hampus Tullberg | Otto Fredrik Tullberg | Bo Utas | Gösta Vitestam | Georg Wallin den yngre | Geo Widengren | Herman Emanuel Yllander | Karl Vilhelm Zetterstéen | Johan David Åkerblad
v • r
Persisk litteratur
Antiken
Zarathustra (Gatha, ca 1400 f.Kr.) • Pahlavilitteraturen (300- till 900-talet) • Bozorgmehr Bokhtagan (500-talet) • Barbad (600-talet e.Kr.)
Persisk miniatyr med verser av Hafez
Medeltiden
Ruzbeh Pur Dāduē (d. 756) • Rudaki (d. 941) • Daqiqi (d. 980) • Ferdousi (Shahnameh, d. 1020) • Tusen och en natt (ca 900–1000-talet) • Avicenna (d. 1037) • Manuchehri Damghani (d. 1040) • Hujwiri (d. 1077) • Nizam al-Mulk (d. 1092) • Mohammad Ghazali (d. 1111) • Omar Khayyam (d. 1122) • Ahmad Ghazali (d. 1126) • Hamadani (d. 1131) • Suhrawardi (d. 1191) • Sana'i (d. 1131) • Nizami Aruzi (1100-talet) • Nezami (d. 1209) • Attâr (d. 1230) • Shams ad-din Tabrizi (d. 1248) • Jalal al-din Rumi (d. 1273) • Fakhr ad-din Araqi (d. 1289) • Sa'di (d. 1292) • Kermani (d. 1352) • Hafez (d. 1390) • Jami (d. 1492) • Mohammad Fozuli (d. 1556)
Modern tid
Iraj Mirza (d. 1926) • Mohammad Iqbal (d. 1938) • Ahmad Kasravi (d. 1946) • Muhammad-Taqi Bahar (d. 1951) • Mohammad Ali Jamalzadeh (d. 1997) • Nima Yushij (d. 1959) • Sadeq Hedayat (d. 1951) • Bozorg Alavi (d. 1997) • Ahmad Shamlu (d. 2000) • Parvin E'tesami (d. 1941) • Sohrab Sepehri (d. 1980) • Forough Farrokhzad (d. 1967) • Simin Daneshvar (d. 2012) • Bahram Beyzai (1938–) • Goli Taraghi (1939–) • Mina Assadi (1943–) • Hushang Moradi Kermani (1944–) • Shahrnush Parsipur (1946–) • Jila Mossaed (1948–) • Robab Moheb (1953–) • Mana Aghaee (1973–)
Iranister, översättare
och litteraturvetare
Institutioner
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=H.S._Nyberg&oldid=54228866”