Trumps hittepå-monument

Many great American soldiers, both of the North and South, died at this spot, "The Rapids", on the Potomac River. The casualties were so great that the water would turn red and thus became known as "The River of Blood".
It is my great honor to have preserved this important section of the Potomac River!

- Donald John Trump

Monumentet med plaketten (vars text nog är den enda i genren jag sett med ett utropstecken) står mellan fjortonde och femtonde hålet på Championship Course, en golfbana som sträcker sig utmed Potomac-floden. Den är den ena banan på Trump National Golf Club, som köptes och renoverades av the Donald 2009. Det var då som han lät uppföra monumentet, till minne av en händelse som aldrig ägt rum.

Like many of Mr. Trump’s claims, the inscription was evidently not fact-checked. 

“No. Uh-uh. No way. Nothing like that ever happened there," said Richard Gillespie, the executive director of the Mosby Heritage Area Association, a historical preservation and education group devoted to an 1,800-square-mile section of the Northern Virginia Piedmont, including the Lowes Island site. 

"The only thing that was remotely close to that," Mr. Gillespie said, was 11 miles up the river at the Battle of Ball's Bluff in 1861, a rout of Union forces in which several hundred were killed. "The River of Blood?" he added. "Nope, not there."

- Nicholas Fandos: In Renovation of Golf Club, Donald Trump Also Dressed Up History, Esquire 24 november 2015

Se även Wikipedia: River of Blood (monument)

Olof den heliges hjälm och sporrar

Suecia Antiqua et Hodierna: "Cassis et calcaria S:t Olai, Norvegiæ Reg." = Olof den heliges, Norges konungs, hjälm och sporrar

1564 var det, som vanligt, krig mellan Sverige och Danmark/Norge. En trupprörelse bland många var när svenskarna gick över Jämtland mot Trondheim. I början av mars intogs staden, men redan i början av maj återtogs den.

En sak som svenskarna hann med var att lägga vantarna på lite krigsbyte. Den absolut främsta trofén utgjordes av inget mindre än ett helgon: De jordiska kvarlevorna av Olof den helige, Nidarosdomens stolthet och Skandinaviens förmodligen populäraste helgon. Måhända soldaterna som anförtroddes honom inte insåg storheten i bytet, för de tröttnade på transporten redan innan de hunnit till gränsen, och Olai ben kunde snart återvända i norsk triumf. Ett annat byte, betydligt behändigare i formatet, nådde dock Stockholm: Olof den heliges hjälm och stigbyglar. De förvarades sedan länge i Storkyrkan. Det var där de befann sig när de i slutet av 1600-talet hedrades med en egen plansch i Erik Dahlbergs storverk Suecia.

Nu behöver man inte vara expert för att bli fundersam. Olof den helige var i aktion omkring år 1000. Varken hjälm eller sporrar ser ut som vikingaprylar. Och det är de inte heller. Experterna berättar att hjälmen är en så kallad salad (utan koppling till sallad, ordet kommer nog från lat. caelata, "gravyr") som var populär i mitten och slutet av 1400-talet. Sporrarna är från ungefär samma tid. Så var det med den saken.

Hur och när blev då grejorna "heliga"? Thordeman nämner att de inte togs från Nidarosdomen utan från Steinvikholms slott, dit de förts i samband med reformationen. En omständighet som komplicerar saken är att beläggen verkar vara klena för att norrmännen själva skulle ha tillskrivit Olof hjälm och sporrar.

Det synes under sådana förhållanden troligast att traditionsväxlingen ägt rum på Steinvikholm, där dessa persedlar, kanske av misstag, råkat sammanblandas med orlovsreliker. Men det finns slutligen också den möjligheten att hjälmen och sporrarna över huvud taget icke kommo från domkyrkan utan tillhörde ärkebiskopens rustkammare på borgen och att deras anknytning till S:t Olov helt enkelt var uppdiktad av [härföraren] Collart för att göra dem värdefullare som troféer i kung Eriks [XIV] ögon. En dylik bluff får man väl inte anse ligga helt utanför Collarts uppfinningsförmåga.

- Bengt Thordeman: Sankt Olovs hjälm och sporrar – Sveriges äldsta bevarade trofé, Fornvännen 1943 (38)

På 1800-talet flyttades bytet från Storkyrkan till Statens historiska museum där de nu utgör föremålen 114830 respektive 114831. Foto: Jan Eve Olsson.


Wikipedia: Olof den heliges hjälm och sporrar

Lördagsfråga 465: 1-4

1. First Kingdom av Jack Katz är en väldig skapelse till serie: Lång och detaljerad, och med vansinnigt detaljerade teckningar. Måste upplevas.
2. En historisk bild: Napoleon III som Bismarcks fånge efter slaget vid Sedan 1870. N3 var såväl andra (franska) republikens ende president som andra (franska) kejsardömets ende kejsare; se där en svårslagen kombo.
3. Tredje riket. Betydligt mer känt än det andra tyska riket, som bildades 1871 av just Bismarck sedan de gett Frankrike en minnesbeta, och det första, som användes som begrepp så länge om så skilda företeelser att det är ett historiskt problem i sig.
4. De stora pyramiderna vid Giza uppfördes alla under den fjärde dynastin.

Den räkneövningen satte Christian snabbt och lätt.

Misslyckad sokalisering av genusvetenskap

Alan Sokal utförde 1996 ett hyss som blivit klassiskt: Han skickade in en nonsens-artikel till en tidskrift med postmodernistisk läggning och fick den publicerad (Faktoider: Sokal). Många drog den tilltalande och rimliga men dock ovetenskapliga slutsatsen att hysset visade att all postmodernism är nonsens. Sokal själv var mer blygsam.

From the mere fact of publication of my parody I think that not much can be deduced. It doesn't prove that the whole field of cultural studies, or cultural studies of science – much less sociology of science – is nonsense. Nor does it prove that the intellectual standards in these fields are generally lax. (This might be the case, but it would have to be established on other grounds.)

- Alan Sokal: What the Social Text Affair Does and Does Not Prove (1997)

Sokal-affären inspirerade många efterföljare, och fortsätter att inspirera. Som nu senast Peter Boghossian och James A. Lindsay. De är båda aktiva skeptiker och ateister, har skrivit böcker som A Manual for Creating Atheists och Everybody is Wrong About God, och har ett rejält horn i sidan till genusvetenskap. Det var denna, i deras tycke pseudovetenskap, som de skulle avslöja med Sokals metod. De skrev en artikel som de kallade "The Conceptual Penis as a Social Construct", utan vare sig rim eller reson men fullproppad med begrepp, fraser och citat som skulle imponera på den förmenta expertisen i genren. De skickade in nonsens-artikeln till den etablerade tidningen NORMA, "International Journal for Masculinity Studies" – och fick avslag. Och vilket avslag sen.

We feel that your manuscript would be well-suited to our Cogent Series, a multidisciplinary, open journal platform for the rapid dissemination of peer-reviewed research across all disciplines.
[...]
To ensure all work is open to everyone, the Cogent Series invites a “pay what you want” contribution towards the costs of open access publishing if your article is accepted for publication.

- Refuseringsmailet från NORMA

Att inte bara refuseras utan därtill rekommenderas att vända sig till en vanity journal, som tar betalt (riktpris $1350) för att publicera, det är så hård en refusering kan bli utan att bli direkt ohövlig.

Här skulle Boghossian och Lindsay ha gjort halt. Det experiment de tänkt ut hade misslyckats. Men de fortsatte. De uppmuntrades av Cogent-tipset, trots att de mycket väl visste vad den sortens tidskrifter går för. På något sätt trodde de att de samtidigt skulle kunna slå mot skräptidskrifter som publicerar vad som helst och slapp genusvetenskap.

The publication of our hoax reveals two problems. One relates to the business model of pay-to-publish, open-access journals. The other lies at the heart of academic fields like gender studies.

- Peter Boghossian och James Lindsay, The Conceptual Penis as a Social Construct: A Sokal-Style Hoax on Gender Studies, Skeptic 19 maj 2017

Nu är det svårt att hänga med. För deras experiment uträttar inte alls båda delarna. Den som vill avslöja exempelvis genusvetenskap som trams med Sokals modell får göra som han och få en tramsartikel publicerad i en etablerad, välrenommerad tidskrift. Att vanity journals publicerar vad som helst mot betalning är ett helt annat problem som demonstrerats flera gånger (jämför Faktoider: Skräptidskrifter). Att en sådan publicerar en tramsartikel i genren X säger inte ett dyft om genren X.

Detta om Boghossian och Lindsays artikel. Nästa problem uppstod sedan de fått en artikel om sin föregivna sokalisering av genusvetenskap publicerad i Skeptic. Det är en etablerad, välrenommerad skeptisk tidskrift som sedan 1992 beskrivit myriader myter, vanföreställningar, bluffterapier och pseudovetenskapliga påhitt. Den borde inte publicera en artikel baserad på ett illa utfört och vantolkat experiment, just eftersom den är specialiserad på att granska illa utförda och vantolkade experiment. Och det var heller inte en undangömd artikel, utan den har hyllats särskilt av välkända skeptiker som Michael Shermer (chefredaktören) med flera.

Men dessa har även fått en hel del kritik. Det är viktigt; skeptiker följer inte, ska inte följa, någon "ledare" och oreflekterat apa efter, utan reagera när saker blir fel. Det händer då och då att även skeptiska kändisar och förebilder som Shermer, Sam Harris och Richard Dawkins har fel; ja, för den sistnämnde är det sedan länge snarare så, att det händer att han har rätt. Och när de har fel får de veta det, även av sina fans. Åtminstone de fans som inte är så mycket fans att de glömt bort att vara skeptiker.

Se även:
Phil Torres: Why the “Conceptual Penis” hoax was a bust: It only reveals the lack of skepticism among skeptics, Salon.com 23 may 2017
Massimo Piglucci, An embarrassing moment for the skeptical movement, Footnotes to Plato 24 maj 2017

Lördagsfråga 465

Doris Roberts är fortfarande död

Doris Roberts var en amerikansk skådespelerska, mest känd för en roll i tv-serien Alla älskar Raymond (spelades in 1996-2005). Hon dog den 17 april 2016. Jag förutsätter att detta genererade viss uppmärksamhet i sociala medier.

Men på något sätt tog det inte riktigt skruv förrän ett år senare.

For some reason ... Doris was trending online Wednesday, and a lot of folks seemed to just now realize the actress had passed away ... linking back to TMZ's exclusive story as evidence.

- Doris Roberts Still Dead More Than a Year Later, TMZ 26 april 2017

Hur det kommer sig är inte lätt att säga. Ett förslag är att någon spridd och välläst förmåga på Twitter eller Reddit (det är där saker sprids innan de når massorna på Facebook) uppmärksammade årsdagen av hennes död. Uppgiften började då delas på ett sätt som inte inträffat i april 2016.

Sådant händer så ofta på sociala medier att företeelsen säkert har något namn. Om inte, så kommer den att få det.

Jag tog upp företeelsen borta i 2012 sedan jag själv noterat den på såväl DN som min egen blogg: Sagan om skrönans återkomst

Undras om de som lade ut "Doris Roberts Still Dead" känner till följande fina meme från 1970-talet?

När general Franco låg för döden uppmärksammades det givetvis världen över. Sedan dog han inte någon eller några dagar senare, utan fortsatte att ligga för döden i flera veckor. Många nyhetsprogram började ta diktatorns livsstatus som rutininslag – "General Franco lever fortfarande" – tacksam utfyllnad när andra händelser tröt. Sedan han väl dött bort började Saturday Night Live, som då hade Chevy Chase som "nyhetsuppläsare", att köra rutininslaget "General Franco är fortfarande död" då och då tills de tröttnade.


- Saturday Night Live: Generalissimo Franco is still dead (1975)

Not: Förre presidenten Nixons kondoleans i inledningen är korrekt återgiven.

Star Wars 40 år

En film om stridigheter mellan olika intressen på avlägsna planeter någonstans i rymden.

- Statens Biografbyrå, kortfattad beskrivning (1977)

Den 25 maj 1977 var det premiär för Star Wars: Fjärde delen, första filmen.

Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad som känns konstigt med affischen från 1977, men något är det.

Notera att annonsen från Östersunds-Posten är från året därpå. Men så var det på den tiden, barn: Man kunde få vänta i månader och år på att få se heta spännande filmer. Inte kunde man dela trailers någonstans heller.

Stjärnornas krig är en film där tekniken lydigt svarar upp mot en föreställningsvärld så fantastisk som bara science fiction-författare kan skapa den.
Allvarliga sf-vänner invänder möjligen att det här är lättfärdig s. k. space-opera, och egentligen inte värd så högteknologiska ansträngningar som här.
Det är invändningar som faller lätt eftersom filmen är gjord med avväpnande humör och geist.

- Läs alla ÖP:s Star Wars-recensioner från 1997-2006

Bland de tidiga recensionerna har jag inte hittat några anmärkningar på det faktum att den första filmen är del IV. Som spito påpekade blev den första filmen inte del IV förrän några år senare.

George Lucas inspirerades av en mängd filmer och annat. En förebild som nämns ofta är Buck Rogers/Blixt Gordon (den senare var en oblyg klon av den förra, omsider kom de att mer eller mindre smälta samman i det allmänna medvetandet, åtminstone i USA; i Sverige har väl Buck aldrig blivit lika känd som Blixt). Det finns en rad mer eller mindre tydliga paralleller och förebilder för det ena och andra. Här några smakprov; först t.v. prinsessan Aura och Blixt Gordon, t.h. prinsessan Leia och Luke Skywalker.

"Hökfolkets" himmelsstad i Flash Gordon (1936), Cloud City från Rymdimperiet slår tillbaka (1980).

Förtexterna. Bara en sån sak.

Lyssna på kassaskåp

Den som vill få upp ett kassaskåp med kombinationslås utan att känna till kombinationen, och som inte vill eller kan använda kraft, kan alltid ta till ett stetoskop. Genom att vrida på ratten och samtidigt lyssna riktigt riktigt noga efter svaga men avslöjande ljud från låsmekanismen så kan en skicklig inbrottstjuv öppna ett kassaskåp på, tja, rimlig tid. Åtminstone i filmens värld ...

Fungerar metoden på riktigt?

Jonny Phillips enlists the help of a professional locksmith to find out if it is possible to crack a safe using just a doctor's stethoscope — just like in all those caper movies!

- I Didn't Know That: Cracking Open a Safe, National Geographic

Spoiler: Jason Osborne lyckades få upp skåpet med den klassiska filmmetoden. Det tog 2,5 timmar. Det gick, men tog för lång tid för att vara praktiskt. Och då är han ändå, vad jag förstår, en spelare på elitnivå. Kvartsmyt?

En vidare fråga att reda ut är när tropen först dök upp. Kanske enklare kassaskåp på den tiden tillverkades med lägre toleranser som gjorde metoden enklare och effektivare? Tror jag inte; tills något annat visats misstänker jag att den är en dramaturgisk uppfinning snarare än något som använts "i fält".


Folkbildande bonus: Hur kombinationslåset fungerar, åskådliggjort med en modell.

Utmaningen: Hittepå 1897

Jag gjorde en utmaning för en tid sedan: Säg ett år och jag ska hitta tre feta hittepå-nyheter i etablerade media (se bloggposten Utmaningen: Hittepå 1997). Nu har turen kommit till 1897, som Sensemaker föreslog. Det är ett fint år i sammanhanget; två klassiker hittades snabbt, och så lade jag till ett standardexempel som man hittar drivor av vilket år, decennium och sekel som helst.

1) Léo Taxil

Denna historia är en utmaning att sammanfatta men jättekort: Léo Taxil, eller Marie Joseph Gabriel Antoine Jogand-Pagè som han egentligen hette, hade gett ut en bok med den spännande titeln Påve Pius IX hemliga kärleksliv och föga förvånande fått en del skit för det. Han kungjorde 1884 att han konverterat till katolicismen och skulle gottgöra för bland annat den synden. Han gav ut en diger historik över frimureriet, komplett med detaljerade belägg för deras satanistiska verksamheter. Därefter skrev han en bok vari en viss Diana Vaughan, f.d. satanist/frimurare, redogjorde för ytterligare smaskigheter i ämnet.

Den 19 april 1897 kallade Taxil till en presskonferens där Vaughan skulle presenteras. Men den församlade pressen fick inte träffa henne. Istället förklarade Taxil att hans konvertering och påståenden var bluff. Han tackade prästerskapet för att ha gett spridning åt påhitten.

- The Saint Paul Globe, 17 maj 1897

Jag vet inte om några av hans vansinnigheter fortfarande cirkulerar, tillskrivna frimurare, världsjudar, Bilderbergare, Monsanto eller vilka folk nu inbillar sig saker om ... Men det skulle, förvisso, inte förvåna det minsta om så är fallet.

Wikipedia: Taxil hoax

2) Marsian kraschar i Texas

Nästa grej ... Vad ska man säga?

About 6 o'clock this morning the early risers of Aurora were astonished at the sudden appearance of the airship which has been sailing through the country.

- The Dallas Morning News, 19 april 1897

Farkosten färdades med en hastighet på sisådär 15-20 km/h vilket tolkades som att maskineriet var i olag. Den flög in i en kvarn och exploderade våldsamt. Efteråt hittades resterna av vad som verkade ha varit den ende "personen" ombord; jo, för även om kvarlevorna var kraftigt skadade så var det tydligt att det inte rörde sig om en människa. Snarare en marsian, enligt en "authority on astronomy". Den döde begravdes i staden.

Papers found on his person – evidently the record of his travels – are written in some unknown hieroglyphics, and can not be deciphered.

Farkosten var, hör och häpna, tillverkad av en okänd metall som påminde om en blandning av aluminium och silver, och "måste ha vägt flera ton". Det var, kort sagt, Roswell 1897.

Wikipedia: Aurora, Texas, UFO incident

3) Ål-jod

Som avrundning ett svenskt exempel på en "upplysning" av en sort som alltid funnits och alltid kommer att finnas.

Ålens kött innehåller en beståndsdel som benämnes "jodin", hvilket enligt utsago af professor Morso i Turin, skall kunna förebygga anlag för lungsot och skrofler.

- Dalpilen, 9 mars 1897

Jag vet inte om professor Morso funnits. Inte för att det spelar någon roll; vi har en pålitlig gubbe i vit rock (skulle han åtminstone haft nu för tiden) som rekommenderar hälsobringande saker, det räcker. Fakta i fallet är dels att ål inte utmärker sig för hög jodhalt; 600 µg/kg är hälften så mycket som äggula, tredjedelen så mycket som torsk och inte ens tiondelen så mycket som hummer. Dels hör, såvitt jag kan finna, skydd mot tuberkulos inte till jodens medicinska egenskaper, hur man nu tolkar "förebygga anlag för".

Lördagsfråga 464: Spöken på Hogwarts

1. Terence Bayler som Mr Gregory i Monty Pythons Life of Brian (hur ofta hör man den filmens svenska titel?)
2. Nina Young i kortfilmen First Time.
3. Simon Fisher-Becker som reducerad Dorium Maldovar i Doctor Who.
4. John Cleese som den svarte riddaren i Monty Pythons Holy grail (hur ofta hör man den filmens svenska titel?).

Personerna ifråga har även spelat husspökena på Hogwarts: Blodige baronen (Slytherin), Grå Damen (Ravenclaw), Tjocke Munkbrodern (Hufflepuff) och Nästan Huvudlöse Nick (Gryffindor). Den satte Tomas.

Bakis före bakfull

Belägg för ordet bakrus har vi från mitten av 1800-talet. Den tidigaste källan SAOB uppger är lämpligt nog Gunnar Wennerberg, diktaren av Gluntarne och bevarare av en hel del studentikos kultur. Kortformen bakis uppstod ganska snabbt.

De sköna dagarne äro nu öfver, festruset börjar dunsta bort och hufvudstadsbefolkningen nyktrar till. Om en och annan går ”i bakis” och har hvad man kallar ”bondånger”, så är ju detta något som man kunnat vänta.

- Gotlands Tidning om efterverkningarna av bröllopet mellan kronprins Gustaf (V) och Victoria av Baden 1881

Ordet var bara en av många bildningar på -is vid den här tiden. Många har försvunnit, som stupis av stupfull och bondis av bondånger. Bland de som finns kvar kan nämnas dekis, vaktis och teknis (om tekniska högskolor som till exempel KTH).

Faktum är att ordet bakfull verkar vara något yngre än bakis. Ett osäkert tidigt belägg från 1953 tillskrev det en sjuksköterska omkring år 1900:

"Han kan ju ha varit litet bakfull", sade hon med mild välvilja; ty enligt hennes livsåskådning söpo alla läkare som borstbindare, under det doktor Gustafsson var en ljuspunkt, som allt som oftast kunde uppträda praktiskt taget nykter.

- Frans G. Bengtsson, Den lustgård som jag minns (1953)

Lördagsfråga 464

Förvillande namn på Twitter

Alla som använt Twitter ett tag och haft ögonen med sig bör ha lagt märke till detta fenomen.

Så här ligger det till: Beroende på typsnitt är vissa tecken lika eller rentav identiska. Som till exempel stora O och siffran 0, eller lilla l (Ludvig) och siffran 1. På Twitter används det ofta av folk som av någon anledning vill ha konton som kan förväxlas med andra konton.

Till vänster på bilden ser vi kontot @caleweissman som tillhör journalisten Cale G. Weissman. Till höger ser vi kontot @ca1eweissman, som inte alls tillhör journalisten Cale G. Weissman. Eftersom lilla l och siffran 1 inte bara är lika utan på pixeln identiska i det typsnitt som Twitter valt så är det mycket lätt att förväxla kontona.

Ett motmedel Twitter tagit fram är den lilla blåa symbolen som anger "bekräftat konto". Ett annat är att radera de mest flagranta försöken; kontot till höger är numer avstängt.

Inte för att Mr Weissman är något tyngre namn i sammanhanget. Men rör man sig bland lite större kändisar så myllrar det av fejk-konton med namn som inbjuder till förväxling.

Skottlossning som icke var

Nyhet 1 är dramatisk så det räcker, på flera sätt:

En väktare blev under natten beskjuten av en okänd gärningsman i Sjuntorp, vid ett boende för ensamkommande flyktingbarn. Efter larmet skickade polisen ut uppgifter om en silverfärgad Audi som gärningsmannen ska ha lämnat platsen i till samtliga patruller i regionen.

- Väktare beskjuten - silverfärgad bil jagas, GP 13 maj 2017

Nyhet 2 är så annorlunda som den kan bli:

- Vi planerade en insats, som genomfördes i dag tisdag. Inför detta rekognoserade en kollega kring boendet. För att hitta dit ringde personen kommunen och frågade var det ligger. Detta telefonsamtal har upplevts som hotfullt [...]
I onsdags i förra veckan passerade polisen förbi boendet i en silverfärgad civilbil flera gånger.
– Det är den bilen som personalen observerat och kopplat samman med det "hotfulla" telefonsamtalet. Därför begärde man och fick en väktare till boendet, förklarar Sten-Rune Timmersjö.
Han fastslår att det därmed aldrig funnits en hotbild mot det aktuella boendet. Och inte heller mot några andra asylboenden i området.

- Så var polisen inblandad i misstänkt hotbild, GP 17 maj 2017

Vad själva skottlossningen beträffar spekulerar man i igenslagen bildörr, faktiskt skott i samband med vildsvinsjakt, eller något annat. Det som började med en amatörmässig polis utvecklades av tillfälligheter och uppeggad fantasi till ett helt händelseförlopp, som förvisso inte ligger utanför det tänkbaras gräns. Och som mycket väl kan ligga och skvalpa någonstans i det allmänna medvetandet, trots att det aldrig ägt rum.

Får man cykla onykter?

Frågan återkommer ständigt: Kan man vara "styrfull"? Är det olagligt att cykla onykter? Svaret är inte så enkelt som ja eller nej, vilket är en anledning till att frågan ständigt återkommer.

Det finns ingen promillegräns för framförande av cykel. Men det finns generella regler för vägtrafikanter (inklusive cyklister) som framför fordon (inklusive cyklar).

Med reservation för att juridik inte är det tacksammaste ämnet för amatörer så har följande paragrafer letats fram.

Cykel räknas som fordon:

Fordon får inte föras av den som på grund av sjukdom, uttröttning, påverkan av alkohol, andra stimulerande eller bedövande ämnen eller av andra skäl inte kan föra fordonet på ett betryggande sätt.

- Trafikförordningen 3 kap 1 §

Cyklist på väg räknas som vägtrafikant:

Brister vägtrafikant, den som för spårvagn eller den som någon annanstans än på väg för motordrivet fordon i väsentlig mån i den omsorg och varsamhet som till förekommande av trafikolycka betingas av omständigheterna, döms för vårdslöshet i trafik till dagsböter.

- Lag (1951:649) om straff för vissa trafikbrott

Den magiska hjärtstartaren

Ur Homer's Triple Bypass. Notera rak linje i bakgrunden, s.k. asystoli.

Vi vet hur det går till på film och tv, i serier och dataspel: Hjärtat stannar på någon, en rejäl elstöt ges med en hjärtstartare ("clear!"), varefter hjärtat börjar ticka på igen.

Detta grundkoncept varieras ständigt. Men även om förhoppningsvis få personer tror att vilken rejäl elstöt som helst kan få igång ett stillastående hjärta, för att ta ett exempel, så är myten mer grundläggande än så.

Ett stillastående hjärta kan inte "köras igång" med en defibrillator. Ett hjärta som drabbats av flimmer, där pulsen är så snabb och oregelbunden att lite eller inget vettigt hjärt-arbete uträttas, kan däremot fås att "gå i takt" med hjälp av defibrillatorn. Man kan säga att defibrillatorns roll inte är att driva på utan att lugna ner hjärtat - rena motsatsen till myten.

En hjärtstartare (även kallad defibrillator eller Automatisk Extern Defibrillator, AED) är enkelt uttryckt en maskin som känner av hjärtverksamheten och om det är nödvändigt levererar en strömstöt mot hjärtat. Denna stöt kan återställa den normala rytmen och få hjärtat att börja slå igen.

- Västra Götalandsregionen: Hjärtstartare

Av någon anledning så ska även folk som vet besked skriva att "hjärtstartare används för att starta hjärtat vid hjärtstillestånd" i en eller annan form, för det tog ett tag att hitta ett undantag.

Lördagsfråga 463: Ryska Amerika

1. Staden Kodiak på ön Kodiak i delstaten Alaska. Samhället började som en handelsstation i vad som då var ryskt territorium.
2. Sitka, Alaska hette en gång i tiden Nya Arkhangelsk.
3. Rotchev House t.h är den enda ursprungliga byggnaden som återstår av Fort Ross, Kalifornien. Ryska amerikas sydligaste utpost grundades 1808 och såldes 1849 ... Eller? Några ryska historiker sägs driva tesen att köpet aldrig slutfördes, och att det därmed finns en liten rysk enklav på kontinentala USA.
4. William Seward var USA:s utrikesminister och den som 1867 undertecknade beslutet att köpa Alaska från Ryssland. Det har sagts mycket dumt om försäljningen, "historiens största misstag" etc., men bara en sådan sak som att Ryssland inte haft någon chans att försvara området ifall Storbritannien eller USA fått för sig att ta det med våld.

Tomas satte frågan om en inte alltför uppmärksammad historisk episod.

För tidigt födda genier

Vad har Isaac Newton, Albert Einstein, Winston Churchill, Mark Twain och Johannes Kepler gemensamt? De sägs ha blivit födda för tidigt. De, och bra många andra erkända storheter inom en rad områden.

Är det sant? Den spontana tanken är att det säkert stämmer för några av dem, men gissningsvis inte för alla. Syftet med sådana listor är inte att ge historiska sanningar utan att vara tröstande. De granskas därför sällan, och varje namn som en gång hamnat där, oavsett anledning, kommer att stanna kvar. På samma sätt som listorna med dyslektiska kändisar.

Följande uppgifter är framletade i hast. Det är fullt möjligt att de inte håller för en bara aningen närgångnare granskning.

Isaac Newton sägs (påståendet tillskrivs hans mor) som nyfödd ha rymts i en quart mug, på en dryg liter.

Winston Churchill kungjordes i The Times sålunda: "On the 30th Nov., at Blenheim Palace, the Lady Randolph Churchill, prematurely, of a son". Jämför detta med följande:

If the people of Woodstock were somewhat taken aback by the hasty arrival of Lord Randolph with his bride in May, they must have been even more surprised by the appearance of a first child after only seven and a half months of marriage.

- Henry Pelling, Winston Churchill (1989) s 19

En så ny biografi som Paul Johnsons Churchill (2010) uppger att födseln skulle ha tidigarelagts två månader sedan modern ramlat. Andra drar en betydligt mer närliggande slutsats.

Johannes Kepler skulle, uppges det lite varstans, ha fötts två månader för tidigt. Källan anges inte. (Föräldrarna var åtminstone ordentligt gifta och hade flera barn redan.) Sannolikheten kan jag inte bedöma. Men den som föddes 1571 hade under vilka omständigheter som helst betydligt sämre utsikter än vi är vana vid; hur stor kan dödligheten ha varit bland de som föddes hela två månader för tidigt 1571?

Albert Einstein finns med på en mängd famous people born prematurely-listor. Jag har ännu inte hittat någon antydan om saken i andra källor. Det närmaste jag kunnat se är (den korrekta) uppgiften om att han började tala relativt sent; är det detta faktum som via viskleken blivit till en för tidig födsel..?

Lördagsfråga 463

Albinonis/Giazottis Adagio i g-moll

Även den som inte känner igen namnet har, med en till visshet gränsande sannolikhet, hört ovanstående adagio i g-moll i åtminstone en handfull filmer, tv-program m.m. Då kan det vara intressant att känna till den annorlunda och omtvistade historien bakom stycket.

Musikforskaren Remo Giazotti berättade att han kort efter andra världskriget kom över ett notpapper från ett bibliotek i det sönderbombade Dresden. Musiken på det hade skrivits av barockkompositören Tomaso Albinoni (1671-1751). Enligt Giazottis första förklaring arrangerade han ett befintligt stycke. Senare hävdade att han utifrån ett mycket litet fragment rekonstruerade stycket. Forskningen har ställt sig tvekande även till den senare historien, främst eftersom Giazotti aldrig visat upp fyndet. Konsensus är att Giazotti själv skrev det.

Man kan tycka att det är bakvänt att tillskriva ett stycke man själv skrivit till någon annan. Å andra sidan är det en musikologisk händelse att hitta ett okänt stycke av en mästare, till skillnad från den icke-händelse det är att skriva ett eget stycke. Och det är väl inte osannolikt att det trots allt aldrig hade blivit lika känt om det inte börjat som Albinonis adagio.

Wikipedia: Adagio in G minor

På vetenskapsfestivalen

Vetenskapsfestivalen i Göteborg är landets största populärvetenskapliga arrangemang. Det äger rum varje vår och givetvis är VoF Göteborg med. I år bidrar vi med följande punkter, som alla äger rum fredagen den 12 maj. 

Du är uppenbarligen schizofren! – Om språkbruk på nätet
Journalisten och debattören Amanda Duregård förklarar varför vi inte ska hobby-diagnosticera varandra i kommentarsfält. Vad händer med vår syn på psykisk sjukdom när diagnoserna används nedsättande på nätet?
Nordstadstorget, kl 13.00-13.40

Fakta kontra auktoritet
Hur vet vi om ett påstående är sant, vilken sorts sanning det är, och på vilka villkor? Med Xzenu Cronström Beskow, Göteborgs universitet.
Pedagogen, hus A, sal AK2 138, kl 18.30-19.30

Ångest och konspirationsteorier
Professor Jan Beskow, verksam på bland annat Suicidprevention i Väst, berättar om ångest och konspirationsteorier ur ett neurologiskt perspektiv.
Pedagogen, hus A, sal AK2 136, kl 19.00-20.00

Källkritik
Peter Olausson, författare och ordförande för VoF, berättar om källkritik: Hur den etablerade vetenskapliga metoden för att avgöra vilka källor som är pålitliga kan hjälpa oss i flödet på sociala medier.
Pedagogen, hus A, sal AK2 138, kl 19.00-20.00

Drottning Gunhild

Mosslik är en finfin sorts arkeologiskt fynd som Danmark är särskilt rikligt begåvat med. Här har vi ett mosslik som hittades 1835. Kort därpå kläcktes en tidstypisk idé: Man trodde sig veta vem hon var. Och hon var inte vem som helst precis.

Historikeren Niels Matthias Petersen foreslog i en artikel fra 1836-1837, at liget skulle være dronning Gunhild fra Norge, der ifølge folkesagn skulle have været gift med Harald Blåtand, men blev myrdet på Haralds foranledning inden brylluppet blev realiseret. Efter nutidig tænkemåde virker identifikation nærmest grotesk, men det var endnu på den tid almindeligt, at oldsager blev identificeret som begreber og personer kendt fra skriftlige kilder. Få år senere, 1842-1843 påviste Jens Jacob Asmussen Worsaae imidlertid i to artikler hvor fejlagtig antagelsen var. Inden man blev klar over fejltagelsen var "dronning Gunhild" dog blevet behørigt begravet i Sankt Nikolaj Kirke i Vejle i en træsarkofag betalt af Frederik 6.

- Wikipedia: Dronning Gunhild (moselig)

Att felet påvisades redan några år efter att det gjorts hindrade, givetvis inte, att det levde kvar. Det är, som så ofta, vanskligt att avgöra hur mycket folk trodde (tror?) på att det verkligen var sagans Gunhild som ligger på museet i Vejle. Följande skrevs några år efter Asmussen Worsaaes rapport, bortsett från att man naturligtvis kan dikta om vad som helst så är en replik som denna fin oavsett; man skulle kunna säga att "Gunhild" talar för alla mosslik.

Dybt, dybt laa jeg dernede, levende jordet,
lænket imellem Liv og Død till forsmædelig Kval,
laa, medens Aar, Aarhundreder skifted,
knuget af Jordens Vægt,
træt af at stønne: Luft! Luft! og aldrig faa Lindring.

 - Dronning Gunhild i Jens Christian Hostrups En spurv i tranedans (1846)

Idag vet vi att "Gunhild" levde ca 1500 år före Harald Blåtand. Hon var alltså äldre på Haralds tid än vad Harald är idag.

Harald Bluetooth

När fläsket kom in till Orm och Toke, sutto de orörliga, vända mot kitteln, och följde noga hur drängen fiskade med spettet. De suckade av glädje när han fick upp fina stycken bogfläsk åt dem; och de påminde varandra hur länge det var sedan de sist suttit vid ett sådant mål, och undrade över att de i så många år kunnat uthärda i ett fläsklöst land. Men när blodkorven kom, fingo de tårar i ögonen båda, och det tycktes dem att de aldrig fått ett ordentligt mål mat alltsedan de seglat ut med Krok.

– Den lukten är bäst av allt, sade Orm stilla.

– Det är timjan i, sade Toke med bruten röst.

- Frans G. Bengtsson, Röde Orm (1941)

Vad har ett julblot med modern teknik att göra? Jo, Orm och Toke satt ju hos Harald Gormsson, kallad Blåtand. Är det hans namn som återkommer i bluetooth? Ja, det är det. Och det har med ovan citerade bok att göra.

At this time, Intel proposed that the SIG be called by the "codename" Bluetooth until the SIG's marketing group would come up with a formal technology name. When asked about the name Bluetooth, I explained that Bluetooth was borrowed from the 10th century, second King of Denmark, King Harald Bluetooth; who was famous for uniting Scandinavia just as we intended to unite the PC and cellular industries with a short-range wireless link.

- Jim Kardach: Tech History: How Bluetooth got its name, EE|Times 5 mars 2008

Även om Jim var intresserad av historia var Harald Blåtand ingen som han kände till utan vidare. Det var på en pubrunda med Sven Mattisson (ofta felstavad i utländska källor) som denne hade nämnt Frans G. Bengtssons Röde Orm. I den har ju Harald Blåtand en rätt stor roll, han vars främsta bedrift var att han "lade hela Danmark och Norge under sig och gjorde danerna kristna" (för att citera Jellingestenen); eller, som det ofta heter, enade danerna. Att mitt under det glada 900-talet ena ett så energiskt och nonkonformistiskt område som det hedniska Danmark, det är ett storverk i klass med att i slutet av 1990-talet få tillverkare av elektroniska grunkor att enas om en standard för trådlös kommunikation; var kanske vad Kardach tänkte. Fast han uttryckte det naturligtvis lite mer diplomatiskt.

Lördagsfråga 462: Geologiskt

1. Claude-Étienne Guyot, som avancerade till general under revolutionen och Napoleon.
2. Horst Wessel; utöver att han skrev en sångtext så var han en SA-man bland många, tills han 1930 mördades av kommunister. Då upphöjdes han till nazisternas främsta helgon och hans sång blev partiets officiella.
3. Friedrich Karst, general i Wehrmacht.
4. Erik af Klint, en av flera sjöofficerer i den släkten.

Det militära temat kunde ha gett er idéer men åtminstone Pölsa Dum lyckades se förbi det: För guyot, horst, karst och klint är alla geologiska termer.

Varför krogar spelar för hög musik

Förvisso finns det tyngre uppfattningar som är omätligt mycket viktigare att göra upp med. Men när det gäller irriterande fåniga, kontraproduktiva och onödiga uppfattningar så ligger den här bra till: Ju högre musik på krogen, desto mer dricker gästerna.

Researchers discretely visited two bars for three Saturday evenings in a medium-size city located in the west of France. The study subjects, 40 males 18 to 25 years of age, were unaware that they were being observed; only those who ordered a glass of draft beer (25 cl. or 8 oz.) were included. With permission from the bar owners, observers would randomly manipulate the sound levels (either 72 dB, considered normal, or 88 dB, considered high) of the music in the bar (Top 40 songs) before choosing a participant. After the observed participant left the bar, sound levels were again randomly selected and a new participant was chosen.

Results showed that high sound levels led to increased drinking, within a decreased amount of time.

- Loud Music Can Make You Drink More, In Less Time, In A Bar, ScienceDaily 21 juli 2008

God eller dålig vetenskap? Det kan ju vara sant, för den breda publiken, att även störigt hög musik leder till mer drickande. Det hade varit högst intressant att se expertisen utföra kontrollstudier och se om folk verkligen beter sig på det sättet. En sak som man inte behöver kontrollera är huruvida en stor andel krögare är beredda att göra sina lokaler otrevliga för många gäster i hopp om att tjäna några extra slantar på de övriga.

Eller finns det någon annan förklaring till att krogar håller så hög volym att samtal inte kan föras i normal ton eller ens skrikandes? Inte vid spelningar eller till dans eller så, utan vanliga krogar där folk samlas för att prata, dricka och äta?

En ironisk detalj är att professor Nicolas Guéguen på Université de Bretagne-Sud använde sin forskning som argument för lägre volym: "Vi måste uppmuntra krögarna att spela musik på mer normal nivå ... och få konsumenterna medvetna om att hög musik kan påverka deras alkoholkonsumtion". Det resonemanget har inte funkat, milt sagt.

Anekdot: För min helt egna del påverkar hög musik definitiv alkoholkonsumtionen, på så sätt att jag undviker lokaler med ohyfsat hög musiknivå (när jag inte är ute efter musiken såklart).

Lördagsfråga 462

Sankt Erik: Mannen, myten, faktoiden

- Stockholms stad: Varumärkesmanual för logotypen

Det enda vi med säkerhet vet om Erik den helige är att han erkändes som kung i Västergötland omkring 1158 och att han stupade några år senare, omkring 1160, enligt traditionen dödad i Uppsala av den danske tronkrävaren Magnus Henriksson (död 1161).

- Nationalencyklopedin får med alla kända fakta om Erik, kallad den helige, i en mening

Visst finns det mer att säga om Erik Jedvardsson, utmed hela spektrat från ganska så sannolikt till helt osannolikt. Som att han skulle ha blivit ihjälslagen på ett fegt sätt, vilket inte emotsägs av spår i de ben som ligger i det relikskrin som tillskrivs honom. Eller att han skulle ha lett det första svenska korståget till Finland och därmed inlett en mycket lång relation med Österlandet, vilket dock tyvärr inte letts i något som ens påminner om bevisning. Men det som vi med säkerhet vet om honom som historisk person är det som anges ovan.

Man skulle också kunna säga det så här: Erik den helige är i princip ointressant som historisk person eftersom vi praktiskt taget inte vet något om honom. Han är desto intressantare som helgon, myt och legend. Arbetet med att få honom kanoniserad påbörjades omkring hundra år efter hans död. En tanke kan ha varit att få en svensk motsvarighet till den mycket populäre, helige och inkomstbringande Sankt Olof i Norge, vars kvarlevor drog mängder med pilgrimer till Nidaros (Trondheim). Framåt 1300-talet fanns det en Sankt Erikskult i Uppsala med omnejd, och det var då han blev den nya staden Stockholms skyddshelgon. Men någon nationell kult att tala om blev det aldrig, och Uppsala kom aldrig att mäta sig med Nidaros. Och framåt 1500-talet kom reformationen.

Ett påståenden om Erik som cirkulerar idag, även på Wikipedia, är att han skulle ha mördats på Kristi Himmelsfärdsdag den 18 maj 1160. Det kan inte stämma eftersom Kristi Himmelsfärdsdag 1160 inträffade den 5 maj.

Men det här tycker jag ändå är den finaste faktoiden i sammanhanget:

Västportalen i Uppsala domkyrka pryddes länge av en Sankt Eriksstaty, om vars undergörande verkan ryktet gick vida. Detta utsökta arbete från en fransk medeltida skulpturskola är nu förlorat, men en medeltida kopia finns bevarad i den lilla landskyrkan i Roslagsbro i Uppland. [...] Helgonkonungen är här på senmedeltida vis framställd som en mild, skägglös yngling: icke av egen rå styrka men genom Guds kraft kunde han utföra sin gärning.

- Bildtexter från Adolf Schück, "Sankt Eriks minne", ur Svenska Turistföreningens årsbok 1942

Statyn står fortfarande i Roslags-Bro. Den ansågs länge föreställa Sankt Erik. På 1920-talet använde Yngve Berg den som förlaga.

Fast identiteten har sedan dess ifrågasatts. När en sedan länge borttappad hand återfanns, konstaterades att den hållit någonting långsmalt (föremålet är fortfarande borta). Det ligger nära till hands att anta att det var helgonets så kallade attribut: en detalj som får publiken att förstå vilket helgon som avbildas. Ett långsmalt föremål kan vara ett yxskaft, som råkar vara Sankt Olofs attribut. Innebär det att Stockholms stad är prydd med myriader bilder på den norske konkurrenten Sankt Olof?

(Uppdaterat: Sista stycket ovan har redigerats sedan jag funnit att det inte alls är tvärsäkert att det är Sankt Olof och inte Sankt Erik. Läs mer av Herman Bengtsson: Från statistik till dramatik – Den medeltida Erikskultens visuella strategier, Årsboken Uppland 2012 (Upplands fornminnesförening och hembygdsförbund), i synnerhet avslutande avsnittet Exkurs.)

Vad gör kejsaren för oss

I spelvärlden Warhammer 40,000 är kejsaren en central figur. Även om han inte gör så mycket direkt väsen av sig.

He has sat immobile, his body slowly crumbling, within the Golden Throne of Terra for over 10,000 standard years. Although once a living man, His shattered, decaying body can no longer support life, and it is kept intact only by the cybernetic mechanisms of the Golden Throne and a potent mind itself sustained by the daily sacrifice of thousands of lives. The Emperor chose to sacrifice His immortal life at the end of the Horus Heresy in the service and protection of Mankind. To humanity's countless trillions across the galaxy-spanning Imperium, He is nothing less than God.

- Warhammer 40k wikia: Emperor of Mankind

Jag kände till det där lite grann och har väl aldrig funderat så mycket över det ... Tills jag såg en kommentar från upphovsmannen:

The whole idea of the Emperor is that you don't know whether he's alive or dead. The whole Imperium might be running on superstition. There's no guarantee that the Emperor is anything other than a corpse with a residual mental ability to direct spacecraft. It's got some parallels with religious beliefs and principles, and I think a lot of that got missed and overwritten.

- Rick Priestly, intervjuad av Owen Duffy för Cardboard Sandwich 11 december 2015 [arkiverad]

Ett gigantiskt imperium som i grunden styrs av en stor vanföreställning? Tanken känns, på något sätt, inte så avlägsen. Kanske folk år 40 000 fungerar lite annorlunda än vad vi gjort de senaste 40 000 åren, men förmodligen inte; förmodligen kommer vi fortfarande att vara primater som nyss rest på oss, styrda av samma enkla behov och mekanismer.

Vad som gör faktoiden framgångsrik

Så: Hur får faktoider, alternativa fakta, vandringssägner och rena lögner fäste? Vilka sprider vi? Och varför?

Vi tar dagligen och stundligen emot myriader påståenden, uppgifter av alla de slag. De allra flesta låter vi passera; vi minns dem inte nästa dag eller nästa vecka, och rakt inte ett år efteråt. Andra uppgifter och påståenden lägger vi på minnet, i högre eller lägre grad, eftersom vi finner dem användbara, på ett eller annat sätt.

Det användbara kan vara konkret. Var extra försiktig vid vänstersväng. Hantera varje vapen som om det är laddat och osäkrat. Bada inte direkt efter maten. Ju dyrare kabel desto bättre ljud. Eller, för den delen, att det pågår skottlossning på Fridhemsplan, vid Globen eller på Centralen och därför är en god idé att inte bege sig dit. Konkreta, användbara saker. Nu vet vi ju att alla inte är sanna men det är en annan sak.

Det kan också vara saker som är användbara i vidare bemärkelse, användbara för vår världsbild. Saker som bekräftar vad jag redan visste. Saker som bekräftar att jag begriper mig på världen. På medeltiden trodde alla att jorden var platt. Klimathotet är en bluff. Invandrare får gratis körkort. Det var den amerikanska regeringen som låg bakom terrordåden 11 september. Eller för den delen alla de oräkneliga små och stora vanföreställningar som Hans Rosling lärde oss hur det egentligen ligger till med.

Ännu ett användningsområde är, ska man säga, underhållning. Sådant vi lägger på minnet och sprider vidare för att de är roliga, spännande, utgör en god historia, eller allt ihop.

Här har vi tre faktorer:

1. Konkreta tips
2. Bekräftande av världsbild
3. Underhållning

De mest framgångsrika faktoiderna, myterna, vandringssägnerna använder sig av alla tre. Exempel: Den mycket framgångsrika klintbergaren om råttan i pizzan lär oss att undvika invandrarmat, bekräftar att invandrare saknar folkvett, och är en drastisk historia man kan äckla folk med.

(Detta var ett utdrag ur mitt bidrag till gårdagens dragning på IVA.)

Faktoider på IVA

Presidentvalkampanjen i USA aktualiserar frågeställningar kring faktaresistens och vetenskapsförnekande. Sociala medier gör det samtidigt lättare att välja nyheter som bekräftar de egna åsikterna. Hur påverkas samhällsdebatten och demokratin?

• Hur påverkar filterbubblor – där vårt val av sociala medier och sökmotorerna på Internet avgör vilken information vi tar del av – samhällsdebatten?
• Hur trängda blir slutsatserna från vetenskapliga analyser när alternativa fakta får en allt större tyngd i det egna nyhetsflödet?
• Hur påverkas politikens möjligheter till faktabaserat och rationellt beslutsfattande?

- IVA (inte intensivvårdsavdelning utan Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien): Fakta och vetenskapsförnekelse 2 maj

Här ska bl.a. jag stå och prata en afton i början av maj, säger idag från kl 17 nånting. Jag har förvisso en del idéer om filterbubblor, trängd vetenskap m.m. och håller inte med beskrivningen ovan på alla punkter. Så det kan bli intressant.

Lördagsfråga 461: Pizza

1. Prinsessan Margherita av Savojen (1851-1926). Hon levde i ett intressant skede och är väl värd att studera närmare, av flera anledningar. Det är få idag som har koll på henne, men hennes namn lyser mot oss från varenda pizzeria.
2. Universitetet i Bologna är världens äldsta, har jag fått lära mig.
3. Vesuvius har fått en rad utbrott i modern tid. Jag vet inte vilket av dem som Joseph Wright återgav så här apokalyptiskt färggrannt.
4. Så här brukar man inte tänka sig Hawaii men på ön Oahu ligger Pearl Harbor, här i svartvitt från ovan.

Margherita, Bolognese, Vesuvio och Hawaii leder tankarna åt ett och endast ett håll och den smaskade Christian till.

Mer om ettan ... Historien om hur en pizza uppkallades efter Margherita är inte helt belagd men att hon skulle ha varit inblandad kan betvivlas; bara en sådan sak som att pizza vid den tiden var utpräglad fattigmansmat. Lite som om donken skulle kallat en hamburgare för McSilvia. Däremot vill jag här och nu göra upp med den fördärvliga vantolkning som gjort den till tråkpizzan nr 1. En äkta pizza margherita är något helt annat! Den görs på tomatsås, mozarella och hela basilikablad, omsorgsfullt enligt konstens alla regler, och är något helt annat än en genomsnittlig standardpizza utan fyllning.