Olympiska vinterspelen 1924

Olympiska vinterspelen 1924
Olympisk poster.
Grenar	16 grenar i 9 sporter
Deltagare
Nationer	16
Aktiva	258
Män	247
Kvinnor	11
Värdskap
Land	Frankrike
Ort	Chamonix
Arena	Stade Olympique
Invigning	25 januari 1924
Spelen öppnades av	Frankrikes statssekreterare Gaston Vidal
Läste deltagarnas ed	Camille Mandrillon
Avslutning	5 februari 1924
Sankt Moritz 1928 →

Olympiska vinterspelen 1924 var de första i ordningen och de arrangerades i Chamonix i Frankrike. De var under IOK:s beskydd och huvudarrangör var den franska olympiska kommittén, som det året också arrangerade sommar-OS i Paris.^[1][2]

Det fanns dock ett motstånd mot arrangemang av olympiska vinterspel, inte minst från de nordiska länderna, så 1924 gick de under namnet Internationella vintersportveckan.^[1][3] Spelen betraktades som lyckade och året därpå beslutade IOK att spelen i Chamonix 1924 skulle få officiell status som den första upplagan av de olympiska vinterspelen.^[1][3]

Spelen hade 10 004 betalande åskådare.^[1]

Norge sände en väl förberedd trupp till tävlingarna och de kom också att totalt dominera såväl skidtävlingarna som hastighetsåkningen på skridskor. De svenska skidåkarna kom dåligt förberedda och terrängbanornas svårighetsgrad kom som en total överraskning. De nya skidorna var kortare än förut och svenskar och finländare hade haft liten tid till träning på de nya skidorna och de blev totalt utklassade av de norska åkarna.

Något som ter sig märkligt är att de bästa svenska idrottsmännen stannade hemma i Sverige för de samtidigt anordnade distriktsmästerskapen och de bästa ishockeyspelarna föredrog bandymatcher hemma i Sverige framför att delta i spelen i Chamonix. Då ska man inte glömma bort att vinterspelen i Chamonix inte var olympiska vid själva tävlingarnas genomförande utan klassades som sådana retroaktivt. De svenska ishockeyreserverna var av så svag klass att man föredrog att spela utan avbytare i match efter match och det var knappast att förvåna sig över att de svenska spelarna blev rejält slutkörda, trots ledning med 3–1 i matchen om tredje pris mot Storbritannien förlorade man med 4–3.

På spelens andra dag avgjordes den första grenen. Den första guldmedaljen i olympiska vinterspelen vanns av amerikanen Charles Jewtraw i skridskotävlingarnas 500 meter. Sonja Henie, endast elva år gammal, deltog i damernas konståkning den fjärde dagen. Hon slutade sist men blev populär bland åskådarna, och vid nästa olympiska vinterspel vann hon guld.

Gillis Grafström hamnade i en unik situation på den sjätte dagen då han blev den första någonsin att försvara ett guld från ett sommarspel i ett vinterspel. Under dag åtta av spelen avslutade Kanada kvalet i ishockey med fyra segrar och en målskillnad på 110–3 mot Schweiz, Tjeckoslovakien, Sverige, och Storbritannien. Två dagar senare uppstod en liknande situation som den Grafström hamnade i, då det kanadensiska ishockeylaget blev de sista att försvara ett guld från ett sommar-OS i ett vinter-OS. Kanada kom att dominera tävlingarna i ishockey vid olympiska spelen då de vann sex av de första sju gulden.

1925 beslutade IOK att organisera vinterspel vart fjärde år, att dessa spel skulle ha officiell status olympiska vinterspel och att spelen i Chamonix 1924 var de första av dessa.^[1]

1974, 50 år efter spelen, delades en bronsmedalj ut till Anders Haugen i backhoppningen. Han placerades först som fyra men efter att man upptäckt ett fel i resultatlistorna gällande trean Thorleif Haugs poäng placerades istället Haugen som trea.

2006 bekräftade IOK att medaljerna för curlingtävlingarna vid spelen i Chamonix var officiella efter tidningen Glasgow Heralds begäran på uppdrag av familjer till lagmedlemmar.^[4]

Medaljer delades ut i 16 grenar, i nio sporter.

•  Backhoppning
•  Bob
•  Curling
•  Ishockey
•  Längdskidåkning
•  Konståkning
•  Militärpatrull
•  Nordisk kombination
•  Hastighetsåkning på skridskor

Spelen pågick under 13 dagar, från 24 januari till 5 februari. Däremellan avgjordes 16 grenar. Utöver de 16 planerade grenarna delades det även ut en medalj i bergsklättring.

Under spelen 1924 användes totalt tre anläggningar. Huvudstadion användes till alla förutom två sporter, och delvis till en tredje. Backhoppning, bob och delvis nordisk kombination hölls utanför stadion.

Backhoppningsanläggningen användes vid världsmästerskapen i nordisk skidsport 1937.^[8] Anläggningen användes inte i världscupen förrän säsongen 1980/81 då norrmannen Roger Ruud vann.^[9][10] Backens sista världscuptävling hölls 1998 och vanns av finländaren Janne Ahonen.^[11] En slutlig tävling i backhoppning hölls på anläggningen, då i kontinentalcupen, i februari 2001.^[12]

Den sista tävlingen i längdskidåkning efter VM var också det en kontinentalcup, år 1999.^[13] För nordisk kombination har två tävlingar hållits på orten sedan VM, dessa var i världscupens underdivision.^[14]

Bobanläggningen revs och området använd numera för alpin skidåkning.^[15]

Olympiastadion finns fortfarande kvar i Chamonix.

Chamonix var en del av Annecys ansökan om olympiska vinterspelen 2018. Om staden hade valts skulle Chamonix hållit i alpin skidåkning och ishockey.^[16]

Totalt 16 länder deltog i spelen. En idrottare från Estland var anmäld till tävlingarna i skridsko men deltog inte.

Se även:

• Medaljfördelning vid olympiska vinterspelen 1924
• Vinnare av medaljer i olympiska vinterspelen 1924

      Värdnation (Frankrike)

Pl.	Nation	Guld	Silver	Brons	Totalt
1	Norge	4	7	6	17
2	Finland	4	4	3	11
3	Österrike	2	1	0	3
4	Schweiz	2	0	1	3
5	USA	1	2	1	4
6	Storbritannien	1	1	2	4
7	Sverige	1	1	0	2
8	Kanada	1	0	0	1
9	Frankrike	0	0	3	3
10	Belgien	0	0	1	1
Totalt		16	16	17	49

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelska Wikipedia.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelska Wikipedia.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyska Wikipedia.

• Olympiska rörelsen
• Officiell rapport
• Wikimedia Commons har media som rör Olympiska vinterspelen 1924.
  Bilder & media

v • r Olympiska spelen Sommarspelen Aten 1896 • Paris 1900 • Saint Louis 1904 • Aten 1906 (Inofficiellt) • London 1908 • Stockholm 1912 • Berlin 1916¹ • Antwerpen 1920 • Paris 1924 • Amsterdam 1928 • Los Angeles 1932 • Berlin 1936 • Helsingfors 1940¹ • London 1944¹ • London 1948 • Helsingfors 1952 • Melbourne 1956 • Rom 1960 • Tokyo 1964 • Mexico City 1968 • München 1972 • Montréal 1976 • Moskva 1980 • Los Angeles 1984 • Seoul 1988 • Barcelona 1992 • Atlanta 1996 • Sydney 2000 • Aten 2004 • Peking 2008 • London 2012 • Rio de Janeiro 2016 • Tokyo 2020 • Paris 2024 • Los Angeles 2028 • Brisbane 2032 Vinterspelen Chamonix 1924 • Sankt Moritz 1928 • Lake Placid 1932 • Garmisch-Partenkirchen 1936 • Sankt Moritz 1940¹ • Cortina d'Ampezzo 1944¹ • Sankt Moritz 1948 • Oslo 1952 • Cortina d'Ampezzo 1956 • Squaw Valley 1960 • Innsbruck 1964 • Grenoble 1968 • Sapporo 1972 • Innsbruck 1976 • Lake Placid 1980 • Sarajevo 1984 • Calgary 1988 • Albertville 1992 • Lillehammer 1994 • Nagano 1998 • Salt Lake City 2002 • Turin 2006 • Vancouver 2010 • Sotji 2014 • Pyeongchang 2018 • Peking 2022 • Milano–Cortina 2026 • Franska Alperna 2030 • Salt Lake City 2034 Övrigt Antikens olympiska spel • Internationella olympiska kommittén ¹ Inställda på grund av världskrig