iBet uBet web content aggregator. Adding the entire web to your favor.
iBet uBet web content aggregator. Adding the entire web to your favor.



Link to original content: http://sv.wikipedia.org/wiki/AIM-7_Sparrow
AIM-7 Sparrow – Wikipedia Hoppa till innehållet

AIM-7 Sparrow

Från Wikipedia
AIM-7 Sparrow
F-15C avfyrar en AIM-7 Sparrow
TypJaktrobot
UrsprungslandUSA USA
Produktionshistoria
TillverkareRaytheon Company
ProduktionsperiodAIM-7D: 1959
AIM-7F: 1976
AIM-7M: 1982
Specifikationer
LängdAIM-7A 3,74 m
AIM-7B 3,85 m
AIM-7C/E/F/M/P 3,66 m
ViktAIM-7A 143 kg
AIM-7B 176 kg
AIM-7C 172 kg
AIM-7D 197 kg
AIM-7F/M/P 231 kg
SpännviddAIM-7A 940 mm
AIM-7B/C/E/F/M/P 1020 mm
Diameter203 mm
Stridsspetsvikt40 kg
Målsökaresemiaktiv radarmålsökare
Prestanda
RäckviddAIM-7A 10 km
AIM-7B 7 km
AIM-7C 11 km
AIM-7E 30 km
AIM-7F/M/P 70 km
MaxhastighetAIM-7A/B Mach 2,5
AIM-7C/E/F/M/P Mach 4
Data från[1]

AIM-7 Sparrow är en amerikansk jaktrobot med medelräckvidd och en semiaktiv radarmålsökare tillverkad av Raytheon Company. Den har varit västländernas primära jaktrobot för strid utanför synbart område från det sena 1950-talet till 1990-talet.

Namnbyte 1963
före 1963 efter 1963
AAM-N-2 AIM-7A
AAM-N-3 AIM-7B
AAM-N-6 AIM-7C
AAM-N-6a AIM-7D
AAM-N-6b AIM-7E
  • AIM-7A började utvecklas 1947 och tog i tjänst 1956 under beteckningen AAM-N-2 Sparrow I. Roboten användes av de hangargartygsbaserade jaktplanen F3H-2M Demon och F7U-3M Cutlass. Roboten hade ingen egen målsökare utan styrdes mot målet med kommandostyrning från de optiska siktet i flygplanet.
  • AIM-7B började utvecklas 1950 under beteckningen AAM-N-3 och skulle ha en egen radarmålsökare. Roboten var tänkt som beväpning till US Navys F5D Skylancer och den Kanadensiska CF-105 Arrow men då utvecklingen av båda planen laddes ner så ströks denna varianten.
  • AIM-7C började produceras i januari 1958 under beteckningen AAM-N-6 och togs i tjänst i augusti samma år. Detta var den första varianten som hade en semiaktiv radarmålsökare vilket skulle bli standard för de efterföljande varianterna. Cirka 2000 AAM-N-6 tillverkades.[1]
  • AIM-7D började produceras 1959 under beteckningen AAM-N-6a och hade en Thiokol MK 6 MOD 3 vätskeraketmotor med lagringsbart bränsle som gav längre räckvidd. Den introducerades tillsammans med F-4C Phantom II. Cirka 7500 AAM-N-6a tillverkades.[1]
  • AIM-7E Började produceras 1963 med en fastbränsleraktemotor från Rocketdyne. Cirka 2500 AIM-7E tillverkades.[1] Roboten användes i stor utsträckning under Vietnamkriget, den första nedskjutningen gjordes den 7 juni 1965 då ett antal F-4B Phantom sköt ner två MiG-17.[1] Men i övrigt så var roboten en besvikelse i strid, framför allt då bristande IFF-system krävde visuell identifiering av målet samtidigt som roboten inte var konstruerad för korta avstånd och manövrerade mål, denna kombination ledde till mycket låga träffsannolikheter mindre än 10%.[1]
  • AIM-7F började utvecklas 1972 med förbättrad elektronik och kraftigare raketmotor, togs i tjänst 1975.
  • AIM-7M togs i tjänst 1982 och hade en monopuls målsökare.
  • AIM-7P Började tillverkas 1987 och hade främst förbättrad elektronik.
  1. ^ [a b c d e f] ”Raytheon AIM/RIM-7 Sparrow”. Directory of U.S. Military Rockets and Missiles. http://www.designation-systems.net/dusrm/m-7.html. Läst 12 december 2009. 

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]