dbo:abstract
|
- The means of grace in Christian theology are those things (the means) through which God gives grace. Just what this grace entails is interpreted in various ways: generally speaking, some see it as God blessing humankind so as to sustain and empower the Christian life; others see it as forgiveness, life, and salvation. (en)
- 은혜의 방도, 또는 은혜의 방편은 기독교 신학 용어로서 야훼가 그의 백성들에게 은혜를 베풀기 위해 정한 방도(means)들을 말한다. 정확히 그 은혜가 무엇인지, 또 그 방도들이 무엇인지는 신학 사조에 따라 차이가 있다. (ko)
- 恩寵の手段(おんちょうのしゅだん、Means of Grace)は、キリスト教用語で、キリストに依り頼み、その救いに与ったキリスト者が、信仰に成長するための手段のこと。 救いの恵みを受けるのは、聖書の教えや宗教改革者たちの主張によれば「ただ信仰による」とされているが、その後、受けた恵みの世界に成長するために、聖書に示された手段がいくつかあるとされる。
* 聖書を日々読む
* 祈りの時を聖別する
* クリスチャンとしての証しに励む
* 財を捧げることを含めて、奉仕に励む などがその一例である。 ジョン・ウェスレーは、このような「神によって定められた恩寵の手段」のほかに、個人個人のクリスチャンが、自分の信仰の成長のため自ら定める手段もあることを教えた。前者は「Institutional Means of Grace」と呼ばれ、後者は「Prudencial Means of Grace」と称されている。これには、自分で定めて行う特定の善行などが含まれる。 (ja)
- Nådemedel (latin: media gratiae), kallas inom den kristna teologin, de medel – ordet och sakramenten –, varigenom Gud genom Anden träder i gemenskap med människan och gör henne delaktig av sin nåd. En särskild betydelse har detta begrepp inom lutherdomen. Den lutherska läran om nådemedlen är utbildad i motsats dels till den romerska katolicismens, dels till de mystisk-spiritualistiska riktningarnas, dels slutligen i viss mån till den reformerta kyrkans åskådning. Motsatsen till den romerska katolicismen framträder tydligast i den helt olika betydelse, som på den ena och den andra sidan tillkommer "ordet". Enligt romersk-katolsk åskådning är det blott genom sakramenten, som, på ett sätt, som inte kan för medvetandet klargöras, en verklig nådemeddelelse sker; ordet, som här fattas väsentligen som dogmatisk och etisk lärolag, har för frälsningstillägnelsen egentligen blott betydelsen av ett incitament, som driver människan att söka Guds nåd. I den evangelisk-lutherska kyrkan åter träder ordets betydelse som nådemedel så starkt i förgrunden, att termen "ordet" ofta används som den sammanfattande beteckningen för nådemedlen (ordet i trängre mening och sakramenten) över huvud och att också i fråga om sakramenten, vilka ofta, utan att därmed en uttömmande bestämning avses, betecknas som "synliga ord", den avgörande tonvikten läggs på det sakramentshandlingen beledsagande och uppbärande gudomliga instiftelse- och löftesordet. Denna skillnad är tydligen en omedelbar följd av olikheten i själva nådebegreppet. Lika fjärran som det måste ligga att tänka sig ordet som bärare av den romerska katolicismens naturartat uppfattade "nåd", lika naturligt framgår betoningen av ordet – det främsta medlet för all meddelelse och all innerligare gemenskap personligheter emellan – som nådemedel som en konsekvens av lutherdomens personliga uppfattning av nåden. Denna betydelse har ordet då inte som förmedlare av något slags substantiell "kraft" eller dylikt, utan just genom sitt innehåll, som evangeliet om Guds kärlek i och genom Kristus. Dock får detta inte förstås så, som om ordets betydelse skulle uppgå i meddelandet av ett visst läroinnehåll, som tillägnas av människan på reflexionens väg, utan beteckningen av ordet som nådemedel, liksom läran om att Anden verkar och ges i och genom ordet, innebär, att Gud själv genom ordet handlar med människan och med henne träder i en gemenskap, som från en sida är tillgänglig för den klara, psykologiska analysen, men dock inte låter sig fattas till hela sitt djup på denna väg – också här är analogin med ordets betydelse för gemenskapen människor emellan lärorik. Innesluter sålunda den lutherska nådemedelsläran ett starkt moment av personlighetsmystik, så kommer dess motsats till den mystisk-spiritualistiska åskådningen med dess åberopande av "det inre ordet" eller "ljuset" till uttryck i satsen, att Anden ges endast genom (det "yttre") ordet – en omedelbar konsekvens av betonandet av trons beroende av uppenbarelsen i Kristus. Precis som en bärkraftig visshet om Gud endast kan stödjas på honom, så kan också en verklig gemenskap till Gud förverkligas endast i, genom och under det ständigt förnyade tillägnandet av evangeliet om honom. I avvisandet av den romersk-katolska liksom av den "svärmiskt" mystiska åskådningen är den reformerta kyrkan i huvudsak ense med den lutherska. Dock består också mellan dem en väsentlig skillnad i detta hänseende. Å ena sidan har den reformerta kyrkans predestinationslära till följd, att nådemedlen för den över huvud inte får samma konstitutiva betydelse som för den lutherska: de snarare bekräftar än egentligen förmedlar nåden, och om Anden än i regel betjänar sig av dem, är hans verksamhet dock på intet sätt bunden vid dem. Å andra sidan för det halvt deistiska draget i det reformerta gudsbegreppet med sig, att den djupa mystiken i den lutherska nådemedelsläran här går förlorad. I senare hänseendet framträder motsatsen tydligast i sakramentsläran, men gör sig dock på alldeles analogt sätt gällande även i uppfattningen av ordet i trängre mening. (sv)
|
rdfs:comment
|
- The means of grace in Christian theology are those things (the means) through which God gives grace. Just what this grace entails is interpreted in various ways: generally speaking, some see it as God blessing humankind so as to sustain and empower the Christian life; others see it as forgiveness, life, and salvation. (en)
- 은혜의 방도, 또는 은혜의 방편은 기독교 신학 용어로서 야훼가 그의 백성들에게 은혜를 베풀기 위해 정한 방도(means)들을 말한다. 정확히 그 은혜가 무엇인지, 또 그 방도들이 무엇인지는 신학 사조에 따라 차이가 있다. (ko)
- 恩寵の手段(おんちょうのしゅだん、Means of Grace)は、キリスト教用語で、キリストに依り頼み、その救いに与ったキリスト者が、信仰に成長するための手段のこと。 救いの恵みを受けるのは、聖書の教えや宗教改革者たちの主張によれば「ただ信仰による」とされているが、その後、受けた恵みの世界に成長するために、聖書に示された手段がいくつかあるとされる。
* 聖書を日々読む
* 祈りの時を聖別する
* クリスチャンとしての証しに励む
* 財を捧げることを含めて、奉仕に励む などがその一例である。 ジョン・ウェスレーは、このような「神によって定められた恩寵の手段」のほかに、個人個人のクリスチャンが、自分の信仰の成長のため自ら定める手段もあることを教えた。前者は「Institutional Means of Grace」と呼ばれ、後者は「Prudencial Means of Grace」と称されている。これには、自分で定めて行う特定の善行などが含まれる。 (ja)
- Nådemedel (latin: media gratiae), kallas inom den kristna teologin, de medel – ordet och sakramenten –, varigenom Gud genom Anden träder i gemenskap med människan och gör henne delaktig av sin nåd. En särskild betydelse har detta begrepp inom lutherdomen. Den lutherska läran om nådemedlen är utbildad i motsats dels till den romerska katolicismens, dels till de mystisk-spiritualistiska riktningarnas, dels slutligen i viss mån till den reformerta kyrkans åskådning. Motsatsen till den romerska katolicismen framträder tydligast i den helt olika betydelse, som på den ena och den andra sidan tillkommer "ordet". Enligt romersk-katolsk åskådning är det blott genom sakramenten, som, på ett sätt, som inte kan för medvetandet klargöras, en verklig nådemeddelelse sker; ordet, som här fattas väsentlige (sv)
|