iBet uBet web content aggregator. Adding the entire web to your favor.
iBet uBet web content aggregator. Adding the entire web to your favor.



Link to original content: http://sv.wikipedia.org/wiki/4-8-8-4_Big_Boy
4-8-8-4 Big Boy – Wikipedia Hoppa till innehållet

4-8-8-4 Big Boy

Från Wikipedia
Union Pacific 4-8-8-4
Även kalladBig Boy
FordonstypÅnglok
Tillverkningsår1941, 1944
Byggt antal25
TillverkareUSA Alco
Axelföljd(2'D)D2' h4v
Längd (över koppel)40 500 mm
Drivhjulsdiameter1 727 mm
Löphjulsdiameter914,4 mm (främre)
1 066,8 mm (bakre)
Spårvidd1 435 mm (normalspår)
Effekt4 623 kW
Största tillåtna hastighet130 km/h
Startdragkraft602 kN
Tjänstevikt548,3 t
OperatörerUSA Union Pacific

Big Boy var järnvägsbolagets Union Pacifics största ånglok. Loket var 40,5 meter långt, 4,94 meter högt och 3,5 meter brett med en vikt av runt 550 ton. Dess maskineri slukade så mycket kol att det fick matas med en skruv som driver fram bränslet från tendern till fyrboxen, en så kallad Stoker-matning.

Loken var så långa att de var tvungna att vara ledade (mallet-typ) för att klara kurvor. 25 exemplar med nummer 4000 - 4024 byggdes mellan 1941 och 1944. De kunde dra tåg som var 9 kilometer långa. De skulle klara av både att dra tunga tåg i bergsområden, och att nå en hastighet av 100 km/h. Trots sin storlek kan de komma upp i 130 kilometer i timmen. Loket hade en rostyta på 13,97 m² och en överhettningsyta på 189,9 m². Loket kunde ta 25,4 ton kol och 94,6 kubikmeter vatten.

Bevarade lok

[redigera | redigera wikitext]

8 av 25 lok har bevarats. UP4014 är sedan maj 2019 restaurerad till körbart skick.[1][2]

Det finns en föregångare till Big Boy; Union Pacifics 4-6-6-4 Challenger. Det är världens största ånglokomotiv som fortfarande är i drift. Det är 36 meter långt, nästan fem meter högt, drivhjulens höjd är nästan två meter och vikten är nästan samma som sin större bror, Big Boy. Nummer 3985 är det sista exemplaret av de 105 lok som byggdes mellan 1936 och 1943. Förutom kol hälldes även sand in i fyrboxen. Sanden sotade tuberna. Enligt uppgift slets tuberna genom erosion av kol- och askpartiklar samt av sanden så kraftigt att de behövde bytas var åttonde månad.