iBet uBet web content aggregator. Adding the entire web to your favor.
iBet uBet web content aggregator. Adding the entire web to your favor.



Link to original content: http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Belarus
Belarus – Wikipedia
Wikipedia

Belarus

republik i Östeuropa
För andra betydelser, se Belarus (olika betydelser).

Belarus ([bɛlaˈrʉːs]),[6][7][8] traditionellt kallat Vitryssland (formellt statsnamn: Republiken Belarus, belarusiska: Рэспу́бліка Белару́сь, Respublika Bjelarus, ryska: Респу́блика Белару́сь, Respublika Belarus), är ett land i Östeuropa. Landet är en inlandsstat och gränsar till Lettland, Litauen, Polen, Ryssland och Ukraina. Belarus huvudstad är Minsk. Fram till 1991, då Belarus frigjorde sig från det sönderfallande Sovjetunionen och utropade sin självständighet, hette landet Vitryska SSR och var en av Sovjetunionens rådsrepubliker.

Republiken Belarus // Vitryssland
Рэспубліка Беларусь, Respublika Biełaruś(be)
Республика Беларусь, Respublika Belarus(ru)
Flagga Vapen
Valspråk: inget
Nationalsång: Мы, беларусы (Vi, belarusier)
läge
Belarus i grönt.
Huvudstad
(även största stad) 		Minsk
Officiellt språk Belarusiska
Ryska
Statsskick Republik
 -  President Aleksandr Lukasjenko
 -  Premiärminister Raman Haloŭtjanka
Självständighet Från Sovjetunionen 
 -  Deklarerad 27 juli 1990 
 -  Erkänd 24 augusti 1991 
Area
 -  Totalt 207 600 km²[1] (83:e)
 -  Vatten (%) 2,26 %
Demografi
 -  2018 års uppskattning 9 492 000[3] (94:e)
 -  2009a års folkräkning 9 503 800[2] 
 -  Befolkningstäthet 45,7 inv./km² (135:a)
BNP (PPP) 2022 års beräkning
 -  Totalt 201,74 miljarder USD[4] (73:e)
 -  Per capita 21 686 USD[4] (71:a)
BNP (nominell) 2022 års beräkning
 -  Totalt 59,4 miljarder USD[4] (89:e)
 -  Per capita 6 384 USD[4] (99:e)
HDI (2021) ▲ 0,808[5] (60:e)
Valuta belarusisk rubel (BYN)
Tidszon UTC+3
Topografi
 -  Högsta punkt Gora Dzerzjinskaja, 346 m ö.h.
 -  Största sjö Naratj, 79,6 km²
 -  Längsta flod Dnepr
Nationaldag 3 juli
Nationalitetsmärke BY
Landskod BY, BLR, 112
Toppdomän .by,.бел
Landsnummer 375
a) Den senaste folkräkningen hölls från den 10 till 24 oktober 2009.

Belarus är en övervägande flack inlandsstat med moränterräng i norr och stora våtmarker i söder, där flera har utdikats för att bli odlingsmark. Landet har cirka 11 000 sjöar och flera floder. Knappt 30 procent av landet består av skog och hedlandskap, och nästan hälften av arealen är jordbruksmark. De viktigaste grödorna är korn, råg, potatis, sockerbetor och lin. En viktig sektor inom jordbruket är kreatursnäringen, med mjölkproduktion och svinuppfödning.

Belarus präglades efter självständigheten 1991 av strejker och politisk oro. Sedan Aleksandr Lukasjenko kom till makten 1994 har dock en gradvis stabilisering skett till priset av kraftigt inskränkta medborgerliga och politiska rättigheter. Nya politiska oroligheter utbröt efter valet 2020, som dock slogs ner av Lukasjenko, med resultatet att en del av oppositionen gick i exil och en annan del fängslades. År 2019 rankades Belarus som Europas minst demokratiska land enligt den amerikanska organisationen Freedom House,[9] och landet brukar kallas den sista diktaturen i Europa.[10] Åren 2000 till 2007 hade landets ekonomi god tillväxt, till stor del driven av kraftigt subventionerade olje- och gasleveranser från Ryssland. När den ryska politiken förändrades och olje- och gaspriserna gradvis höjdes, drabbades den belarusiska ekonomin starkt negativt. Från att ha varit skuldfritt har landet på bara några år dragit på sig en betydande utlandsskuld.

Etymologi

redigera

Namnet Vitryssland

redigera

Det svenska namnet Vitryssland är en rak, möjlig, översättning av Belarus (Беларусь). Belarus är en sammansmältning av uttrycket Bielaja Rus och har använts sedan 1100-talet. Bela (Бела) i namnet har en omtvistad innebörd och har tillskrivits betydelsen "vit", "klar" eller "fri", vilket kan syfta på att Vitryssland aldrig erövrades av Mongolväldet. Slutdelen rus syftar på Rutenien. Namnet har syftat på olika territorier i nuvarande Ukraina och Ryssland och började först användas som ortnamn för de östra delarna av Belarus på 1300-talet.

Efter det att Kejsardömet Ryssland införlivat alla vitryska territorier från Polen-Litauen på 1790-talet undvek den ryska statsmakten att använda namnet Belarus, utan kallade istället området för "nordvästra Ryssland" eller använde namnen på guvernementen i området.[11]

Enligt Svenska Akademiens ordbok är det svenska ordet "vitrysk" eller "vitryssisk" känt sedan början på 1600-talet.[12]

Ny benämning Belarus

redigera

Sedan Belarus blev självständigt i och med Sovjetunionens upplösning har namnet Vitryssland ifrågasatts i Sverige, eftersom det anses ge en oönskad association till grannlandet Ryssland istället för en kulturell koppling till det medeltida Kievriket (Rus eller Rutenien).[13] Dock använder i princip alla grannländer till Belarus ett namn härlett på samma sätt som Vitryssland. Den 24 november 2019 började svenska Utrikesdepartementet officiellt att använda namnet Belarus istället för Vitryssland.[14][15] Språkrådet rekommenderar att man idag använder Belarus, adjektivet belarusisk och invånarbeteckningen belarusier.[16] Språkrådet säger också att språket då heter belarusiska, men att vitryska ändå kan användas i sammanhang där nationsnamnet Belarus används.[16]

I och med att Mediespråksgruppen (med representanter från TT, public service, Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Aftonbladet, Expressen, Omni, den finlandssvenska mediespråkvården och Språkrådet) 2020 gick över till att rekommendera benämningen Belarus i stället för Vitryssland började alla massmedier använda det nya namnet. Dessförinnan hade det använts i mycket begränsad omfattning, bland annat av kulturredaktionerna på Sveriges Television och Sveriges Radio. Sveriges Radios huvudargument för namnändringen är att den nya benämningen minskar risken för sammanblandning med Ryssland och tydligare uttrycker en politisk självständighet gentemot Ryssland samt inte minst att Regeringen/Utrikesdepartementet ändrat sin benämning 2019 och att det är mera praktiskt, det vill säga mindre rörigt, om de två namnformerna inte används parallellt i det allmänna samtalet.[17][18]

Historia

redigera
Detta avsnitt är en sammanfattning av Belarus historia.
 
De ljusgula områdena markerar Vitryska SSR:s utsträckning 1922. Områdena markerade i orange färg markerar de polska territorierna som Sovjetunionen ockuperade efter att de anföll östra Polen 1939, den egentliga införlivningen skedde dock inte förrän 1945, efter Jaltakonferensen och krigsslutet.

Det område som utgör dagens Belarus har under historiens lopp erövrats, styrts och härjats av en rad överhögheter. På 500-talet koloniserades landet av slaviska och baltiska folkstammar, och på 800-talet inlemmades det i Kievriket. Trehundra år senare erövrades det av invasionsstyrkor från grannlandet Litauen. När Kievrikets makt efter Jaroslav I:s död 1054 minskade, uppstod i området furstendömet Polotsk. År 1240 upplöstes Kievriket efter mongolinvasionen, och det som idag är Belarus blev under 1300-talet en del av storfurstendömet Litauen och sedermera Polen–Litauen. På 1500-talet, då Litauen förenats med Polen, dominerade det polska inflytandet. År 1795 blev Belarus, i samband med Polens tredje delning, en del av kejsardömet Ryssland.

Bildandet av en nationellt medvetande i Belarus förknippas främst med det belarusiska språket och litteraturen, där startskottet var diktsamlingen Dudka białoruska (utgiven 1891 i Kraków) av Francišak Bahuševič. Detta skedde senare än i Finland, Estland och Ukraina; länder som också ingick i det ryska kejsardömet. Litteratur på belarusiska och ukrainska fick under denna tid inte tryckas inom Ryssland, men kunde tryckas i Lemberg (dagens Lviv) och Kraków som hörde till Österrike-Ungern. En viktig skillnad mellan de båda länderna är att dagens västra Ukraina (med Lviv) har tillhört Österrike-Ungern, medan dagens västra Belarus (med Brest) tillhörde kejsardömet Ryssland.

Under både första och andra världskriget drabbades Belarus av katastrofal förstörelse. Efter den ryska revolutionen 1917 var både Belarus och Ukraina självständiga en kort period innan bolsjevikerna lyckades gripa makten. För att blidka nationalisterna, gjordes de till egna republiker, Vitryska SSR respektive Ukrainska SSR, som formellt förenades med Ryssland genom att i december 1922 bilda Sovjetunionen.

Resultatet av den nazityska invasionen 1941 blev bland annat 1,3 miljoner dödade samt utplåning av nästan hela den judiska befolkningen i Vitryska SSR då 90% av dessa mördades i förintelsen.[19] Många byggnader låg i ruiner, och huvudstaden Minsk hade jämnats med marken. Efter kriget hölls landet i ett hårt grepp av Sovjetunionen. 1986 drabbades landet av ytterligare en allvarlig katastrof genom Tjernobylolyckan i Ukraina. Stora delar av jordbruksdistrikten i södra Belarus blev kontaminerade av radioaktivt nedfall och är sedan dess spärrade för jordbruksproduktion.

Efter Sovjetunionens upplösning blev Belarus självständigt 1991. Sedan Aleksandr Lukasjenko blev vald till president 1994 har Belarus åter öppnat sig mot Ryssland, och ländernas ekonomier är väl integrerade. Lukasjenkos tid som president har utvecklats till ett auktoritärt styre, där internationella kritiker även har anklagat Lukasjenko för att använda sig av diktatoriska metoder. De val som har hållits de senaste åren har betecknats som ofria av utländska observatörer; politisk opposition har fått utstå statlig repression och media är statskontrollerad. Anhängare av presidenten menar att Belarus genom Lukasjenkos regim har blivit besparat den större ekonomiska kris, som drabbat andra forna sovjetiska republiker, i samband med upplösningen av Sovjetunionen och den snabba övergången från planekonomi till marknadsekonomi.

Geografi

redigera

Belarus har ingen kust, är relativt platt och består av stora områden med träskmark samt täcks av ett flertal sjöar och floder. De största träskmarkerna finns i Polesien. Det uppskattas finnas uppemot 11 000 sjöar i Belarus,[1] men huvuddelen av dessa täcker en yta på mindre än 0,5 km². I norr finns några större sjöar, såsom Naratj (79,6 km²) och Asvejskaje. Den största floden är Dnepr; viktigare bifloder till denna är Prypjat som senare rinner samman med Dnepr i Ukraina, Berezina och Sozj. Andra viktigare floder är Njemen och Daugava (belarusiska: Dzvina) i norr samt Bug i sydväst.

Landets högsta punkt är Dzerzjinskijberget med en höjd av 346 meter över havet, och dess lägsta punkt är floden Njemen på 90 meter över havet.

Belarus yta är till 74 procent täckt av skog och detta är en av landets viktigaste naturtillgångar. Andra naturresurser är torv, mindre mängder petroleum och naturgas, granit, fosfor, dolomitisk kalksten, märgel, krita, sand, grus och lera.

 
Våtmark, sjö och skog i Belarus.

Belarus har ett fuktigt kontinentalklimat som liknar det i Litauen och norra Ukraina. Vintrarna är stränga (den genomsnittliga temperaturen i januari är −8 till −2 °C) över hela landet, med omfattande snötäcke, och varar mellan 105 och 145 dagar. Somrarna är svala (medeltemperatur på 15 till 20 °C), med de högsta temperaturerna i juli och augusti. Sommaren och våren är i regel de fuktigaste tiderna på året, även om det inte faller några större mängder nederbörd. Den årliga nederbörden varierar mellan 550 och 700 millimeter.

Ungefär en femtedel av landets territorium, främst i de sydöstliga länen Homel och Mahiljou, påverkades av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl i norra Ukraina år 1986.[20][21] Stora delar av dessa områden anses fortfarande vara obeboeliga på grund av den skadliga joniserande strålningen.

 
Karta över Belarus.

Politik

redigera
För fördjupningar, se även Presidentvalet i Belarus 2020 samt Protesterna i Belarus 2020–2021.

Belarus är en republik vars president enligt konstitutionen från 1994 har omfattande befogenheter. Aleksandr Lukasjenko har innehaft posten som president sedan 1994. Det högsta politiska organet utgörs av ett tvåkammarparlament. Den folkvalda kammaren (Palata Predstavitelei) består av 110 ledamöter, vilka väljs genom direkta val för en fyraårsperiod. Rösträttsåldern är 18 år. I den belarusiska konstitutionen står det att den parlamentariska demokratin skall utgöras av rättvisa, frihet och allmän rösträtt, som innefattar hemliga val för att tillförsäkra väljaren politisk integritet. Andra kammaren måste godkänna premiärministern, och oppositionen kan därmed lämna in en misstroendeförklaring mot densamme. Första kammaren är en rådsförsamling bestående av 64 medlemmar som väljs geografiskt förutom 8 medlemmar som utses av presidenten.[22] Regimen stöds bland annat av organisationen Belaja Rus.

Efter självständigheten 1991 antog man en vit-röd-vit flagga, men har därefter återinfört den gamla Vitryska SSR-flaggan från sovjettiden, om man bortser ifrån hammaren och skäran. Den första flaggan som valdes efter självständigheten är numera oppositionens symbol. Den som bär denna flagga eller rödvita symboler, till exempel pins, riskerar dock numera två veckors fängelse enligt belarusisk lag. Förbindelserna mellan Ryssland och Belarus har blivit alltmer spända, inte minst handelspolitiskt. Ryska krav på att betala marknadspriser för gasimporten efter har inte tagits emot väl.[23]

Valet 2004

redigera

Efter det omdiskuterade valet i oktober 2004 bestod parlamentet till största delen av icke partianslutna medlemmar, 98 ledamöter. Några få platser tillföll partierna kommunistpartiet (8 mandat), jordbrukspartiet (3 mandat) och det liberala demokratiska partiet (1 mandat). Oppositionskoalitionerna var Folkets koalition fem plus och Demokratiska centerkoalitionen där flera politiska partier finns representerade med skilda politiska inriktningar, bland annat liberaler, socialdemokrater, kommunister och konservativa. Valet i oktober 2004 har av flera organisationer inklusive Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa förklarats som ej fritt.[24]

Valet 2006

redigera

I valet 2006 segrade Aleksandr Lukasjenko med 82,6 procent av rösterna. OSSE-observatörerna har förklarat valet som ogiltigt på grund av att bland annat oppositionen trakasserades och inte fick komma fram i media, samt att folket hotades av repressalier och våld om de skulle demonstrera ("Vi kommer att vrida nacken av dem som om de vore ankungar" – har Lukasjenko sagt i media enligt Dagens Nyheter och Aftenposten). Trots detta samlades 10 000 personer i Minsk den 19 mars för att demonstrera mot valresultatet. Enligt oppositionen arresterades över 350 personer som följd av protestaktionerna, en del av dessa dömdes för "huliganism". Den 24 mars samma år greps ytterligare 400 personer på Oktobertorget i Minsk. Belarus, med nuvarande presidenten Aleksandr Lukasjenko, brukar kallas "Europas sista diktatur".[25]

Repressalier mot studenter som demonstrerade mot regimen ledde till att ett stort antal studenter relegerades från universiteten och högskolorna. Polska staten ordnade då stipendier för de drabbade belarusiska studenterna som sedan fick platser för studier vid polska högskolor och universitet. Från höstterminen 2006 deltog flera hundra belarusiska studenter i programmet, som är det största stödprojektet inom Europeiska unionen för Belarus. Från Belarus sida ses detta som en provokation och ökar ytterligare spänningen mellan länderna, då den polska minoriteten i landet redan tidigare påstått sig ha blivit utsatt för trakasserier.[26]

Valet 2010

redigera

2010 genomfördes ytterligare ett riggat presidentval i Belarus. Under valkvällen den 19 december demonstrerade cirka 40 000 personer mot valfusket i huvudstaden Minsk.[27] Trots närvaron av internationella observatörer, väntade regimen inte länge innan den brutalt slog till mot demonstranterna.[28] Kravallpolis omringade demonstranterna, många misshandlades svårt och cirka 600 personer fängslades. Bland de misshandlade och fängslade fanns även Lukasjenkos konkurrenter; presidentkandidater från demokratirörelsen. Uladzimir Njakljajeŭ (Uladzimir Njakljajeu, belarusisk namnform) poet och presidentkandidat, stoppades under valdagen utanför sitt kontor av "okända män" (av regimen utsända) och misshandlades till medvetslöshet.[29]

Västerländsk media var snabba med att gå ut och ifrågasätta informationen dagen efter presidentvalet 2010 i Belarus, särskilt gällande vad som skedde under valnatten. Bland annat skrev Aftonbladet att demonstranterna försökte storma regeringsbyggnaden. Svenska ambassaden som bevittnade tragedin under valnatten, samt svenska riksdagsledamöter, som Caroline Szyber[30] och representanter från kampanjen Info Belarus,[31] rapporterade, att det som såg ut att vara demonstranter, som attackerade regeringsbyggnaden, i själva verket sannolikt genomfördes av provokatörer, det vill säga den belarusiska regimens egna utsända. Detta hävdas bland annat också av en av de ledande oppositionstidningarna Nasja Niva ("Vår jord", "vår mark").[32] På så sätt skulle regimen få "legitimitet" för ingripandet mot demonstranterna, samt en förevändning för det övervåld som sedan användes.[33] Det har framkommit foton och film-klipp som bevis på att vandaliseringen startades av en provokatör. Bevisen har publicerats av oberoende medier i Belarus, bland annat på webbsidan för Charter97.[34]

Valet 2020

redigera
Huvudartiklar: Presidentvalet i Belarus 2020 och Svjatlana Tsichanoŭskaja

Ett presidentval hölls den 9 augusti 2020.[35] Aleksandr Lukasjenko utropade sig som segrare, men då valet omgärdades av förmodat valfusk[36] och också följdes av omfattande protester i landet har bland annat Sverige och EU meddelat att de inte erkänner valet. [37][38]

Bakgrunden till protesterna var att ett antal politiska motståndare till Lukasjenko uteslöts från att kandidera vid valet. I Europa framhölls framför allt Sergej Tichanovskij, politisk youtubare[39], som fängslades för påstådda ekonomiska brott. [40] Han kom därför att ersättas som kandidat vid valet av sin fru Svjatlana Tsichanoŭskaja. Hon ställde upp som partipolitiskt obunden, med ett enda vallöfte: att Belarus skulle få genomföra fria och rättssäkra politiska val.[41]

I samband med valet förde Tsichanouskaja sina barn till Litauen, till följd av hot som hon hade tagit emot.[41] Hon blev frihetsberövad i sju timmar efter valet[42] och reste efter det - fortfarande hotad - till Litauen för att gå i exil.[43]

Den 14 augusti 2020 släppte Tsichanouskaja en video där hon hävdade att hon hade vunnit det belarusiska presidentvalet 2020 med mellan 60% och 70% av rösterna.[44] Tsichanouskaja förkunnade också bildandet av ett Koordinationsråd för ett demokratiskt maktskifte i Belarus.[45]

Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE fick inte möjlighet att övervaka valet och har efter valet uttalat sig förstärkt negativt om situationen i landet.[46]

Mänskliga rättigheter

redigera
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Belarus, 1 juni 2015.

Mänskliga rättigheter kränks regelbundet i landet, något som dokumenterats i flera internationella rapporter från bland annat Europeiska unionen.[47] Den belarusiska regeringen har kritiserats för förföljelse av icke-statliga organisationer, oberoende journalister, nationella minoriteter och oppositionspolitiker.[48][49] Godtyckliga arresteringar har gjorts av medborgare av politiska skäl, för att ha kritiserat tjänstemän, eller för att ha deltagit i demonstrationer. Vissa rättegångar har genomförts bakom stängda dörrar utan närvaro av oberoende observatörer. Rättsväsendet är inte oberoende av den politiska makten och domslut har oftast varit förutbestämda.[50]

Vjasna Human Rights Centre listar 11 politiska fångar som år 2013 sitter fängslade i Belarus.[51] Bland dem är människorättsaktivisten Ales Bjaljatski, vice ordförande i International Federation for Human Rights och chef för Vjasna.[52]

År 2014 meddelade president Lukasjenko att han ämnar införa en ny lag som förbjuder kolchosarbetare (cirka 9 procent av den totala arbetsstyrkan) från att byta arbete och bostadsort utan tillstånd från guvernören. Lagen jämfördes med livegenskap av Lukasjenko själv.[53][54] Liknande regler infördes för skogsindustrin under 2012.[55]

Västländer har beskrivit Belarus under Lukasjenko som en diktatur och Lukasjenko som "Europas sista diktator"; regeringen Lukasjenko har anklagat samma västmakter för att försöka störta Lukasjenko,[56] och beskriver USA som en "verklig diktatur". Lukasjenko säger att diktatur är omöjligt i hans land, men att han personligen inte accepterar de liberala värden som väst försöker påtvinga landet, och har sagt sig ha en "auktoritär ledarstil".[57] Europarådet har stoppat Belarus medlemskap sedan 1997 för valoegentligheter i den konstitutionella folkomröstningen november 1996 och parlamentets fyllnadsval.[58] USA:s tidigare utrikesminister Condoleezza Rice beskrivit Belarus som en av världens sex "utposter av tyranni",[59] ett utlåtande som av den belarusiska regeringen beskrivs som "rätt långt från verkligheten".[60]

Belarus är det enda europeiska land som fortfarande bedriver dödsstraff. Belarus och USA var de enda av 56 medlemsländer i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa som utförde avrättningar under 2011.[61]

Kriget i Ukraina 2022

redigera
Fördjupning: Internationella reaktioner mot Ryssland i samband med Ukraina-krisen

Inför Rysslands invasion av Ukraina 2022 organiserade Ryssland och Belarus stora gemensamma krigsövningar nära den ukrainska gränsen. Efter att övningarna officiellt avslutats kvarstannade ryska trupper i landet, och ryska trupper gick sedan in i Ukraina också utgående från Belarus territorium. Dagarna efter attacken är det oklart i vilken mån Belarus ledning eller militär godkänt eller direkt medverkat i krigshandlingarna. Den 2 mars 2022 beslutade Europeiska rådet att införa sanktioner mot 22 högt uppsatta medlemmar av belarusisk militär personal på grund av landets "deltagande i det pågående oprovocerade och oberättigade militära angreppet mot Ukraina".[62]

Administrativ indelning

redigera
Huvudartikel: Belarus administrativa indelning

Belarus är indelat i sex län (voblasts):

Dessutom har huvudstaden Minsk särskild status.

Ekonomi

redigera

Belarus har stora förekomster av torv, bergsalt och kaliumkarbonat samt en del kolreserver, men för övrigt är råvarutillgångarna obetydliga. För att kunna försörja industrin, till exempel den petrokemiska industrin och lastbilsproduktionen, är landet hänvisat till energileveranser från Ryssland som man har satt sig i stor skuld till.

Den belarusiska staten äger och kontrollerar 80 procent av landets ekonomi, där det finns 600 statliga bolag. Landets marknadssocialism har lett till ekonomisk isolation och hindrat investeringar från utlandet. Belarus har betydande tillverkning av vapen och maskiner, ett arv från Sovjettiden. Ekonomin är beroende av energi som importeras från Ryssland.[63] Svenska företag som Vattenfall och Tibnor har bedrivit affärer med statliga bolag i Belarus. Ikea har underleverantörer i landet (möbler och textilier).[64]

Jordbruket står för 15 procent av sysselsättningen. Inom industrin är de traditionellt viktigaste sektorerna textil- och träbearbetning. Under 1960-talet växte verkstadsindustrin med tillverkning av traktorer och kylskåp. Till de stora belarusiska bolagen hör Belaruskaja Tschyhunka och det statliga flygbolaget Belavia. Inom den tunga verkstadsindustrin kan märkas rustnings- och fordonsindustrin MAZ, fordonstillverkaren MZKT och traktortillverkaren MTZ (Minski Traktorny Sawod).

  • BNP (PPP): 166 miljarder US-dollar (2016) [1]
  • BNP (PPP) per capita: 17 500 US-dollar (2016) [1]
  • BNP-tillväxt: -2,6 procent (2016) [1]
  • Olika sektorers andel av BNP: jordbruk, skogsbruk och fiske 14 procent, industri 44 procent, service och övrigt 42 procent (1998)
  • Naturtillgångar: torv, fosfor, mineraler
  • Viktiga exportvaror: maskiner och tillbehör, syntetfibrer, kemiska gödningsmedel, metaller och livsmedel.

Statliga bolag

redigera

Turism

redigera
 
Mirs slott.

Populära turistmål är bland annat Minsk, Brest, Hrodna, Vitsebsk, Mahiljou, Njasvizj, Mirs slott, sjön Naratj, Bialowiezaskogen och Chatyn.

Övrigt

redigera

Landets namn är också namnet på en traktor som tillverkas av MTZ i Minsk.

Demografi

redigera
Huvudartikel: Belarus demografi
 
Demografisk utveckling i Belarus 1960–2010, i tusental.

Städer

redigera

Kultur och samhällsliv

redigera
Se även Kategori:Kultur i Belarus

Språk och litteratur

redigera
Se även Kategori:Belarusisk litteratur

Belarusiska språket var länge motarbetat, det är först åren 1903–1921 som räknas som det "belarusiska återuppvaknandet". Men redan 1517–1519 hade Francysk Skaryna översatt Bibeln från fornkyrkoslaviska till kanslirutenska eller fornöstslaviska. Bibeln trycktes i Prag och Vilnius. Skaryna levde i storfurstendömet Litauen och räknas både som litauer och belarusier. Samtidigt som Sovjetunionen tillät språket och litteraturen att utvecklas friare än under kejsardömet, förtrycktes religion och åsikter, och arvet från Skaryna tonades ned. Som den moderna belarusiska litteraturens grundare räknas Janka Kupała (1882–1942) och Jakub Kołas (1882–1956). Stor betydelse fick tidskriften Nasja niva (1906–1915, återupprättad 1991).

Konst

redigera
Se även Kategori:Belarusiska konstnärer

Musik

redigera
 
Uladzimir Muljavin.
Se även: Kategori:Musik i Belarus

Adelsmannen Anton Radziwiłł (1775–1833; ägare av Njasvizj slott), tonsatte Goethes Faust (uruppförande 1820). Kompositören Stanisław Moniuszko föddes och verkade i Minsk. Den sovjetiske tonsättaren Michail Krosjner (1900–1942) var verksam både i Kiev och Minsk. Till efterkrigstiden hör Anatol Bogatyrou (1913–2003).

Inom populärmusik och folklore är gruppen Pesnjary (grundad 1969 av gitarristen Uladzimir Muljavin) den mest kända. Några andra är Verasy (1971–), Siabry (1974–), Stary Olsa (1999–). Rockgruppen Bi-2 (1988–1991, 1999–) var belarusisk, men återförenades 1999 i Ryssland. Ett annat rockband är Ljapis Trubetskoj (1990–).

Åren 2004–2019 deltog Belarus i Eurovision Song Contest. I maj 2021 beslutade dock Europeiska radio- och TV-unionen (EBU) sig för att utesluta Belarus från tävlingen. Bakgrunden var att EBU sedan det omstridda presidentvalet i Belarus 2020 iakttagit att mediafriheten i Belarus kränkts vid upprepade tillfällen. Det statliga mediebolaget Belaruskaja Tele-Radio Campanija (BTRC) har uppmanats att respektera EBU:s grundvärderingar om yttrandefrihet, journalistiskt oberoende och transparens. EBU framhöll också att BTRC sänt intervjuer som genomförts under tvång eller hot, och att kanalen därför inte ansågs lämpad att delta i EBU-samarbetet.[68][69]

Teater och film

redigera
Huvudartikel: Belarus filmhistoria

Mat och dryck

redigera
Huvudartikel: Belarusiska köket

Flagga

redigera
 
Belarus vit-röd-vita flagga 1918 och 1991–1995.
Huvudartikel: Belarus flagga

Efter självständigheten antog man en vit-röd-vit flagga, för att senare återgå till en variant av den gamla sovjetiska flaggan för Vitryska SSR, där dock hammaren och skäran var borttagna samt mönsterfärgen ändrad. Den vit-röd-vita flaggan (belarusiska: бел-чырвона-белы сцяг) används fortfarande av oppositionella och nationalister som en symbol för ett "fritt och självständigt Belarus".

Internationella rankningar

redigera
Organisation Undersökning Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal Index of Economic Freedom 2019 104 av 180
Reportrar utan gränser World Press Freedom Index 2019 153 av 180
Transparency International Korruptionsindex 2018 77 av 180
FN:s utvecklingsprogram Human Development Index 2018 50 av 189

Se även

redigera

Referenser

redigera

Noter

redigera
  1. ^ [a b c d e] ”Belarus” (på engelska). The World Factbook. Central Intelligence Agency. 12 januari 2017. Arkiverad från originalet den 15 oktober 2015. https://web.archive.org/web/20151015203520/https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/bo.html. Läst 3 maj 2017. 
  2. ^ ”Main Demographic and Social Characteristics of Population of the Republic of Belarus / Population size” (på engelska). Population census 2009. National Statistical Committee of the Republic of Belarus. Arkiverad från originalet den 1 maj 2017. https://web.archive.org/web/20170501102745/http://www.belstat.gov.by/en/perepis-naseleniya/perepis-naseleniya-2009-goda/main-demographic-and-social-characteristics-of-population-of-the-republic-of-belarus/population-size/. Läst 3 maj 2017. 
  3. ^ [a b] ”Size and natural increase of population” (på engelska). National Statistical Committee of the Republic of Belarus. Arkiverad från originalet den 3 juli 2018. https://web.archive.org/web/20180703163705/http://www.belstat.gov.by/en/ofitsialnaya-statistika/social-sector/demografiya_2/osnovnye-pokazateli-za-period-s-__-po-____gody_3/size-and-natural-increase-of-population_2/. Läst 4 april 2018. 
  4. ^ [a b c d] ”World Economic Outlook database: April 2022” (på engelska). Internationella valutafonden. https://www.imf.org/en/Publications/WEO/weo-database/2022/April/weo-report?c=512,914,612,171,614,311,213,911,314,193,122,912,313,419,513,316,913,124,339,638,514,218,963,616,223,516,918,748,618,624,522,622,156,626,628,228,924,233,632,636,634,238,662,960,423,935,128,611,321,243,248,469,253,642,643,939,734,644,819,172,132,646,648,915,134,652,174,328,258,656,654,336,263,268,532,944,176,534,536,429,433,178,436,136,343,158,439,916,664,826,542,967,443,917,544,941,446,666,668,672,946,137,546,674,676,548,556,678,181,867,682,684,273,868,921,948,943,686,688,518,728,836,558,138,196,278,692,694,962,142,449,564,565,283,853,288,293,566,964,182,359,453,968,922,714,862,135,716,456,722,942,718,724,576,936,961,813,726,199,733,184,524,361,362,364,732,366,144,146,463,528,923,738,578,537,742,866,369,744,186,925,869,746,926,466,112,111,298,927,846,299,582,487,474,754,698,&s=PPPPC,&sy=2022&ey=2022&ssm=0&scsm=1&scc=0&ssd=1&ssc=0&sic=0&sort=country&ds=.&br=1. Läst 2 augusti 2022. 
  5. ^ ”Human Development Report 2021/2022” (på engelska) (  PDF). United Nations Development Programme. sid. 284-287. https://hdr.undp.org/system/files/documents/global-report-document/hdr2021-22pdf_1.pdf. Läst 3 december 2022. 
  6. ^ ”Därför börjar DN skriva Belarus”. Dagens Nyheter. 24 november 2015. http://www.dn.se/nyheter/varlden/darfor-borjar-dn-skriva-belarus/. Läst 14 maj 2017. 
  7. ^ Utrikesministern besöker Minsk
  8. ^ ”Belarus”. Nationalencyklopedin. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/belarus. Läst 3 mars 2022. 
  9. ^ ”Global Freedom Status” (på engelska). Freedom House. https://freedomhouse.org/explore-the-map?type=fiw&year=2020. Läst 17 augusti 2020. 
  10. ^ ”Belarus – Demokrati och rättigheter”. www.ui.se. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/europa/belarus/demokrati-och-rattigheter/. Läst 17 september 2024. 
  11. ^ Slitski och Zaprudnik (2007), ss. 30–31.
  12. ^ Svenska Akademiens Ordbok (2017) Vitrysk
  13. ^ Sveriges Riksdag, Maria Nilsson, Användandet av namnet Belarus
  14. ^ DN debatt, "UD byter i dag benämning från Vitryssland till Belarus"
  15. ^ ”Vitryssland eller Belarus”. Språktidningen. Karlsson, Ola. https://spraktidningen.se/artiklar/2020/04/vitryssland-eller-belarus. Läst 15 augusti 2020. 
  16. ^ [a b] Språkrådet, Frågelådan; Vitryssland eller Belarus, isof.se, läst 2020-08-14
  17. ^ ”Språkbrevet 2020:2”. app2.editnews.com. https://app2.editnews.com/page/read.ashx?issueid=457940. Läst 10 september 2021. 
  18. ^ ”Vitryssland eller Belarus?”. Språktidningen. 16 april 2020. https://spraktidningen.se/2020/04/vitryssland-eller-belarus/. Läst 10 september 2021. 
  19. ^ ”Belarus”. European Jewish Congress. https://eurojewcong.org/communities/belarus/. 
  20. ^ ”Mogilev region” (på engelska). Belarus.by. http://www.belarus.by/en/about-belarus/geography/mogilev-region. Läst 24 januari 2016. 
  21. ^ ”Radiation Hotspots Resulting From the Chernobyl Nuclear Power Plant Accident” (på engelska). Handbook of International Economic Statistics'. http://www.lib.utexas.edu/maps/commonwealth/chornobyl_radiation96.jpg. Läst 24 januari 2016. 
  22. ^ ”National Assembly of the Republic of Belarus”. Belarus government.. Arkiverad från originalet den 15 mars 2009. https://web.archive.org/web/20090315095257/http://www.sovrep.gov.by/index_eng.php/.466....1.0.0.html. 
  23. ^ Anna Smolchenko (15 december 2006). ”Putin, Lukashenko Head for Gas Talks”. The Moscow Times: s. 5. http://www.themoscowtimes.com/stories/2006/12/15/041.html. 
  24. ^ ”Valet i Vitryssland underkänns av OSSE”. Sveriges radio. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=489123. Läst 24 januari 2016. 
  25. ^ ”Så går valet till i Europas sista diktatur”. Svenska dagbladet. http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/sa-gar-valet-till-i-europas-sista-diktatur_7522134.svd. Läst 24 januari 2016. 
  26. ^ Silitski och Zaprudnik (2007), ss. 234-5.
  27. ^ ”У каждого диктатора — свой рейхстаг” (på ryska). Хартия'97. http://charter97.org/ru/news/2010/12/22/34851/. Läst 24 januari 2016. 
  28. ^ ”Omringade av specialpolis”. Infobelarus. Arkiverad från originalet den 21 februari 2016. https://web.archive.org/web/20160221050622/http://www.infobelarus.nu/2010/12/omringade-av-specialpolis/. Läst 24 januari 2016. 
  29. ^ ”Flera rivaler till Lukasjenko gripna”. svt.se. http://www.svt.se/nyheter/utrikes/flera-rivaler-till-lukasjenko-gripna. Läst 24 januari 2016. 
  30. ^ ”Reflektioner om ett orättfärdigt val”. Infobelarus. Arkiverad från originalet den 21 februari 2016. https://web.archive.org/web/20160221050712/http://www.infobelarus.nu/2011/01/reflektioner-om-ett-orattfardigt-val/. Läst 24 januari 2016. 
  31. ^ ”Infobelarus”. Arkiverad från originalet den 12 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160112153436/http://www.infobelarus.nu/. Läst 24 januari 2016. 
  32. ^ ”Як правакатары б’юць шыбы ў Доме ўрада — відэа і фота” (på ryska). Наша Ніва. http://nn.by/?c=ar&i=47815. Läst 24 januari 2016. 
  33. ^ ”Жорсткая "зачыстка" на плошчы Незалежнасьці” (på ryska). Arkiverad från originalet den 5 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160305024028/http://www.svaboda.org/video/13545.html. Läst 24 januari 2016. 
  34. ^ ”Who was breaking glasses in Government House?” (på engelska). Хартыя’97. http://www.charter97.org/en/news/2010/12/28/34906/. Läst 24 januari 2016. 
  35. ^ ”Belarus to hold its presidential election on Aug. 9” (på engelska). Associated Press. 8 maj 2020. https://apnews.com/article/ad0505d1d1280ca3e3190190be855b41. Läst 31 januari 2023. 
  36. ^ ”Lukashenka vs. democracy: Where is Belarus heading?” (på engelska). Atlantic Council. 10 augusti 2020. https://www.atlanticcouncil.org/blogs/ukrainealert/lukashenko-vs-democracy-where-is-belarus-heading/. Läst 14 september 2020. 
  37. ^ ”Sveriges regering ser med stort allvar på utvecklingen i Belarus”. Utrikesdepartementet. 19 augusti 2020. https://www.regeringen.se/artiklar/2020/08/sveriges-regering-ser-med-stort-allvar-pa-utvecklingen-i-belarus/. Läst 28 april 2021. 
  38. ^ ”Belarus: EU imposes sanctions as Lukashenko orders police to clear the streets” (på engelska). Sky News. 19 augusti 2020. https://news.sky.com/story/eu-threatens-belarus-sanctions-as-it-rejects-election-result-12052472. Läst 14 september 2020. 
  39. ^ ”Detained Belarusian blogger set to be Lukashenka’s rival in 2020 election”]. Belsat TV. 7 maj 2020. https://belsat.eu/en/news/detained-belarusian-blogger-set-to-be-lukashenka-s-rival-in-2020-election/. Läst 28 april 2021. 
  40. ^ drbyos (29 juni 2020). ”Lukashenko "gave a signal" to open cases against competitors” (på engelska). World Today News. https://world-today-news.com/lukashenko-gave-a-signal-to-open-cases-against-competitors/. Läst 22 juli 2020. 
  41. ^ [a b] ”Hon utmanar ”Europas sista diktator” – tvingas gömma barnen”. www.expressen.se. https://www.expressen.se/nyheter/hon-utmanar-diktatorn-tvingas-gomma-barnen-/. Läst 13 augusti 2020. 
  42. ^ ”Challenger left Belarus 'for sake of her children'” (på brittisk engelska). BBC News. 12 augusti 2020. https://www.bbc.com/news/world-europe-53733330. Läst 14 augusti 2020. 
  43. ^ ”New clashes as opposition leader flees Belarus citing children's safety” (på engelska). Reuters. 12 augusti 2020. https://www.reuters.com/article/us-belarus-election-idUSKCN2570SG. Läst 13 augusti 2020. 
  44. ^ ”Sviatlana Tsikhanouskaya calls for end to violence in Belarus as election fallout continues” (på engelska). Sky News. https://news.sky.com/video/end-violence-on-streets-of-belarus-says-opposition-leader-12049164. Läst 14 augusti 2020. 
  45. ^ ”Belarus regime 'threatened to kidnap my baby son', activist Olga Karatch claims” (på engelska). Sky News. https://news.sky.com/story/belarus-regime-threatened-to-kidnap-my-baby-son-activist-olga-karatch-claims-12048020. Läst 14 augusti 2020. 
  46. ^ ”ODIHR gravely concerned at situation in Belarus following presidential election” (på engelska). The OCSE Office for Democratic Institutions and Human Rights. 10 augusti 2020. https://www.osce.org/odihr/belarus/459664. Läst 28 april 2021. 
  47. ^ Silitski och Zaprudnik (2007), s. 153.
  48. ^ ”Essential Background – Belarus”. Human Rights Watch. 2005. Arkiverad från originalet den 15 januari 2005. https://web.archive.org/web/20050115051738/http://hrw.org/english/docs/2005/01/13/belaru9878.htm. Läst 26 mars 2006. 
  49. ^ ”Human rights by country – Belarus”. Amnesty International Report 2007. Amnesty International. 2007. Arkiverad från originalet den 12 december 2007. https://web.archive.org/web/20071212011715/http://www.amnesty.org/en/region/europe-and-central-asia/eurasia/belarus. Läst 22 december 2007. 
  50. ^ The United Nations Human Rights Council 2007 Report of the Special Rapporteur on the Situation of Human Rights in Belarus Arkiverad 22 juli 2011 hämtat från the Wayback Machine. (GE.07-10197 (E) 190107)
  51. ^ ”List of political prisoners | The Human Rights Center "Viasna"”. Spring96.org. http://spring96.org/en/news/49539. Läst 26 mars 2013. 
  52. ^ ”WHY IS ALES BIALIATSKI IN JAIL?” (på engelska). freeales.fidh.net. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304063541/http://freeales.fidh.net/why-is-ales-bialiatski-in-jail/. Läst 24 januari 2016. 
  53. ^ ”Lukashenka promises "serfdom" in villages”. Charter '97. 12 november 2014. http://charter97.org/en/news/2014/5/28/100271/. 
  54. ^ ”Pańszczyzna u Łukaszenki. Prezydent Białorusi chce zakazać kołchoźnikom odchodzić z pracy” (på polish). Gazeta Wyborcza. 12 november 2014. http://wyborcza.pl/1,75477,16075099,Panszczyzna_u_Lukaszenki__Prezydent_Bialorusi_chce.html. 
  55. ^ ”In chase of upgrade: serfdom for woodworkers?”. Belsat. 12 november 2012. Arkiverad från originalet den 26 juli 2014. https://web.archive.org/web/20140726234207/http://belsat.eu/en/wiadomosci/a%2C11316%2Cin-chase-of-upgrade-serfdom-for-woodworkers.html. 
  56. ^ Mulvey, Stephen (10 september 2001). ”Profile: Europe's last dictator?”. BBC News (British Broadcasting Corporation). http://news.bbc.co.uk/1/hi/world/europe/116265.stm. Läst 21 december 2007. 
  57. ^ ”Profile: Alexander Lukashenko”. BBC News. 20 mars 2006. Arkiverad från originalet den 27 april 2006. https://web.archive.org/web/20060427193138/http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/3882843.stm. Läst 26 mars 2006. 
  58. ^ ”Belarus suspended from the Council of Europe”. Press Service of the Council of Europe. 17 januari 1997. Arkiverad från originalet den 26 april 2006. https://web.archive.org/web/20060426062531/http://press.coe.int/cp/97/11a%2897%29.htm. Läst 26 mars 2006. 
  59. ^ ”Opening Statement by Dr. Condoleezza Rice, Senate Foreign Relations Committee” (PDF). 18 januari 2005. Arkiverad från originalet den 25 mars 2006. https://web.archive.org/web/20060325002023/http://foreign.senate.gov/testimony/2005/RiceTestimony050118.pdf. Läst 26 mars 2006. 
  60. ^ ”At-a-glance: 'Outposts of tyranny'”. BBC News. 19 januari 2005. http://news.bbc.co.uk/2/hi/americas/4187361.stm. Läst 26 mars 2006. 
  61. ^ Death sentences and executions in 2011 Amnesty International March 2012
  62. ^ ”Belarus roll i Rysslands militära aggression mot Ukraina: rådet inför sanktioner mot ytterligare 22 personer och skärper handelsrestriktionerna”. www.consilium.europa.eu. https://www.consilium.europa.eu/sv/press/press-releases/2022/03/02/belarus-role-in-the-russian-military-aggression-of-ukraine-council-imposes-sanctions-on-additional-22-individuals-and-further-restrictions-on-trade/. Läst 4 mars 2022. 
  63. ^ ”Vitryssland”. Globalis. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304200000/http://www.globalis.se/Laender/Vitryssland. Läst 24 januari 2016. 
  64. ^ ”Kamrat Lukasjenko”. FOKUS. http://www.fokus.se/2014/05/kamrat-lukasjenko/. Läst 24 januari 2016. 
  65. ^ [a b] Live Belarus population (2018). Current population of Belarus Countrymeters
  66. ^ ”Main Demographic and Social Characteristics of Population of the Republic of Belarus” (på engelska). archive.is. Arkiverad från originalet den 29 november 2012. https://archive.is/20121129071305/belstat.gov.by/homep/en/census/2009/pc_results.php. Läst 24 januari 2016. 
  67. ^ ”Tres de cada cuatro bielorrusos emplean en su vida cotidiana el ruso (Tre av fyra vitryssar använder ryska i vardagen)” (på spanska). Arkiverad från originalet den 7 september 2015. https://web.archive.org/web/20150907234104/http://www.informador.com.mx/cultura/2009/139096/6/tres-de-cada-cuatro-bielorrusos-emplean-en-su-vida-cotidiana-el-ruso.htm. Läst 25 oktober 2009. ”According to results announced today from an investigation by The Center for Information and Analysis of the Presidency of Belarus ... [f]or 72% of the population, Russian in the primary language used in everyday life ... According to the study, only 11.9% of inhabitants primarily speaks Belarusian, while the rest uses a mix of Russian and Belarusian. 29.4%... speaks, reads, and writes in Belorusian, while 52.5% only speaks and reads it ... [O]ne in ten does not understand Belorusian [at all]. (quote translated)” 
  68. ^ ”Belarus: EBU membership suspended” (på brittisk engelska). Eurovisionworld. 28 maj 2021. https://eurovisionworld.com/esc/belarus-ebu-membership-suspended. Läst 25 februari 2022. 
  69. ^ ”EBU Executive Board agrees to suspension of Belarus Member BTRC”. EBU. 28 maj 2021. https://www.ebu.ch/news/2021/05/ebu-executive-board-agrees-to-suspension-of-belarus-member-btrc. Läst 1 februari 2022. 

Tryckta källor

redigera

Externa länkar

redigera
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Belarus&oldid=56235834”